På fest

Gömt mig i en stor soffa
Nyfiket lyssnande på andra
Kräks snart av allt barnsnack!

Thank good for Blogger app! ;)

2013....?

2012 är året jag fick svar på många frågor och påbörjade arbetet med att acceptera mig själv och för att istället se mina begränsningar så ser jag nu mina fördelar och möjligheter. Jag har helt och hållet valt att gå in i arbetet med mig själv med en positiv inställning och anda men jag tackar den första Hsp-artikeln för detta. Hade hsp målsts upp som något begränsande och negativt hade jag nog inte anammat det så lätt och kanske inte ens brytt mig om att gå vidare med det.

Känslan av att pusselbitarna faller på
plast är en befriande känsla.

2013 då? Jag måste erkänna att jag inte går in i detta med hela mitt hjärta. Jag ska ju orka annat också och har mycket annat på g. Bloggen ska leva kvar och förhoppningvis hittar fler läsare hit.

Livet som känslig är inte begränsande annat än när man inte lever efter sina begränsningar och gränser och detta gäller för de flesta vare sig man är känslig eller inte. Men känsligas gränser kommer oftast tidigare än andras.

Imorgon är det nyårsafton. Jag vet att några hspare ska träffad och fira nyår tillsammans. Hoppas ni får det lugnt och riktigt mysigt. Själv ska jag fira tillsammans med pojkvän, svåger och två vänner. Lugnt och skönt! :)

Gott nytt!

Haha jag är skönt incognito på fotot!

God jul!!!!

Mätt och nöjd, bara julklapparna kvar :)
Jag har alltid älskat julen, all mys och små tomtar överallt.

Just nu sitter jag framför en sprakande brasa och väntar på att lilla hunden ska äta klart så vi kan gå på en kort promenad

Nu blir det några riktigt lugna dagar med avkippling och ganska mycket träning

God jul på er!

I did it!

Jag klarade det! Var toastmadamen på min goda väns disputation och hon var (är!) helt fantastisk!!!!

Jag lyckades tala normalt och till och med skojja lite ok vinet till maten hjälpte! :)

Nu sömn sömn sömn massor av sömn ska jag ha!

tjuvlyssnat i jobbkorridoren....

två manliga kollegor står och pratar...
-"Du vet highly sensetive person" HSP
-mummel mummel
- "Så kan man göra ett test med ett 20-tal frågor"
-mummel mummel...

det sprider sig!

Att spela fiol när någon annan lyssnar....

kan vara ytterst smärtsamt för åhöraren om...

1. Det är jag som spelar

2. Det är en person jag aldrig spelat inför förut

3. I synnerhet om det är en person som gör mig nervös

Stråkföringen som i normala fall ska vara delikat liknar snarare en slagmästares omilda behandling av en bongotrumma!

Fingrarna fladdrar nervöst över strängarna och noterna hoppar retfullt i mina papper. Ja så är det när jag ska spela inför "fölk" och så är det bara. Så när min kära fiollärare M frågar om jag vill vara med på konsert så blir det ett vänligt men bestämt nej.

Jag är nämligen helt övertygad om att jag kommer upplösas i en pöl av svett ifall jag måste ställa mig på scen (vilket fiolen säkerligen även skulle ta skada av!). Jag har under mina två års envetna gnisslande börjat känna mig bekväm med min lärare och har inga problem att spela inför henne. Eller hade! Igår var min sista lektion med henne, hon ska tyvärr sluta. Eftersom ryktet om musiklärarnas dåliga löner nått mig så har ajg beslutat mig för att sluta. Med tanke på att jag betalar 500:- per timme och lärarna får en spottstyver ja då förstår i att musiksskolans ägare stoppar en hel del i egen ficka.

Men jag fick numret till några personer som kan tänkas ta privatlektioner och förhoppningsvis så kommer jag i januari börja hos en kille som i a f i telefon lät väldigt trevlig. Sen kommer det viktigaste....slappna av tjejen!

Allt rullar på inför jul!

Saknar vidderna i fjällen

Ja allt rullar på. Har egentligen inte så mycket att skriva om. Julen närmar sig med stormsteg och det är för mycket att göra på jobbet. Reaktionen blir att jag sparkar bakut och inte är så trevlig som jag brukar vara. Men jag orkar faktiskt inte alltid le. Så varför ska jag?

Nu på lunchen blev jag tokig på en av våra omåttligt osäkra praktikanter som absolut inte vågar sitta själv vid ett lunchbord eller fikabord. Hon skulle absolut tränga in sig på vårt redan trånga bord och med mitt ryggont och allt fick jag spel. Jag reste mig helt sonika och satte mig själv vid ett av de (4) tomma borden. Så skönt men jag hörde hur de pratade. Så om någon kollega mot förmodan läser detta så NEJ! Jag är inte döv bara jävligt trött!

Så fort man tar parti för sig själv och sina egna behov och avviker från den allmänna normen över hur du ska agera och bete dig mot andra så blri man en outsider eller något av en udda fågel. Jag avviker från flockbeteendet och väljer att sitta själv i min ensamhet. På senaste tiden när det varit för mycket uppskattar jag dessa stunder stort! Jag kan andas för en stund. Till saken hör också kollegor som inte fattar att på lunchrasten har jag inte betalt ergo jag ska inte jobba då.

Nåja, lite gnälligt här märker jag. Men har ni funderat över just människors flockbeteende? Jag gör det ganska mycket eftersom det genomsyrar hela vårt beteendemönster och våra handlingar. Hur många gånger stannar jag upp om dagen och funderar över vad andra kommer att tycka om jag gör si eller så? Alldeles för ofta skulle jag tro. Är denna blogg en del av mitt behov av en flock? Söka likasinnade?

På fredag väntar en stor disputationsfest för en god vän. Jag ska vara toastmadam! :)

Gulp!

Jag överlevde helgen...

Helgen blev minst sagt en prövning men jag klarade det...

Det började med en lååååång bussresa där 85 % av bussen bestod av män med svår och ihållande 40-årskrisen som de försökte överkomma genom överdriven konsumtion av öl och små spritpåsar från Tanzania. Reslutaten lät inte vänta på sig.

Denna resa gjorde en alldeles speciell kille ett visst avstryck. Kakan! Vad kakan heter egentligen är det ingen som vet men han fick automatiskt det namnet efter han (dräggfull) vrålat kaka i 10 min på bussen.

Vi var 14 i lägenheten men det kändes inte som så många ändå. Min utmaning blev att göra bra ifrån mig i backarna. Jag blir otroligt stressad när jag ser de andra stå och vänta på mig nere i backarna och då gör jag fel, ja det är då jag vurpar. Men åker jag ensam så åker jag mycket bättre. Jag är också lite av en trygghetsmänniska så jag åker gärna på i mina gamla vanliga backar. Men denna gång bestämde jag mig för att utmana mig. Första utmaningen 2 timmars lektion (på engelska dessutom) med skidinstruktör. Andra utmaningen offpist on my own, tredje utmaningen en tur i snåriga skogen. Fjärde utmaningen hålla humöret, pms var värre än någonsin och en speciell person fick mig totalt att lacka ur. Hon har nog ingen aning om hur jävla arg jag var och tur var väl det. Men nu är det slut med att dra med barnrumpor på resan!

Det var inte min bästa helg däruppe, självförtroendet var rejält stukat och pms fick mig totalt ur balans. Men det gick. Min kille stöttade mig bra också.

Hemresan var lugn och sansad. Kakan sa inte ett ord och knäppte lydigt på sig säkerhetsbältet när vi passerade gränsen mellan Norge och Sverige. Hoppas han hade en bra resa. Nästa resa blir med ett softare gäng där vi kan latscha lite mer.

Puh åter i vardagen. Nu är det mycket innan jul. Måste komma ihåg att andas också. Märker direkt när jag andas ytligt, spänningarna kommer som ett brev på posten.

Tjillevippen

Idag hatar jag det!

Idag hatar jag att vara känslig.

Har precis tittat in i en kollegas kolsvarta ögon och verkligen känt av hans irritation. Vad fan har har att vara irriterad över har jag väl ingen aning om men det är dagar som denna jag önskar jag vore så jäkla mycket mindre känslig! GAAAAA!

Hoppas ingen kollega läser detta!

Skit!

Tur att det snöar. Hade det regnat hade jag sjukanmält mig och dragit täcket över mig.
Tror jag ska få mens snart också.....f-n!!!

Medvetenheten om HSP ökar!

Ja man kan få kalla det vad man vill HSP, känslig, superkänslig eller högsensitiv om man så vill. Men en sak är säker.  Medvetenheten ökar tack vare medial uppmärksamhet.

I fredags var jag ute på lokal med några vänninor jag inte träffat på länge. Vi kom in på ämnet HSP och jag berättade då att jag upptäckt att jag sensitiv. Samtliga tre vänninor kände till detta och hade läst en del om det. En av dom hade själv kommit på att hon hade sensitiva drag. Som mig är hon väldig mottaglig för sinnesstämningar och höga ljud.

Kul! Och det bästa av allt, vi är så jävla normala! :)

Nu har jag börjat protestera mot ett osunt beteende på jobbet. Osunt för mig och inte för andra kanske. Här på jobbet finns det i vårt fikarum ett antal runda bord, en hopplös soffgrupp  och obekväma långsmala bord. Det finns en stark gruppering bland vissa individer, de vill helst sitta med sin egen flock och undviker nya bekantskaper. Sitter "flocken" redan vid ett knökat runt bord (för ingen vill sitta vid de långsmala) så jo minsann ska det knös lite till. Det slutar ofta med att det sitter en 12-13 pers runt ett bord med en diameter på 1 m. Alltså det är inte bara trångt det är så jäkla jobbigt! Fatta gaaaaa liksom!

Som om det inte vore nog så sätter sig gärna två på vardera sida om mig och ska prata. Jag blir galen, och rasten nej den är inte det minsta avkopplande. Så nu har jag börjat protestera högljudt vilket av vissa känsliga individer uppfattas som osocialt och avvikande men må så vara. Bara ni inte gnäller på om miljökvalitetsnormer rakt igenom skallen på mig.

Det roliga är att (eller föresten det är inte alls kul!) när jag och några till som gått över "på min sida" sätter oss vid ett nytt bord kommer ett nytt gäng och knör sig ner tills vi är en sisådär 15 pers. Alltså jag har inget emot sällskap men det blir löjligt när folk inte vågar påbörja ett nytt bord.

Nu gnäller jag, jag borde istället uppskatta att folk vill umgås med mig....ynk ynk...

Stackars mig jag är så jävla senstiv! :)

Nej men seriöst, en del raster går jag helt enkelt ifrån borden och tar en lugn stund på rummet istället. Väldigt skönt det med.

Sova sova säng säng säng...

Sova och sova?
Nej klarvaken ligger jag här och känner att den här natten lika väl kan kvitta. Jag vill bara upp, måla klart lägenheten, gå till jobbet och jobba skiten ur mig, gå hem och måla igen för att sen springa bort mina sista krafter.

Min räddning är min J. Han stöttar mig i vått och torrt. Problem inom min familj tär för mycket på mig just nu. Kan inte skjuta problemen ifrån mig. Jag hamnar ikläm mellan ett av mina syskon och föräldrarna och utan att berätta allt så kan jah väl i allafall säga det är komplicerat (haha när är det lätt?) Jag kunde väl skött allt snyggare jag med men i allt ligger även en oro för att mina föräldrar ska råka illa ut (inget kriminellt). Men jag måste lära mig att hantera detta. Jag ska göra så här från och med nu.

Jag ska lyssna men inte döma.
Och jag ska be båda parter att hålla mig utanför. Jag är trots allt inte där och upplever allt. Jag får bara höra två versioner av vardera "verkligheten".

Fan va trött jag är på det. Så drömmen vore att bara få somna som en stock och drömma mig bort.

Men sådana här dagar så är det oerhört mycket info som ska proccessas och drömmarna blir därefter. Intensiva, osammanhängande, våldsamma, hysteriska och lite sex här och var (höhö)

Egentligen kan det kvitta. Sömnen alltså. Fem och en halv timme tills jag ska kliva upp. Måtte morgondagen bli bra trots att det är måndag ;)

Tick tack tick tack

Hate sundays. Nämen nu är det måndag. Tjihoo! Ny krispigt fräsch vecka väntar!

Liten mysig bild från jul på tjolöholm bjuder jag på...

Vissa dagar är lättare än andra...

Igår var en hemsk dag, riktigt vidrig faktiskt. Problemen hopade sig på jobbet och jag var inte mentalt laddad för att hantera dom på ett bra sätt. När jag sen fick en tillrättavisning av det snorkliga slaget stängde jag av datorn och gick till gymmet. Lyfte vikter i frustration tills svetten lackade. Efteråt mötte jag upp min kärlek som tålmodigt lyssnade på mig när jag öste ur mig all skit om dagen. Han är min klippa. (att han orkar!?!)

Sen gick vi hem till några vänner för att hälsa på nytillskottet G. Hur söt som helst och luktade gott gjorde han också. Så dagen slutade i allafall bra.

Denna dag har det varit mycket bättre. Delvis p g a att det varit väldigt lugnt på jobbet. Många arbetskamrater är på tjänsteresa så det ökar chanserna till fokus.

På tal om arbetskamrater så har nu en annan tjej berättat att hon också upptäckt att hon är högkänslig. Idag började vi prata lite mer öppet om det på rasten omgivna av några arbetskamrater som vi kanske är lite mer förtroliga med. Det var skönt att prata om det. Jag fick bland annat förklara varför jag inte gillar att sitta runt ett knökfullt bord, eller rättare sagt inte klarar av det.

Sen kan det hända att de blir lite nervösa av det faktum att vi avslöjade vilka goda människokännare vi är och att knappt något undgår oss (tja det som undgår mig känner jag ju inte heller till och vet om eller hur?). Haha men det är inget att vara nervös för. Vi väljer ju våra stunder då vi närmar oss våra medmänniskor. Det är inte så att vi knallar fram till första bästa person klappar dom på axeln och frågar om den ledsna minen. Nej vi är lite finkänsliga och sen beror det på vem det gäller också.

Det verkar i allafall som en del har läst lite om det.

Nepp nattinatt. Lång arbetsdag med påföljande julmarknad väntar!

Min dag!

Idag fyller jag år, i alla fall i en timme till. Jag har haft en underbar dag med fokus på mig själv och vänner.
Minnesvärt från dagen;
Min kära kollega som snodde åt sig sista tårtbiten för att sen ge den till mig, en hlad nyhet i min frisörs mage, kolasåsen på wasa allé som hade smak av palsternacka, julteet på kahls magnifik, avvikningen av min syster på terminaken och inte minst min kollegas klockrena skämt där Olof Månstråle begärde dispens från artskyddsförordningen för att fånga in grodor i all världens dammar för att pussa dom i ett försök att hitta sin drömprins. Bara en biolog förstår. :kr
Tack alla kära och nära för en underbar dag. Inte minst min J även om inte en enda av er läser detta. Men detta är min sida som jag än så länge håller hemlig

Kram

Så går det!

Jaha! Här ligger jag med ett hjärta som slår som om det vore fullpumpat med förstaklassigt colombianskt uppåttjack!

Jag borde veta bättre. Jag borde ha räknat ut att efter tio dagars sockerfattig kost ska jag inte äta glass innan läggsdags. I allafall inte när jag har förväntningar på en tidig John Blund! Endast gudarna vet när jag kommer somna i natt.

Jaha så nu när jag ändå är vaken kan jag försöka reflektera över söndagen. Lyckades jag vända min negativa inställning?
Jorå. Jag tog mig iväg på boklanseringen men hade lyckats dubbelboka mig så det blev bara en snabbvisit. Lyckades byta några ord med Ihrén Abrahamsson och köpte två av hennes böcker "högkänslig 27 anledningar att älska det" och "upptäck känsligheten". Resten av dagen innefattade fars dag firande, träning och downtown abbey (nedbäddad i sängen med glass!). Nästa vecka blir det full rulle. Musiklektioner, pyssel, födelsedag och kalas. Mitt i allt detta ska jag även försöka jobba åtta timmar varje dag.

Just nu har jobbet verkligen lägst prio. Finns så mycket annat kul att göra och upptäcka. Nu ska jag utmana mig lite....jag ska försöka tänka på INGENTING i ett försök att locka på den lille farbrorn med grus. De ni! Det är inte det allra lättaste det borde någon om ni veta!

Nattinatt

Höst...och mörker

Ibland är det verkligen mysigt att tända ljus, dricka, te och titta på allehanda serier som Down town abby etc. Men när det regnar för 70 dagen i rad och jag minns knappt när jag såg en strimma sol senast ja då blir humöret därefter.

Till råda på allt är det söndag. Jag har aldrig gillat söndagar. Förutom att allt är så segt på söndagar så har jag alltid lidit av en obotlig söndagsångest om det så är för skolan som för jobbet. Vill bara inte.

Men så här kan jag ju inte fortsätta. Inget blir bättre av att jag gottar mig i mig eget självömkande och drar täcket över huvudet. 1/7 del av mitt liv består av söndagar. Det är för mycket att slösa bort. Denna söndag känns extra tung men idag ska jag utmana mig själv. Gör denna söndagen till något speciellt.

Till att börja med får jag väl ringa min far och önska honom en glad fars dag. Sen ska jag, trots att jag inte alls känner för det, masa mig iväg till en boklansering med Irene Abrahamsson. Jag är ju normalt lite folkskygg särskilt om jag ska gå helt ensam utan att ha med mig någon jag känner. Men jag inbillar mig att jag inte kommer vara ensam med att känna så här. Efter drt blir det av att svettas på gymmet.

Det började just fint, med ett riktigt ösregn! I natt drömde jag att det skulle regna 70 mm på en dag. Jag tror det var en siardröm. Eller vänta, jag bor ju i Göteborg, här regnar det 70 mm varann dag typ.
Jag borde för min egen hälsas skull flytta om inte annat för att det snart kommer växa svamp ur öronen på mig, så fuktigt är det här!

Nej, positiva tankar var det!

CU

När allt faller på plats...

..och jag får svar på mina frågor om mig själv. Jag visste inte ens om att jag hade så många frågor inom mig innan jag fick svaren. Konstigt men sant. Det är snarare en gnagande känsla, oro, tecken från andra att jag är annorlunda, att jag inte riktigt passar in i det mönster de flesta så väl förlikar sig med.

När jag sen får veta att jag är fullständigt normal och att många andra med mig känt likadant och gått med samma känsla, tvivel och funderingar så växer också insikten om att jag och andra måste nå ut med mer information om detta ämne Om vårt släktdrag, vår känslighet.

Det är okej att vara känslig, be andra förstå. Det är okej att inte alltid orka med alla runt omkring dig, för din egen skull slut dig för en stund. Det är okej att stänga in dig i ett mörkt rum och sova en stund, för du orkar så mycket mer i längden.

Jag känner mig säkrare på mig själv, lugnare och framför allt mycket mer harmonisk. Jag bejakar mina känsliga sidor, tillåter mig att stå på den känslomässiga avgrundens djup, tillåter mig att drömma mig bort.

Jag har alltid haft svårt för andra personers känslor, reaktioner och mina egna känslor. de är så påtagliga och inträngade. Deras känslor blir mina. Deras sorg min, deras glädje min. Undantagen finns dom med.

Jag drivs lätt med i känslostormar men visar dom sällan. Jag släpper ogärna någon inpå mig till mitt innersta. När det gäller den sista punkten har jag en bit kvar. Men jag vill också ha det så. Det är inte allt jag vill att alla eller få för den delen också ska veta om. Vissa saker kan man gott hålla för sig själv och det behöver absolut inte handla om mörka sidor eller galna tankar. Något vill jag ha för mig själv. Något som bara jag har. Men det lyser väl igenom ändå antar jag, man ska inte inbilla sig att man kan dölja sig själv för mycket för omvärlden. Teoretiskt sett stöter jag på en högkänslig person ganska ofta. De snappar upp mer än vad man tror. Även om jag är en själv slutar jag aldrig förvånas över andra personers förmåga att sätta fingret på precis det där lilla som man trodde ingen annan såg eller förstod.

Så en dag står man där alldeles naken. Jag föreställer mig det som en befriande känsla.

Detaljerna i mitt liv....

Är många! Kännetecknande för sensitiva personer är att vi är väldigt receptiva d v s mottagliga. Vi tar in all, eller snudd på det mesta ivår omgivning. Det är ljud, dofter, synintryck och känslor om vart annat som blandas ihop. Låt mig ge er ett exempel.

Jag går längs med en av Göteborgs mest trafikerade gågator. På en promenad på ca hundra meter så kan jag efteråt återge utseendet på flera personer jag mött längs vägen, jag kan ofta återge vad de hade på sig och gissa vilken mat restaurangerna längs med gatan lagade (matoset). Vi, i synnerhet jag, är känsliga för höga ljud (för det låter ju så himla högt!), starka dofter och starkt ljus.
Under en dag så samlar vi på oss oerhörda mängder information och inte helt oväntat är vi också väldigt trötta på kvällarna. Vi har ett större behov av att varva ner för att kunna somna och vill i lugn och ro bearbeta alla våra intryck från dagen. Som grädden på moset på allt detta så är vi duktiga på att läsa av andra människor och ta på oss deras känslor. Vi kan inte stänga av känslomässigt på samma sätt som många andra, vi blir kraftigt berörda av känslor från vår omgivning och det gäller så väl negativa som positiva känslor.

Vår hjärna ska processera många fler intryck från dagen än 80 % av resterande hjärnor i världen och därav våra livliga och detaljrika drömmar. I alla fall så har jag sådana.

Jag försöker tänka på att inte ta in för mycket, att utesluta och förenkla. Det gäller i synnerhet när jag illustrerar. Jag har inte tagit upp så mycket av min kreativa sida på denna blogg men insett att det kanske jag ska. Det är ju delvis tack vare min sensitivitet jag är kreaktiv. Det är ju en del av mig.

Jag är kreaktiv på många olika sätt och plan. Dels spelar jag fiol, och jag försöker återuppta tvärflöjten men tiden är knapp. Jag målar även en del, periodvis om jag ska vara ärlig och så pysslar jag groteskt mycket. Det kan vara allt från virkning, stickning till göra små födelsedagskort med mera.

När jag illustrerar och då främst gör naturvetenskapliga illustrationer är det mycket bra att ha ett utvecklat sinne för detaljer, ja det är jag ju i princip född med. En hel del kan jag t o m rita utan förlaga....skrytmåns! :)

Men ibland vill jag måla mera inifrån och fritt, mer konstnärligt och då måste jag lära mig släppa detaljer och pill och bara gå loss på målningen. Jag älskar abstakta motiv där det ändå med hjälp av ljuset i målningen och några enkla penseldrag går att urskilja motivet och känslan. Jag är inte riktigt där än, jag jobbar på det så under tiden håll till godo med en illustration som i alla fall inte har för mycket detaljer i sig (enligt mig).

So long!

En lugn helg...

Helgen har varit riktigt riktigt lugn faktiskt! Drog i veckan på mig en förkylning och jag har verkligen, för en gångs skull, lyssnat på kroppen och tagit det lugnt. Nästa helg blir hektisk och med detta i bakhuvudet bestämde vi oss för en riktigt lugn helg.

Vi åkte ut till kära svärmor och övernattade där. Hon bor precis vid havet, princip i havet, och det är verkligen en plats där man kan ladda batterierna. Ibland är vi där lite för ofta tror jag. :)

Usch en hemsk sak hände i torsdags. I närheten av svärmors hem, alldeles intill vår kolonilott försvann en man. Idag drog de igång en skallgångskedja. Redan igår kväll funderade jag på att vara med men vädret och känslan av att jag inte fixar mentalt att hitta en avliden fick mig att avstå. Jag tillbringade större delen av kvällen igår att fundera på försvinnandet och jag fick det inte att gå ihop. Jag har lätt för att sätta mig in i hur andra människor tänker. Jag är bra på att lägga ihop alla fakta och dra slutsatser och jag är en jävel på att hitta saker och människor. Utan att ta upp en massa detaljer, jag vet ju inte om en anhörig eller bekant läser detta, så slutade mina tankar i alla fall med att jag funderade på om bilen stod kvar, och om någon hade tittat i den. Men det måste ju polisen ha gjort tänkte jag och somnade.

Idag åkte jag  till vår  lilla lott för att göra den klar för vintern. Jag passade då på att gå igenom vårt stora område för det är fullt med snåriga buskage, massa små bodar och krypin. Men jag hittade honom inte. Men det gjorde polisen och Missing people. Han låg i bagageutrymmet i bilen.

Så hemskt! Det går inte att förstå eller att greppa. Så ikväll tänder jag ett ljus för mannen och hans familj. Tänker på er!


http://www.missingpeoplesweden.se/

Recension - "The Highly Sensitive Person" av Elaine N. Aron

Jag vill minnas att jag i ett av de första inläggen skrev om denna bok. Jag hade inte läst ut den vid det tillfället och det är först nu ikväll jag tog mig igenom det sista.

Det har tagit sin tid för mig att ta mig igenom boken och det beror inte på att boken är dålig utan på att boken hanterar ett ämne som kräver sin tid för eftertanke och reflektion. Resan genom boken har gett mig en del aha upplevelser och verktyg att se på mitt karaktärsdrag på ett annorlunda och betydligt mer positivt sätt.

Ett av bokens huvudbudskap är just att det finns många positiva sidor med att vara sensitive. Inte sällan har de sensitiva tidigare fått höra att de är blyga, osociala, att de överreagerar och är för känsliga och överanalyserande. Som ofta med många karaktärsdrag så har det varit fokus på det negativa. Boken tar upp många riktiga exempel på personer som författaren själv haft i terapi. Elaine Aron är jungian d v s följer i det basala Jungläran, Analytisk psykologi som framför allt utforskar det undermedvetna i ett försök att analysera och förstå varför vi ofta vänder oss till religion, mytologi och vad det undermedvetna vill förmedla oss i våra drömmar. Jung förtydligade bilden av extroverta och introverta och kan på så sätt sägas vara bland de första som beskrev sensitiva utan att för den sakens skull kalla dom just detta. Inte helt otippat blev det ett fokus på de introverta.

Man måste komma ihåg att det finns många läror med olika fokus och ingångar. Jag är absolut inte någon expert inom detta så jag kommer inte ge mig in på någon djupare analys av detta men det är alltid viktigt att komma ihåg detta när man läser en självhjälpsbok, av vilket slag det nu må vara.

Vi är alla olika och rimligen så är det så att vi inte kan trivas med alla typer av terapi eller läror som finns. Man måste anstränga sig för att finna den inriktning som passar en bäst. Elaine Aron är noga med att påpeka detta och tar därför även upp andra läror och ger råd för dom som överväger att gå i terapi.

Boken ger tydlig och konstruktiv vägledning till hur man ska hantera olika situationer som kan uppkomma. Vi är alla olika sensitiva och vi har alla olika bakgrund. Boken appellerar såväl den nyfikne som vill lära sig mer om begreppet som personen som genomgått en traumatisk barndom och som söker hjälp. Författaren har skrivit flera böcker i denna serie som fördjupar sin inom kärlek, det känsliga barnet etc.

En nackdel med boken är möjligen att den är på engelska. Jag tror inte den finns översatt. Det finns en del svenska böcker som jag ännu inte har läst. En ny bok släpps alldeles snart, "Upptäck känsligheten - din inre kraft". Det är bokrelease på Café Oceanen i Göteborg den 11 nov. Har du facebook kan du söka efter evenemanget där.

Slutligen vill jag bara säga att jag verkligen kan rekommendera boken men svälj inte allt med hull och hår utan våga lyssna på din inre röst men kom ihåg att betrakta dina drag som positiva och i de situationer de framstår som negativa så försök hitta metoder för att hantera dina reaktioner. För mig som inte riktigt förstått varför jag mått som jag mått och reagerar som jag gör ibland var det befriande att läsa boken. Även om det tog sin lilla tid.

Ett av de avsnitt som jag reflekterat mest över (om vi bortser från avsnitten om barndomen som nog sätter griller i huvudet på de flesta av oss) är det som behandlar det undermedvetna och betydelsen av drömmar. Jungianer hävdar att det undermedvetna talar till oss i våra drömmar bland annat genom symboler. Jag kanske inte håller med fullt ut. Finns ingen större poäng för hjärnan att veckla sig in i symboler utan tecknen kan vara ganska så tydliga. Ett exempel är att jag inte sällan drömmer att jag måste gå på toaletten och när jag väl kommer in så väller det upp avföring ur toaletterna och allt är insmort...ja ni fattar. Mycket skit behöver komma ut helt enkelt. Jag har turen att lätt komma ihåg mina drömmer och får därmed möjligheten att reflektera över dom.

Ja jag skulle kunna skriva på i evighet om denna bok men men, jag måste sova! Imorgon väntar ännu en arbetsdag.

Sov gott och dröm på!

Vad jag vill bli när jag blir stor..del 2!

Vad jag än blir när jag blir stor så kommer jag inte fortsätta jobba med det jag jobbar med idag. För jag  står helt enkelt inte ut. Visst jag har en supertrygg anställning, jag tjänar ganska bra och det är över lag en riktigt bra arbetsplats men ändå står jag inte ut....

Varför?

Jag är en konstnärssjäl, jag är fri och önskar så att förbli. På mitt arbete finns det ytterst lite möjlighet till kreativitet. Nåde den som vågar sig på att skriva ett beslut mer fritt och frångår mallarna! Nåde den som frångår vårt teckensnitt (!), nåde den som vågar sig på att tänka i egna banor! Ganska bra sammanfattning må jag säga. 

Det kan finns fördelar med att ha det såhär också. Härom veckan kom det fram ett inspirationsdokument som skulle pusha oss i utvecklingsarbetet med min arbetsplats. Kort och gott kan jag sammanfatta det med att det var den värsta uslaste text jag läst på år och dar. Mallar har sina fördelar! Haha. Men skämt o sido, jag är ingen myndighetsperson. Jag gör ett bra jobb men det kan likaväl någon annan göra.

Jag mår som bäst när jag får skriva (nu vill jag dock påpeka att jag inte skriver texter så som jag skriver denna blogg, här skriver jag som min hjärna fungerar och som det kommer d v s lite osammanhängande men det ska det vara), måla, fotografera och skapa. Kan jag leva på det? Tveksamt men jag måste ju försöka. Ett steg tog jag i början av året. Jag öppnade min illustrationsfirma. Min käre arbetsgivare lyckades ta lusten från detta genom att vägra bevilja mig deltidsledighet. Eller rättare sagt jag lät mig nedslås av detta. Men istället borde det sporra mig att jobba hårdare för detta. Men jag vill inte släppa mitt yrke helt. Det jag gör gör ändå skillnad så jag ska försöka kombinera dessa två intressen på något sätt. 

Hur återstår att se men snart börjar jag sälja en del alster på nätet.

Varför vill jag arbeta med detta? Förutom det faktum att det är ett kreativt arbete så handlar det lika mycket om att skapa en arbetssituation där jag har kontrollen. Idag har jag ingen sådan kontroll och de senaste åren har varit mycket påfrestande. Jag ser ingen ände i besparningsivern på min arbetsplats och inser att det nog inte blir så mycket bättre. De där tusenlapparna extra jag får ut ger mig ingen livskvalité av vikt. Dags att ta ett djupt andetag och skapa förändringar!

När det blir för mycket

Jag är inte särskilt duktig på att hantera stress speciellt inte när det kommer från flera håll samtidigt.
Så idag blev det alldeles för mycket på jobbet.

Det började med en trist familjenyhet och byggdes på med ett kritiserande e-postmeddelande från en förening som inte fattade ett skit av ett ärende jag har haft på jobbet. För att förenkla, de har dummat sig och kom undan med en varning men utan att fatta vilken jäkla flax dom har så har dom skickat detta anklagande e-postmeddelande där de vill att vi ska göra lagvidriga saker så som ignorera klagomål emot dom.

Åh jisses, eftersom det osade anklagelser om felhantering så blev jag först, irriterad, sen tvärilsk för att sen bara bli helt uppgiven. Jag läste in en massa i det meddelandet och blev lite förvånad när jag fick respons av två andra kollegor som varit inblandade. De tyckte helt enkelt att det inte var så mycket att bry sig om och uppfattade det inte alls så kritiserande. Men de har några år på nacken för jag slår vad om att i alla fall en av dem är känslig som jag. Men han är man, så lycka till med att få honom att erkänna det!

Det slutade med kompledigt och semester imorgon. Jag måste ta igen mig helt enkelt. Nu har jag bokat in en resa till fjällen. Tyvärr inte med det gänget jag brukar åka med, nu blir det 6 jag inte känner och några jag känner. Tyvärr ingen som kör lugnt i backarna som jag så ja, jag har inte så stor lust egentligen måste jag erkänna. Har lite svårt för att trivas i större för mig okända sällskap. En del av dom är rätt brötiga också och fattar inte att alla tycker inte det är gött med 85 dB i örat. Men det får jag väl i så fall förklara för dom antar jag....jisses...en riktig positiv pingla här va!

Tur att J snart är hemma med kanelbullar!

Tjingeling

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Dags att inse att jag faktiskt är stor nu! Puh, jag är inte helt nöjd med min arbetssituation. Jag har jobbat hårt för karriären så hårt att det gett mig men som jag gärna hade levt utan. Så det är hög tid att förändra min livsstil så jag kan trivas med mig själv 24/7. Så vad vill jag göra och vad kan jag tänka mig att offra?

För det första måste jag hitta en sysselsättning som inte ställer för höga krav på mig och mina prestationer utan som tillåter mig att vara mänsklig. Jag måste ha ett jobb där jag till stor del själv kan bestämma och foga över min tid. Hm kanske en del av er tänker. Varför fogar hon sig inte som vi andra?

Jo för att jag inte vill och anser att jag inte heller måste! Jag vill och är en fri själ. Jag vill inte sluta bitter som så många andra. Låt mig göra de val jag anser vara bäst för mig.

Så vad kan jag tänka mig att offra? Pengar? Lätt, totalt ointressad och stundtals äcklad av pengar! Förhållandet? Nej, min J låter mig till skillnad från tidigare pojkvänner vara mig själv. Jag behöver inte vara rädd för att säga det jag tycker när jag är med honom. Vi är inte alltid överens men det finns en ömsesidig respekt som är svår att rubba. Och så här är det. Jag har i praktiken växt upp utan ett hemland.
I detta land har jag alltid betraktas som dansken och i Danmark som svensken så vad gör det mig? Jo Sakndinavisk men inget av det andra. Det är inte heller några bekymmer för mig men i och med att jag haft det så så är jag rotlös. Jag har inga problem med att flytta runt och när jag är ute och reser så känner jag mig väldigt ofta hemma. Jag behöver för den sakens skull inte bo här. Men annat är det för J. Han är så djupt rotad här att jag knappt förstår hur det känns. Han varken vill eller tänker flytta och varför ska han tvingas till det? Nej så jag måste stanna i stada....

Jag vill inte ha konsultjobb för det innebär en herrans press....I know...
Alltså, jag gör det inte lätt för mig men idag började jag och en kollega diskutera drömmar. Vi älskar båda böcker och då kom jag att tänka på min dröm om att öppna ett bokcafé. Why not?

MEN. jag har en annan dröm också men den kräver sin flytt så att säga. Jag älskar ju fjällen och det är på ett plan som är svårt att beskriva. Varje gång jag åker upp så känner jag ett sug inom mig, det är som om marken, källorna, jokken och bergen suger mig till sig och håller mig kvar. Där är jag hemma. Jag älskar det karga, kalla och brutala, den lömska vildmarken som ständigt påminner dig om hur liten du är som människa. Som viskar i ditt öra att världsaltet är stort och ogreppbart och detta är bara ett sandkorn i jämförelse. Det är där jag vill vara.

Så vad i herrans namn ska jag göra i fjällen? Jo det finns en treårig fjäll-och vildmarksguideutbildning. Efter det är jobbet kirrat. Så om det inte håller, om min dröm med J spricker (låt oss insupa en portions sunt förnuft) då sticker jag. Jag kommer ändå inte kunna stanna kvar med alla minnen. Det skulle vara på tok för smärtsamt.

Men vi är inte där nu. Vi är här nu, mitt i kärleken en härlig oktober 2012 och livet är trots allt underbart.


Åter till arbetet....

Att dieta är ett risktagande...

Bestämde mig för en 6-veckors diet som kortfattat innebär att jag ligger lågt på kolhydrater och högt på protein. Jag vill bland annat rensa ut allt socker i systemet. Även om fjällsemestern var underbar blev det lite för mycket av det goda så det är på tiden att jag drar ner på sockret.

Men nu såhär tre dagar in i dieten känns det i knopp och kropp. Jag har tillbringat några dagar i fält nu och knatat upp och ner för bergsbranter. Mjölksyran har konstant hotat med att strypa mina muskler och för hastiga resningar leder till vimmelkantighet. Som om det inte vore nog har det även påverkat mitt humör så att det gått från allmänt dåligt till katastrofalt dåligt! Grädden på moset är en huvudvärk som heter duga. Men det är fullständigt normala reaktioner när man rensar ut sockret i från kroppen. Det blir bättre inom ett par dagar och då blir jag lite mer normal igen.

Men för mig har det alltid varit väldigt viktigt att äta regelbunden annars blir jag antingen apatisk eller görvresig. Jag kan till och med bli deprimerad och så äter jag lite och vips är hela världen underbar igen. Snacka om att ge intryck av att vara psykotisk! Men det sägs att överkänsliga personer har ett större behov av att äta regelbundet. Men ibland blir jag bara sååååå arg, tyvärr ofta på min omgivning och det är inte ofta det finns fog för det. Jag tror en del tycker att jag är lagom trevlig att umgås med nu.

Så nu är det koll på klockan som gäller. 2,5-3 (åhhhhh nu frågade min sambo mig om vi inte skulle dricka varm choklad nu när vi har så mycket mjölk, åhhhh jag som är så hungrig!) timmar mellan måltiderna gäller och då är det tre huvudmåltider och resten små mellanmål. 

Förhoppningen är att mina muskler även ska synas lite mer. De flesta brudarna skulle kanske satsa på en smal midja men jag satsar på en rejäl ryggtavla!

Bort med sockret!

Driver jag mig själv mot stupet?

Haha ja det är det jag sitter och funderar på just nu i denna stund.

En specifik arbetsuppgift har blivit "ledig" på jobbet. Arbetsuppgiften innebär något sammanfattat att bedriva tillsyn d v s kontrollera om lagar och föreskrifter följs och inte helt oväntat så hittar man en hel del männsker som inte riktigt följer våra direktiv och då ska vi begära om rättelse.

Kort och gott - man gör folk jävligt förbannade!

Och det tyckte jag att jag skulle jobba med....öh hallo tjejen? (Nu försöker jag prata till mig själv som en utomstående iakttagare för att få lite perspektiv....) Du gillar normalt sett inte människor, än mindre att prata med dom i telefon! Du tycker definitivt inte om irriterade och arga människor och du är inge vidare på konflikthantering. Nå? Försöker du bli ännu mer spyfärdig på ditt jäkla jobb så att du en dag verkligen får nog och äntligen får r-va ur vagnen och gör det där du egentligen vill göra???

Ja det undrar jag nu. Varför i hela fridens namn lämnade jag in en intresseanmälan till den typ värsta arbetsuppgiften jag kan tänka mig? Om jag ska vara ärlig för en stund....att jobba på en myndighet i Sverige är sannerligen inte rätt väg om man hade tänkt  sig att rädda världen och det var precis det jag hade på min 2dolist. Alltså...vad gör jag nu? Jag inser att jag inte kan jobba kvar där så värst mycket längre, jag är så trött på att dagligen få höra hur vår så kallade regering urholkar all form av miljöarbete och försöka sitta där och le och säga " de här blir så braaaa!" Kräks snart!

Nej fy fasiken, har tappat bort mig själv i allt det där. Jag har inte lätt för att stänga av alla känslor och det är precis det som krävs för detta jobb. Man ska bli en känslokall jävla robot och bara fatta beslut hit och dit och så ska det verksamhetsplaneras och så ska vi hylla våra så kallade målbilder...ne fan en riktigt dålig dag idag....men det märks va?

Och så fick jag frågan om varför jag hade varit sjukskriven 7 ggr senaste året. "Jo du förstår jag får migrän varje gång jag får lingonvecka (förvisso sant) blev svaret men sanningen ligger nog närmare " du chefen, jag spyr snart på mitt jobb punkt." Men jag har en bra chef, en riktigt bra chef faktiskt och hon gör verkligen allt och lite till för att vi ska trivas.

Så vad ska jag hitta på nu då....antingen tar jag arbetsuppgifterna och blir ännu mera cynisk eller så kastar jag mig ut i........

det stora äventyret!

Nästa inlägg kommer handla om min livsdröm, eller en av dom....

                                                     Kan en humla flyga så kan jag!

Tillbaka till verkligheten!

Jag tog semester och stack till fjälls. Jag älskar detta karga, nakna och hårda landskap. Vi tog ganska långa dagsturer där vi vek av från stigarna och gick rakt ut över fjället. Luften, det rena fjällvattnet och det goda sällskapet har gjort gott i själen.
Jag vill inte hem, jag vill stanna.

En dag ska jag göra det. Köpa mig en fjällstation eller liknande och flytta hit.

Att jag aldrig lär mig....

Jag som har lite svårt för att ta kritik borde vara bra på att lämna konstruktiv kritik men icke!

Jag gick tydligen lite för hårt fram mot en kollega som tog mycket illa vid sig. Granskade ett utkast och strök lite väl mycket med bläck överallt. Saken är bara det att jag tycker att hon skriver riktigt bra men i detta fall blev det enligt mig lite mycket men det betyder inte att jag tycker att det är dåligt.

Men vi är inte tankeläsare så kontentan av det hela är ......
"Tycker du att det är bra, säg att det är bra"
"Tycker du om människan, säg det"
"Tycker du inte om människan, håll käft" (du kanske bara har en dålig dag?)

La till två punkter där i förbifarten. en del upplever att vi som är lite känsliga kanske inte tar så mycket plats i diskussioner och håller oss lite på vår kant.

Men det betyder inte att vi inte tycker om de vi umgås med. För gör jag inte det reser jag mig upp och går och tack och lov händer det oerhört sällan så går jag beror det med största sannolikhet att jag måste kissa :)!

Åh humöret måste bli bättre nu, ett ryggskott irriterar mig och gnager på humöret. Det blir inte bättre av att jag envisas med att gräva i lerjord var och varannan dag men jag behöver jobba av mig lite också. Men imorgon kanske jag bara ska sätta mig med en god bok i solen och en filt över knäna?

Trevlig helg!

Är du som jag?

Det var den ungefärliga frågan jag ställde till en kollega idag....eller rättare sagt; "Är din hjärna som min, aldrig tyst?" Jepp blev svaret.

På en snirklig grusväg, någonstans mellan ingenstans och civilisationen kom vi, bilens passagerare, in på det där med att inte tänka på någonting alls. Två av fem hade inte en aning om vad det innebär, gissa vilka!

Min kära kollega har som jag, eller faktiskt in betydligt högre grad än mig, en fantastisk förmåga att minnas namn, detaljer, händelser och det i många år. Så med henne har man aldrig aldrig tråkigt för det kommer alltid upp en massa roliga historier om ditten och datten och "apropå". Bara för att det blir mörkt ute och John Blund närmar sig så tystnar det inte för det i våra huvuden. Inte så sällan kommer hon och säger " T. Inatt då låg jag och tänkte på det där och då kom jag på...." Jag vågade inte ställa fler frågor till henne. Vi tar nog det när vi är ensamma. Kände att en av personerna i bilen inte riktigt fattar det där andra, eller så vill jag inte förtro mig helt enkelt. Hon är på något sätt så låst vid sin föreställning om världen.

Det ska malas, bearbetas, analyseras och falla på plats. All information som en högkänslig tar emot processeras inte snabbare än hos någon annan. Vi fortsätter däremot bearbetningen när alla andra börjar koppla av och koppla bort, då sitter vi fortfarande där, med en blick i fjärran, och funderar i stillhet och ro över att åter har en dag gått i våra liv.

Och så drömmer vi lite om den, eller mycket så på så sätt

Nu är mötet över!

Så lättad jag är! Årsmötet är över! För att göra en mycket lång historia hyfsat kort kan jag sammanfatta det hela med att jag trodde inte det skulle vara så jobbigt och gå så illa. Vi fick en psykopat i vår förening som ställde till med stor skada. Flera av oss i styrelsen blev mycket hårt ansatta av denna man och hans "följe" till följd att jag näst intill blev utbränd och mådde mycket dåligt.

Men jag har fått mycket stöd av min omgivning under dessa jobbiga månader. Tack ni alla som orkat lyssna på mig!

Men det är över. Mötet blev precis så stökigt och bråkigt som jag hade föreställt mig men jag blev förvånad över min reaktion på alla bråkigheter. Jag klarade av att hålla lugnet och vara saklig även om jag fick ta i med bastoner och jag så när slog sönder mötesklubban men det kändes som jag var tvungen att "spela" för att få lite pondus. Jag har redan främjat mig från allt och fått distans. Men det är klart att jag kände av sinnesstämningen framför allt den positiva. Jag fick mycket stöd från en del medlemmar och jag kände så tydligt av det att det var det som gjorde mig lugn fast det var de som satt och skrek mot  "de onda" (om man nu får säga så).

Nu ikväll har jag slappnat av med god choklad och en skvätt whisky. Mycket gott, både för gom och själ. Nu känns det som resten av september är nedförsbacke. Imorgon väntar utbildning varav jag håller i en del, på torsdag blir det retreat i trädgården och jag ska ta med kameran och fota lite. I helgen ska jag gosa med varm och skön hund och sen rullar det bara på.

Andas T andas.....

Jag har haft rejäla spänningar och under en timme hos massören blev jag (smärtsamt) medveten om vikten av att andas och slappna av. Ofta har jag inte en aning om hur fruktansvärt spänd jag är. Nu har jag i allafall tagit fram yogamattan här hemma! Nu ska jag söka harmoni och frid...

En snabbis!

Ett snabbt inlägg i stressig atider! Denna september är galen. Inte en dag utan att något är inbokat. Idag är en dag jag har väntat ganska länge på, en jobbig dag på sätt och vis.
Ikväll ska vi ha ett extrainkallat årsmöte med en förening jag är med i. På grund av en massa bråk och andra jobbiga omständigheter kommer jag ikväll att avgå som ordförande och det är så JÄKLA SKÖNT! Äntligen ska jag slippa de elaka och jobbiga personerna som det senaste halvåret gjort livet surt för mig och resterande styrelse! Men jag kommer också sakna alla goa människor.

Men på mötet får jag nästan räkna med bråk och ärligt talat, med lite trasiga nerver så får jag uppbåda all min kraft och mitt jävlar annamma för att klara detta. Andra rycker på axlar och tycker "Ä men vadå?", men om man som jag känner av en atmosfär extremt väl, tar in alla känslointryck från alla kring ett bort och inte kan stänga ute detta eller "bli kall". Ja då är det inte så jävla lätt ska jag säga er.

Kanske kan jag bli "kall"! Haha värt ett försök men men, det är inte heller ett eftersträvnadsvärt stadium eller hur? Mycket roligare att vara känslomässigt konstat laddad än helt kall. Inbillar mig att jag har mycket roligare i långa loppet även om det är lite jobbigt ibland!

Ett rikare inre liv och det är väl det denna blogg ska handla om!

Andas T, andas! Nu jobb!

Jobbresa med samtliga medarbetare puh!

Årets största jobbresa är avklarad. Puh! I år blev det en resa till Skövdetrakten. Jag körde hela vägen upp och sen var det full fart hela dagen. Jag kan få nippran av bara tanken att ha människor runt mig 24/7. Somnade också i föreläsningssalen (tre gånger!) fast det var svinkallt. Middagen intogs så snabbt det gick med tanke på den mycket sävliga personalen och sen direkt i säng. Åh hann med ett orienteringpass också och det var riktigt riktigt skönt. Bara jag och skogen (o en miljard orienterare till). Ska definitivt orientera mera!

Hinner inte skriva så ofta som jag vill. Det händer så mycket nu i september. Bara för det så borde jag skriva mer. Imorgon ska jag åka över halva länet för familjekalas och på söndag blir det retreat i trädgården.

Ha de gott!

Ibland blir jag faktiskt riktigt ordentligt rastlös....

Jag fick gå hem från jobbet igår p g a en envis och ihållande huvudvärk. Inte blir det bättre av att de borrar våningen över mig så jag tappade hela tiden koncentrationen. Nu är jag hemma min andra sjukdag och börjar bli rejält rastlös! Så i eftermiddag ska jag göra något som får mig både att svettas och koppla av, påta i trädgården. Trädgård och trädgård men det är en liten plätt vi kan odla lite grönt på.

Det är något meditativt med att dra ogräs. När jag kommer dit vet jag inte i vilket hörn jag ska börja, det är ju grönt överallt (obs inte grönsaker i detta fall). Men när jag suttit där ett tag och blottat lite jord så faller jag i någon slags lugn. Men idag är första gången jag ska åka dit medans dagiset på andra sidan häcken är öppet. Får vi se hur det låter :)

Det är viktigt att hitta en syssla eller likande som får en av varva ner och sortera tankarna och alla intryck från dagen. De är många och jag minns dom alla (tyvärr ibland).

Nu råkar denna tomat komma från balkongen men det spelar ingen roll :) Nån dag kanske jag lägger upp bilder på vår lilla trädgård. Nej nu ska jag påta!

Konsten att andas och landa

Dagens blogginlägg är inspirerat av en väldigt fin blogg My mindfulnes life! Skriven av en tjej som är högkänslig som jag. Mycket tänkvärt i den!

Konsten att andas rätt är inte så lätt som man kan tro. Vi tenderar ofta att hålla andan eller andas på tok för snabbt och grunt när vi är stressande och/eller upprörda. En enkel metod för att komma ner i varv är att andas i en "fyrkant".

1. Andas in på tre sekunder
2. Håll andan tre sekunder
3. Andas ut i tre sekunder
4. Uppehåll i tre sekunder innan du andas in igen.

Gör 20 fyrkanter ett par gånger om dagen. Blir du lätt stressad gör andningsövningen oftare. Övningen skapar ett fokus och lugn inom dig som vanliga djupa andetag sällan ger. Var medveten om din inandning, känn hur din bröstkorg lyfter sig, hur det känns att hålla andan och hur skönt det är att andas in och andas ut.

Börja redan nu!

En bild från en av mina resor. Jag tillbringade några timmar på en karg fågelö utanför Islands nordvästra kust.

Prestationer!

Vad som sägs vara kännetecknande för känsliga människor är att de nödvändigtvis inte tycker om att stå i centrum och lätt kan bli nervösa och prestera mycket dåligt om de är iakttagna. Jag är väl inget undantag bortsett från vissa situationer.

Jag kan ge många exempel på situationer där jag förväntas prestera när andra tittar på och misslyckas när så in i norden. Ofta har jag funderat på vad sjutton jag sysslar med och varför det känns som hela min kropp blir förlamad och jag bara inte vill. Jag vill inte att alla tittar på mig, jag vill inte tävla och jag vill bara vara IFRED och göra det jag ska SJÄLV!

Jag spelar fiol, eller rättare sagt, håller på och lär mig spela fiol. Jag spelar i princip aldrig när någon annan lyssnar utan när jag är hemma själv och med sordin. Måste jag spelar när min kille är hemma, ja fy fan jag väcker de döda so to speak! Jädrans vad det gnisslar och gnyr falskt. Sen när han gått så låter det helt okej. Hemligheten bakom en ren ton är stråkdraget och är man nervös eller obekväm hörs det.

Av samma anledning slutade jag med bågskytte för det var lite svårt att skjuta själv....och så gillade jag inte en av typerna i föreningen. Förresten gillande jag inte föreningen, alls.

Jag är faktiskt (!) ganska bra på att snacka inför människor men det är för att jag har fattat att de aldrig vet vad man ska säga alltså vet de inte vad man missar själv, babbla på bara det går bra ändå!

Jag är inte en tävlingsmänniska, jo visst hade det varit coolt att vinna OS-guld men ändå, att tävla är inte min sak. Såvida jag inte gör det inkognito och hur jäkla ofta gör man det?

Jag pratade om detta med min pappa. Om det är så att jag ärvt detta drag så är det från far min. Han har tränat och tävlat på elitnivå inom boxning under ungdomens dagar i Danmark. Hans tränare brukade säga till honom "Om du boxas i ringen som på träningen finns det ingen som kan röra dig". Men han har samma tävlingsnerver som mig så det gick inte alltid som planerat.

Och nej det går inte tävla i bågskytte om man plötsligt drabbas av nervös tarm och måste skita...funkar bara inte. Så jag tar min båge och tavla och går ut i skogen. Men nu måste jag erkänna att det var jävligt länge sen,

Ne farsan jag kommer hem snart för att skjuta lite med dig.

Synd att far inte läser detta för precis som med mycket annat föredrar jag att vara inkognito och inte ens mina närmsta vänner känner till denna blogg....bäst så kanske eller så får de veta i sinom tid.

Sweet dreams...

En början till att känna sig hel....

Det är otroligt skönt att äntligen fått bekräftat att jag är fullständigt normal. Kanske inte för att jag vill vara just normal, hade fått en diagnos av något slag som hade förklarat mitt beteende eller varför jag mår och uppfattar världen som jag gör, ja då hade jag sannerligen haft samma känsla.

Pusselbitarna faller på plats, frågetecken klarnar och jag kan nu tillgodose mina behov bättre eftersom jag plötsligt är medveten om orsaken, fast det är ju inget vi kan kalla en "orsak" eller hur? :) Detta är en liten bit på vägen, jag tror jag har en del i bagaget att jobba med men pö om pö får jag ta det. Men det är skönt att bli äldre, mer säker och mer öppen. Som yngre var jag så nervöst lagd och brydde mig lite för mycket om vad andra tyckte om mig. Nej det där börjar försvinna nu, skönt.

Gäsp....
Under ganska lång tid har jag trott att min trötthet har berott på stress eftersom jag har ett jättestressigt jobb och lätt kan kvala in bland topp-fem i "duktiga flickors skola". Självklart har jag säkerligen även varit trött på grund av stress men ännu tröttare än vad jag borde bli. Jag har egentligen behov av en kort powernap varje dag....vilket jag aldrig erkänt för mig själv, av någon märklig anledning jag faktiskt inte kan förklara.

Nu är det ju så att jag jobbar dagtid och även om vi har vilorum kan jag inte gå dit och sova. Jag tillåter mig istället att ta små mikropauser, kanske några minuter då jag ställer in skrivbordsstolen på "gungstolsläge" slänger upp benen på skrivbordet och blundar.

Det finns en tjej på jobbet som jag är helt hundra på är lika känslig som jag. Hon är dessutom hysteriskt rolig. Hon tappar koncentrationen lika ofta som jag (var femte sekund ung), lägger enormt mycket detaljer på minnet och så har hon en högprocessernade hjärna...som jag! ( i mitt fall resulterar min högprocesserande hjärna inte alltid i något matnyttigt obs se tidigare inlägg om min hjärna) Inte sällan återger hon också "flödesschemat" i hjärnan, hur hela tankeprocessen har gått till. Har alltid gillat henne skarpt av den enkla anledning att vi är rätt så lika och ja det finns fler och jag har alltid känt av att vi har ju något gemensamt men vad.....för många uppfattas som lite blyga och då är det inte alltid lätt att få kläm på personen i första taget.
Alltså upp emot 20 % av befolkningen är högkänsliga, så visst tusan känner vi alla någon.

För dig som läser detta och som inte är högkänslig. Fundera på vem i din omgivning som kan vara högkänslig och på vilket sätt du märker detta. Fundera på i vilka situationer det kan uppstå "problem". Så nu kanske du förstår varför vi är tråkiga och går hem?

Och vi är fullständigt helt jävla normala!

Nåja de flesta av oss i allafall!

Fullt ös på stan!

Just nu pågår Kulturkalaset vilket bör undavikas av alla som kan ha minsta problem med folksamlingar för det är möe fölk på stan så att säga....
Men ibland orkar jag bara inte vara trökig och osocial så jag bestämde träff med en kompis i det mest folktäta området vi kunde hitta Kungstorget! Fast det var inte så farligt och det rökta renköttet var helt okej (förresten stötte jag på en skrikande söt minigris i koppel på morgonen så jag kommer nog aldrig mer äta griskött!). Vi lyssnade lite på Marit Bergman, även det helt okej. Sen trängde vi oss uppför Avenyn där vi nästan på ett lite läskigt sätt rycktes med i gospelkörens väckelsemöte (!). Någonstans där blev min väninna E lite för trött (stackaren jobbar som en galning med sin avhandling) så vi skiljdes åt och hör och häpna...gick jag hem? Ne jag fortsatte glatt till Liseberg för att lyssna på familjen (årets hittills sämsta konsert) och där kom jag på att jag hade glömt ÖRONPROPPARNA! Ah vilket ljud men jag "zoomade ut" d v s lyckades stänga av lite och det var det jag kom på att jag hade gjort hela kvällen för att orka. Alltså det är inte så att jag inte kan med folksamlingar jämt men är jag trött är det jobbigt med fest och stoj, riktigt jobbigt faktiskt på ett sådant sätt att jag sparkar bakut och bara vill krypa ihop i ett hörn. Jag kan faktiskt uppfattas som riktigt otrevlig fast det inte är min avsikt. Jag orkar bara inte med folk ibland.

Ja ett inlägg om livet och inget speciellt. Men ska jag vara ärlig är jag inte alls sugen på kalas idag så jag åker till vår lilla trädgård "täppan" och grejar och sen ska jag hem och läsa en go bok och vara helt själv!

CU

Min hjärna!

Fungerar rätt och slätt så här!

Här kan ni läsa mer om HSP om ni nu vill...

Det händer ofta att jag kortar av meningar eller lägger ihop två och tror att jag sagt båda. Har detta med HSP att göra? Ingen jävla aning och jag bryr mig inte :) Jag tänker ofta på typ 20 saker samtidigt vilket för det mesta fungerar men jäkligt ofta blir det en massa FMF (fort men fel). Har till viss del även att göra med att jag inte har NÅGOT tålamod alls...inte ens för att skriva detta inlägg.
Nu vill jag sova. Å just det började jobba idag. Höll bara på att få ett mindre nervsammanbrott när en kollega inte fattade innebörden av orden "jag har inte tid att prata vi får ta det sen jag kom PRECIS tillbaka till jobbet" (korrekt översättning: stoppa upp din jäkla avfallsanläggning i din trånga *** för jag orkar fan inte med dig människa!).
Alltså fattar ni. Jag kan ju inte hantera ett skit stress! Lyckligtvis blir jag sällan så verbalt otrevlig som inne i skallen....men det är så det blir när vissa personer bara aldrig fattar! Sen flöt resten av dagen på i ett sakta mak. Tror visst det var någon där uppe som tog sig till mig och i hemlig raderade alla jobbiga mail i min inkorg och vidarebefordrade mina telefonsamtal till någon annan

eller så var det mina kollegor som inte ville att jobbet skulle likna ett mindre dårhus med mig helt knäckt efter typ 3 ½ minut på jobbet...och min telefon vidarekopplade sig självt till min gamla chef men ingen fattar hur det gick till eftersom manualen till vidarekoppling är typ 5 cm tjock så det är inget man gör by accident så att säga. Han blev lagom glad!

Ämen va hände nu jag skulle ju lägga mig. Imörrn ringer klockan innan sex!

Sån är jag bara, take it or leave it! Hipp hipp!

jo förresten jag har nu äntligen också fattat varför jag är så in i norden kär i fjällen och alla andra naturtyper som hör till kategorin "kargt som fan". Ni fattar garanterat varför....

Rutiner!

Dags för lite rutiner i mitt liv nu. Jag har lovat mig 8 h sömn varje dygn och vi får se hur det går med tanke på mina insomningsbesvär.

Jag börjar ju jobba imorgon och för första gången på en hel del år har jag ingen måndagsångest á la ångvält i bröstet utan det känns helt okej. Det enda jag har ångest för är att jag måste skicka en möteskallelse till en förening som jag olyckligtvis tackade ja till att att bli ordförande i. Efteråt upptäckte jag att föreningen innehöll en del elaka och ohederliga människor jag fått ta tag i under våren. Men snart är det över och mötet är ett måste om jag ska slippa hela jävla skiten så det är bara att skicka den där helveteskallelsen imorgon! Och det är privat och har alltså inget att göra med mitt jobb....som tur är :)

Jag börjar med att mjukstarta på jobbet, kolla lite mail, ha lite "koll på läget-möten" och catch up.....

Jag har precis gjort iordning höstens styrketräningsscheman. Styrketräningen är min ventil, mitt andningshål, en stund för mig själv och vikterna där jag finner fokus, styrka och ett jävlar anamma. (mina arbetskamrater tycker att jag är una chica loca! Men dom fattar inte....och jag orkar inte förklara. Varför i helvete ska jag förklara mig hela tiden för? Jag höjer nu mig en nivå inom träningen så nu är det fullt ös som gäller. Jag har ju tränat regelbundet under semestern och rört på mig så jag har inte lagt av men nu blir det regelbundna tider på träning, musikövning, mat och jobb.

Höst då, gillar jag höst? Ja faktiskt. Jag älskar alla dofter och alla färger och att allt sakna kryper ihop in i ett ide.

Mitt löfte för hösten.....sömn och ....ja jag vet inte vad, säga ifrån kanske? För jag är som sagt jävligt trött på att alltid förklara mig och trött på människor som bara inte kan acceptera att alla är olika. Denna blogg är inget förklarande.  Den är bara jag.

Sömn....

Högkänsliga personer har ett större behov av sömn än icke högkänsliga eller rättare sagt vi har ett större behov av våra 8 timmar och reagerar lättare negativt på för lite sömn.

Det är något jag upplever just nu efter ha sovit dåligt en längre period och särskilt illa den senaste veckan. Delvis självförvållat mer om det längre fram.

Kort och gott som jag skrev i det tidigare inlägget så ska våra hjärnor processa en hel del info under sömnen. Högkänsliga lider också i större utsträckning av insomnia och jag är sannerligen inget undantag. Jag har sovit kasst så länge jag minns. Det mest utmärkande är att tankarna maler när jag lägger mig. Jag kan inte få ut alla mina intryck och bilder från dagen ur hjärnan utan de är där för att de helt enkelt måste vara det. De är så många så hjärnan hinner inte bearbeta det under vår vakna tid. För det är inget som säger att vi nödvändigtvis har så snabba hjärnor heller! :)

Ett annat kännetecken är att vi lätt vaknar, för lätt! Minsta ljud och förändring i vår omgivning märker vi mycket tydligare av än icke känsliga eftersom vi inte "stänger av" på samma sätt eller i a f inte lika ofta. Jag brukar vakna mellan 10-30 ggr per natt. Om jag bara vaknat en enstaka gång så beror det ofta på ren utmattning och jag känner mig mer utvilad när detta sker.

Jag har tillbringat två nätter hemifrån. Jag sover lika bra eller rättare sagt lika jäkla illa var jag än är. Sen att dessa två nätter tillbringats på ett vandrarhem gjorde väl inte saken bättre.

Natt 1! Sov på västsveriges mest lyhörda vandrarhem (kan inte ha öronproppar för det gör helvetiskt ont i öronen). En gäst bestämde sig för att steka lök kl 0000 och ja jagär jättekänslig för lukter i synnerhet luktar jag inte gillar typ lök! Morr morr! Det klampades av och an och slutligen somnade jag. Bara för att vakna när jag ömsom frös och ömsom svettades. 05,30 går ett klampande ljushuvud upp och kl 0730 bestämde en man i övre medelåldern för att hälla hela sin parfymflaska över sig. Känslig för doft? Ja det med, men han hade faktiskt kunnat döda en allergiker så illa var det....

Natt 2. Vägg i vägg med småbarnsfamilj!!!! Juuubi! (Jag försökte ha ihjäl ungen med en nedfallande skärbräda men missade med ynka 50 cm SKOJJA BARA!!! ;) men jag var nära att pricka den lilla rackaren! ) Tack och lov började barnet inte skrika förrän kl 07,30. Men jag sov inte gott och vad detta berodde på vet jag inte exakt men det var ganska varmt. Men då är det bara att slänga av sig täcket.

Här kommer 11 isomniatips!

1. Kolla inte på skräckfilm preciiiis innan du ska lägga dig! ;)
2. Motinera inte sent på kvällen
3. Drick absolut inget med koffein i för vi är lite känsliga för det remember!
4. Använd sovmask och öronproppar (om du kan)
5. Snarkar din partner? Byt ut partnern (skojja igen bara ursäkta men kunde inte låta bli)
6. Skriv ner tankar i en dagbok innan du lägger dig. Då är halva inne!
7. Lägg dig senast kl 22 (öhhh lätt? Ne inte alls!)
8. Don´t do sugar sugar is baaaaad ok?
9. Lyssna på den musik som får dig att koppla av och då menar jag får ner dig i varv.
10. Bygg dig ett bo! dvs bulla upp med täcken och mys runt omkring dig. (detta gör jag inte längre men gjorde mycket som barn utan att riktigt förstå varför men nu vet jag ju!
11. Det viktigaste av allt, undvik vandrarhem! :)

Jag börjar jobba om en vecka....usch fy är bara förnamnet men jag tänkte bli lite bättre på det där med rutiner och då är sömn a och o. Till råga på allt ska jag lägga i en extra växel i träningen min så då blir kosten och sömnen det som får mig att orka med allt.

Sweet dreams!

Drömmar!

Drömmar när man sover!

Har ni livliga drömmar på natten? Jag drömmer oerhört mycket eller rättare sagt jag minns många av mina drömmar. De är ofta mycket detaljerade så till den grad att jag minns i drömmer hur det kändes att röra vid vissa tyger eller andra strukturer. Jag kommer ihåg detaljer och ofta drömmer jag mardrömmar. Lite för ofta tycker jag. Lever jag i en pressad och stressig situation så kommer alltid mardrömmar och denna natt har inte varit något undantag. Jag gick tillslut upp för jag ville verkligen inte sova mera.

Hur löser jag detta? Sömnbehovet är väldigt viktigt för oss som har karaktärsdraget av att vara extra känsliga. Våra hjärnor har mycket information som måste processeras och bearbetas. Vi blir också lättare trötta än andra så 8 h sömn bör eftersträvas. Där ska jag erkänna att det inte är min starka sida att se till att jag får tillräckligt med sömn. Att sova på saken är kanske inte heller en bra lösning. Jag föredrar att lösa saker direkt och rensa luften (även om det är asjobbigt).

Annars är det faktiskt kul att drömma. Minna drömmar är inte sällan helt absurda och härliga. Önskar jag kunde styra dom lite bättre men men...:) Ibland förstår jag mig inte på den där gråa gröten innanför pannbenet. Weird stuff!

CU

Dop med en mylliard småbarn!

Jag är en aningens trött efter tretimmarsdop. Vi var bara ett fyrtiotal men med en större andel barn. Idag fokuserade jag på att studera hur andra (även barnen) hanterar denna typ av tillställningar. Det tydligaste är nog att de allea flesta har ett behov att ta en nypa frisk luft då och då och det gäller ALLA!

För tillfället håller jag på och läser min första "självhjälpsbok" "The highly sensitive person" (skriver mer om den i nästa inlägg). I den finner man en rad tips om hur man ska hantera olika situationer. Nu har en del betydligt större svprigheter att klara av större skräniga tillställningar än vad jag har men detta kan man göra:
1. Omdu inte känner så många på festen och inte har lust att kallprata försök luska ut vilka som kan vara Hsp! Sök kontakt med dessa och gärna med öppningsfrasen "det är så livat/högljudt här!
2. Ska du småprata med någon så bestäm dig för om du ska prata eller bara lyssna. Många pratar gärna så det är inte säkert att ditt sällskap skulle misstycka tvärtom. Om du lyssnar uppmärksammat märks det utan att du behöver prata en massa.
3 Kom lättare ihåg namn genom att använda namnet i nästa mening "vilka shoes to die for Anna"!

4. Att socialisera i grupp ter sig olika för mig beroende på ork och humör. Jag älskar ibland att bara sitta och lyssna på människor och betrakta dem. Andra kan känna att vi som tysta betraktare är utanför och beter oss lite avigt. Märker du av detta berätta att du känner dig delaktigt och tycker att det är mycket intressant att lyssna på alla och att du gillar dom. Får man ingen bekräftelse under ett samtals gång undrar många om det är så att de inte är omtyckta av sin omgivning. Helt naturligt! :) Idag trivdes jag bra med att vara tyst men ofta tjötar jag på.

På dopet kunde jag inte hitta någon hsp i alla fall ingen vuxen :). Men jag kände ju också de flesta och när ljudnivån blev lite för mycket (som i andras öron måste varit högst normal) var det bara att ta en sväng runt huset! Perfekt!

Puh lätt att tappa koncentrationen under bloggandet när man har en fisande hund vid sina fötter! :)

Oh lord let's party some more!

Jag läser dig som en öppen bok....

Jag har alltid haft väldigt lätt för att läsa människor och snappa upp små detaljer och sinnesstämningar som verkar gå andra förbi. Jag har aldrig reflekterat särskilt mycket över denna egenskap utan har tillskrivit det som en del av min välutvecklade intuition. Det stämmer väl också och ibland har jag väl funderat över om jag inbillar mig saker eller om andra bara blundar för att de inte vill se.

Men det handlar helt enkelt om att jag tar upp många fler detaljer och fogar samman all information och drar slutsatser, mycket snabbare än andra. Jag har ju helt enkelt mer information alltså går det snabbare.

En del i min omgivning kan nog känna att detta är lite besvärligt eftersom ibland vill man faktiskt dölja saker och inte vill berätta vad som hänt. Och där står ju jag, "va är det?" "vad har hänt?" "ge dig jag ser ju att något har hänt?". Jag kan inte släppa det hur som helst. Jag vill gärna vara där för alla mina vänner och hjälpa dom om jag kan och ibland kanske jag inte är så bra på att läsa av att de inte vill prata...konstigt det där! :)

Det är oftast det negativa vi hsp snappar upp eftersom negativa känslor är så påtagliga. De stjäl mer energi än de ger till skillnad från positiva. Det är få saker som undgår mig och jag kan verkligen känna att jag läser människor som en öppen bok. Det är på gott och ont. Det är inte allt man vill se eller alltid orkar med. (förväxla inte detta med att vara synsk för det ska ni veta att det är jag verkligen INTE!)

Dagar är olika så för alla. Det är inte alla dagar jag orkar med människor eller människors problem och så är det för precis alla vare sig man är HSP eller inte eller hur? (det är då jag frågar "allt bra med dig?")

Många HSP utbildar sig till psykologer och det kan jag verkligen förstå. Dock anser jag att jag inte är så fullt begåvad med egenskapen att lyssna. Jag tappar lätt fokus och helt plötsligt sitter jag där och undrar vad personen har sagt den senaste minuten....nej kanske inte så bra egenskap om man är psykolog.

Att snappa upp människors sinnesstämningar leder inte alltid bara till att man ställer frågan "hur mår du egentligen?" för ibland trillar polletten inte ner direkt. Ibland får jag bara en obehagskänsla som kan vara mycket svår att skaka av mig, men även detta tror jag att alla får vare sig man är hsp eller inte. Vad ska man göra? Analysera mera? Nej, jag försöker helt enkelt skaka av mig det och hitta på något annat.

Vad gör man den dagen ens vän vill prata men man verkligen inte orkar? Tack och lov händer det sällan men ibland kan både jag och andra ha en tendens att älta. Ibland blir man bara galen på ältande....
Du har två val. 1. Lyssna, du dör inte av det.
2. Säg till din vän att du idag inte kan ge det stöd hon eller han verkligen behöver då du inte mår så bra. Rekommendera dem en annan person att prata med. Är man i behov av att prata med någon är man mycket känslig så för guds skull säg inte "jag orkar faktiskt inte prata med dig nu". Det kommer ni bara få ångra.

Om jag har varit på ett möte som visade sig vara riktigt jobbigt med arga människor och så kan jag vara helt helt slut och utpumpad resten av dagen. Andra verkar inte beröras så mycket men mig tar det verkligen på. Jag gör allt för att undvika denna typ av konfrontationer genom att se till att de jag ska bemöta är pålästa om vad vi ska prata och väl förberedda. Dagordning är a och o och att ge dem möjlighet att ställa frågor innan och ta upp det de vill prata om.

Har man hsp ser man och märker mer än andra och med det kommer ett ansvar! Människor som besitter sådana egenskaper utgör ofta ett mycket stort stöd för sin omgivning och är mycket uppskattade!

Positiva aspekter med HSP

Det finns många positiva aspekter med att vara en HSP. Här kan ni läsa en artikel om några av dem men även några mer negativa.

En av de negativa är att en HSP tar mycket mer illa vid sig av att vara utsatt för en annan persons ilska. Det är något jag har varit utsatt för under ett par månaders tid. Jag är medlem i en ideell förening där vi av misstag om jag får säga så fick med en medlem som visade sig vara bedragare och psykopat. Jag avslöjade att han hade gjort sig skyldig till bedrägeri mot föreningen och han hatar mig över allt annat nu. Vi kan inte ens bli av med honom då han ockuperar området vi arrenderar. 

Hela den situationen har fått mig att inse att jag inte klarar av denna typ av förtroendeuppdrag om jag måste utsätta mig för psykiskt sjuka människor av detta slag d v s psykopater eller andra med kraftiga aggressiva drag. Att påstå att jag mår bra är en lögn. De senaste månaderna har präglats av vånda och rädsla så till den grad att jag lider av sömnsvårigheter. Jag tror inte heller många i min omgivning kan förstå hur illa det är ställt eftersom de flesta inte är HSP. Det följer mig dag och natt för som en del andra kan vi inte stänga av och förtränga på samma sätt. 

Men jag har löst det hela genom att slänga in handduken helt enkelt. Det får vara bra nu. Jag ska inte utsätta mig för denna typ av personer. 

Så fort du märker att en person i din omgivning är svår att ha att göra med. Gör dig om möjligt av med personen från din umgänges krets för en sådan person tar betydligt mer energi från dig än vad han och hon ger tillbaka. 

CU

Oh Lord....

Nej jag har inte blivit religiös men däremot tagit mig igenom ett besök på Universeum mitt i högsemestern!


Detta är normalt inget att rekommendera för den känslige. Förutom barn som skriker för full hals ska man även handskas med irriterande vuxna som envisas men att dra med sig en tvillingvagn (alltså ärligt talat!)  in i regnskogen och lågt blodsocker....det där sistnämnda är mitt eget fel!

Ja det är utmattande men skitkul! Det finns massor att se och som vanligt när jag besökt en plats som denna så är huvudet så fullt av synintryck och minnen att jag inte gids tänka eller koncentrera mig på annat. Nu behöver jag ett par timmars vila och det är inte omöjligt att jag somnar....

Hur gör man när man som HSP ska till en plats med mycket människor och synintryck? (för hur jädra kul det än blir så ser man faktiskt inte fram emot det innan så är det bara, man våndas en hel del.)

1. Intala dig själv att du faktiskt inte har en aning om hur det kommer att gå så ingen idé att måla fan på väggen.
2. Ha gott om tid.
3. Ät innan! Ha dessutom druvsocker eller annat blodsockerhöjande med dig.
4. För guds skull sov ordentligt innan!
5. Skaffa öronproppar som tar ner ljudet till en för dig lagom nivå. Nu pratar jag inte om vanliga proppar utan avancerade musikproppar som är värda varenda öre (skitdyra). De kan även formgjutas efter dina öron.
6. Undvik om möjligt högsäsong, lov och liknande.
7. Vad du än gör gå inte in i lekrummet! :)

Det är väldigt basic och enkla tips och det finns säkert tusen till.

Något som är väldigt vanligt när man börjar att läsa på mer om HSP och lär känna sig själv är att man överreagerar på stimuli och situationer genom att helt enkelt bli "för medveten" om sitt karaktärsdrag. Ett exempel är att undvika festen du annars hade tänkt att gå på för du är ju faktiskt en HSP och det bästa är att sitta hemma och uggla i min mörka lägenhet. Överdriver jag? Nej faktiskt inte. Men vi ska inte glömma att HSP inte alls är asociala och introverta, i alla fall inte mer än andra. Vi måste bara portionera ut det sociala i lagom doser.

Men det är en normal reaktion eftersom jag som så många andra helt plötsligt fått klart för oss varför vi reagerar som vi gör i olika situationer. Jag undrade ofta om någon var fel på mig eftersom jag inte gillar fest och ståhej men...

Jag älskar fest....så länge jag känner alla där...

...och jag är väldigt normal!

Första inlägget på resten av mitt liv?

O nej så dramatiskt behöver det inte låta väl?

Så hur började det hela?

En morgon satt jag som vanligt och bläddrade mig igenom GöteborgsPosten. Som alltid gick det ganska fort, jag sållar raskt i all information och tar mig bara samman för att läsa det som verkligen intresserar mig.

Min blick fastande på en artikel som handlade om HSP- highly sensitive persons. I blickfånget hade de lagt in några enkla frågor "Är du en HSP"?. Jag insåg ganska snabbt att jag var något på spåren men kritisk som jag är mot vardagsjournalistik bestämde jag mig får att söka information på egen hand. Inom fem minuter hade jag hittat Elaine N .Arons hemsida där jag hittade ett mer utförligt test. Testet består av 23 frågor totalt som rör ditt sätt att förhålla dig och hantera din omgivning.

För att initialt klassas som en HSP bör du ha svarat ja på 12 av 23 frågor. Om jag minns rätt svarade jag ja på 21 så jag, ja vad ska man säga, poletten trillade ner. Det är ingen tvekan om att jag besitter dessa karaktärsdrag sen får man kalla det vad man vill HSP eller något annat.

Vad är då HSP? Det är kanske det jag har tänkt att denna blogg ska ge svar på. HSP är INTE ett syndrom eller en sjukdom av något slag. Det är nämligen så att minst 20 % av världens befolkning är klassade som HSP och därmed är det ett karaktärsdrag, ett normaltillstånd och inget annat. Problemet är snarare att 80 % av befolkningen inte är känsliga eller "mindre känsliga" och det är för dessa samhället i många aspekter är anpassat till. Vi förväntas bete oss, socialisera i viss omfattning och reagera på ett visst sätt. Allt som avviker från denna norm betraktas som annorlunda. Är vi verkligen annorlunda?

Nej det är vi inte, men vi måste i större utsträckning lyssna på vår inre röst och vår kropp.

Kort om karaktärsdragen för "typiska" HSP-personer:

• höga ljud och starka lukter stör koncentrationen och kan vara olidliga
• vi tar in fler intryck och registrerar fler detaljer än en icke-känslig
• vi är mycket känsliga för andra personers sinnesstämningar
• vi har ett större behov av att dra oss tillbaka för att smälta intryck och koppla av
• ibland är vi mer känsliga för smärta
• vi gillar inte stress...
• vi berörs ofta starkt av konst och musik
• vi är känsliga för hunger
• känsliga för koffein
• ofta lite mer tystlåtna än andra, betraktas ofta felaktigt som blyga

Det var bara några karaktärsdrag men summerar man dom inser man att en HSP har ett komplext men  ett rikt inre liv. Vi ska sålla mycket information och det tar på krafterna. Vi har ett större behov av att ta det lugnt och vi undviker gärna hög volym på tv. 

Jag är själv och har alltid betraktas mig som känslig men inte nödvändigtvis blyg. Jag pratar gärna men kan lika bra sitta helt still och bekvämt betrakta och lyssna på andra. Det kommer längre fram ett inlägg om just samtal. Nog om det nu. Jag tycker det är mycket obehagligt med våldsfilmer och höga ljud. 

Fick jag själv välja skulle jag ta ett jobb där jag slapp ha med människor att göra för om jag ska vara ärlig tycker jag inte om människor. Jag älskar däremot djur och få saker kan lugna mig som en mjuk hund i famnen. 

Då jag saknar ett visst tunnelseende för att sålla information kan det vara svårt att bara läsa tidningen. Jag läser gärna magasin men jag bläddrar igenom dom flera gånger och det tar således några dagar att ha läst en tidning helt.

Men nu ska inlägget inte bli för långt. Det är lättare för mig att skriva långt än att läsa. Jag antar att ni som läser även hyser ett intresse för HSP, så text mängden får gärna kortas ner i fortsättningen. Hellre fler och kortare inlägg än få och väldigt långa...

CU