Jag kan flyga

Jag kan flyga

onsdag 7 januari 2015

Bloggen läggs på is

Hej

På grund av få läsare och bristande engagemang från min sida och andra saker i mitt liv som behöver full fokus lägger jag nu denna virituella dagbok på is.

Ha de gott så länge!

måndag 29 december 2014

Året som gått

För första gången tänkte jag ge mig på en hederlig årskrönika. Det tar emot samtidigt som det lockar. Jag vill ha ner det svart på vitt, vad som verkligen hänt. Vad har hänt på riktigt och vad har hänt i huvudet på mig så att säga. Jag började med att rita ner året i ett hederligt x-y axeldiagram. Jag blev förvånad. I mitt huvud föreställde jag mig att det mesta varit becksvart och jag frågade mig själv om det ens var någon idé att ha med den övre "glada skalan". Men jag började gå igenom min kalender och notera händelse efter händelse. Ja visst finns det riktiga bottennapp under året men väldigt många ljusglimtar också. De överskuggas inte sällan av mörkret. Det borde vara tvärt om, de ska kasta sitt ljus över skuggorna för att få dem att blekna. Det är det inställning handlar om. De verkliga händelserna är en sak i sig, processen efteråt, bearbetningen i ditt huvud är en annan och det är där det kan växa till något stort och ljus, eller något klibbigt, mörkt och destruktivt. Bitter blir man i tanken och inget annat. Jag är nu glad över att jag satte mig ner och tog tag i detta. Länge har jag sagt att jag på nyår ska be detta år fara och flyga. 2014, kom aldrig igen. Men nu ser jag lite annorlunda på det. Ja det har varit ett jobbigt år men utvecklande...låt oss börja från början. 

Januari
Året började med en ny tjänst på mitt arbete. Jag gick över till en annan avdelning och började arbeta med vattenfrågor och lagatiftningen kring detta. Många utmaningar men väldigt utvecklande. Många av arbetskamraterna var redan mina vänner så jag kände mig väl omhändertagen och välkommen. Det var också skönt att byta arbetsuppgifter. Man blir för insyltad efter ett tag. 

I slutet av januari gick jag till ett medium. Jag har skrivit om det i ett tidigare inlägg här. Till en början lät jag det bero. Saker och ting kommer väl falla på plats minns jag att jag tänkte. Men magkänslan var bra. Han hade rätt i mycket, kring mina tankar och funderingar över livet. En sak gjorde jag aldrig. Det var listan. Listan över positiva och negativa saker i mitt förhållande. Det gjorde bara för ont. 

Februari
Stiltjemånad. Funderade och våndades lite men överlag bra. 

Mars 
Började med en härlig helgspa med tjejerna. Gott. Särskilt minns jag eldrummet där vi låg och slumrade i underbara stora sängar tittandes på en stor sprakande eld. Vi firande också Js födelsedag. 

April
Hemsedal inledde denna denna månaden. Bra snö, bra åk, bra stämning. Konstrundan i majorna blev ett lyft. Fick bra kritik på mina tavlor. Många besökare. Kul!
Sen kom det. Uppbrottet. Årets bottennapp kan man säga. Uppslitande med lättande. Nödvändigt men ack så smärtsamt. Men april slutar inte där. Redan dagen efter uppbrottet spottade jag i nävarna och gick in på hemnet. Hittade en skabbig lägenhet i Kungsladugård. Tänkte äh va fan jag ringer. Det var en vardag, visning kl 11 (!). Jag cyklade snabbt dit och kollade. Den var stor ljus och fin. Massor att pyssla med. En tuff budning senare och på Valborg 30/4 skrev jag kontrakt. Det kändes bra. J köpte en flaska champagne som vi öppnade i hemliga parken. 

Maj
Turbulent och intensiv månad. Massor av möbler och husgeråd skulle införskaffas. Gjorde bra fynd och investeringar. Hittade min stil. Flyttade in redan i slutet av maj. 

Juni
Sommar, sol, student och samliv! Haha. Jag åkte till Stockholm. Träffade mitt ex S och ja...tack S nöjer vi oss med att säga. ;). Strax innan midsommar träffar jag J (inte samma som J som i ex). Svinsöt kille. Pladask! Semester den 28/6.

Juli
J avslutar. Svintrist. En nedgång här. Mycket kreativt skapande av hjärtesorgen. Så här i efterhand patetiskt. Eller inte faktiskt. En del nya karaktärer dök upp då och då pratar jag om mina illustrationer. Inte verkliga personer. 
Semestern annars skitjobbig. Inga resor var inplanerade. Renoverade skiten ur mig. 

Augusti
Månaden börjar med passion. Två människor med hjärtesorg och öppna sår träffas och ja, passion frodas i sår likt bakterier. Passion är inte alltid av godo. Vi fick många fantastiskt fina minnen och jag fick en vän. Men det fungerade inte mellan oss. Man måste älska sig själv innan man kan låta någon annan älska en helt och hållet. Man drar ner varandra i det mörka annars. Vi träffades bara en kort tid. Avslutade allt som goda vänner. Peace is the shit. Och så gjorde vi vår bästa tågresa någonsin. Jag dök upp på tåget, i Skövde när han var på väg till mig i Göteborg. Vilken överraskning. Sen bjöd  jag på vin i bistron. Han blev så glad. Av att jag dök upp alltså, inte av att jag bjöd på vin. :)

September
Stadigt nedåt. Börjar avsky min situation och lägenheten. Kliet i mig börjar. Längtan efter något nytt, fly ut i världen, flytta till Berlin?, sticka till en avlägsen ö. Höst usch. Men hösten blev fin ändå. Jag renoverade på. Bet ihop så tänderna knakade. Grät när ingen såg och började tyvärr bli lite bitter. Var arg på mitt ex för att det blev som det blev. Kände panik över att kanske aldrig få barn och familj. Vad skulle jag göra? Resa till Köpenhamn? Har jag råd? Jag bestämde mig för att sälja lägenheten till våren. Skönt beslut men tvivlar jag? Vägrar jag lyssna på min inre röst? Stänger jag dörren? Är det bra/dåligt? Är jag på väg utför? I slutet av sept går jag med på att ta en promenad med en man, A. Vi fastnar direkt för varandra. 

September
Träffar A regelbundet. Vi trivs ihop. Annars inget speciellt. 

November
A träffar familjen. Det går bra, eller ok rättare sagt. Känns bra. Fyller 35. Hittar mina första gråa hår och inte så få heller! Nu insåg jag hur hårt året tagit på mig. Vad jag har kämpat. Det har haft sitt pris. 

December
A jobbar nu alldeles för mycket. Går nästan in i väggen snart. Vi har en rejäl svacka jag inte vet om vi fixar. Vi har vidtagit vissa åtgärder. Han försöker i allafall. Datorn kraschade. Skit. Ingen backup. Hyggligt julfirande med familjen. Vågar äntligen sticka kukkulan. :) 


Summa kardemumma!

Tack 2014 för att du gjorde mig till en klokare kvinna. Jag har skymtat mina gränser, sett mitt mörker. Insett hur lätt livet kan ta vändning till det otrevligare, fått insikt om mina svagheter. Jag måste stänga denna port med värdighet. Jag måste avsluta det bearbetat. 2015 får inte bli lika turbulent. Jag måste få landa i vem jag är och vad jag vill. Jag måste kunna resa utan att fly. 

Välkommen 2015. Vad önskar jag av dig? 
Jag önskar mig ron ute på en ö där jag inte kan fly från mig själv. Jag ska försöka hitta mig ett litet hus att hyra. Där ska jag landa. Hitta ro? Vet inte. Vi får se. Jag ska resa  till Nepal, japan(?), Berlin och en varm plats över jul. Jag vill utveckla mitt konstnärskap och jag vill äntligen skriva. Måste bara köpa ny dator...

Jag är ändå glad över året. Glad över att ha skrivit ner tankar och ord. 

Ps. Jag ska sälja lägenheten! Ändå. Jag köpte den med målet att tjäna pengar på den. Den är nu uppvärderad med 330000-530000 kr. Det blir insatsen till ett litet boende någonstans. 

onsdag 24 december 2014

God jul!

Julen är en intensiv tid med många sociala sammankomster och höga krav på sociala förmågor. 

Just nu har jag dragit mig tillbaka en stund med en stickning i knät. Jag behöver stunder för återhämtning för att inte bli allt för trött. 

Nu har det börjat snöa ute också. Jag smsar lite med en god vän som just nu som förgyller min julafton med roliga anekdoter och uppmuntrande ord. 

Mina tankar går till en annan god vän som ikväll sitter ensam med sin lille son. Jag önskar att jag kunde vara där.  Jag känner stor tacksamhet över att kunna vara med familjen. Det är inte alla som har möjlighet till det.  

God jul på er och ta hand om er själva och varandra. 

måndag 22 december 2014

Nä nu får det vara nog!

Jag hoppade över baletten i höstas för att jag dels fick en hälsporre och dels inte hade råd att gå kursen.
Nu fan får det vara nog. Igår på gymmet kände jag verkligen hur mycket jag har saknat dansen. Sagt och gjort. Idag anmälde jag mig till vårens kurs i fortsättningen. Först till hösten kan jag gå över till avancerad klass, så blir det med över ett halvårs uppehåll.

Fötterna är svagare, benen svagare, hållningen kass och smidigheten (vigheten) ska vi inte ens prata om.

Nytt år snart. Nya tag.

När inget går att dölja...

Det är lite så det är att leva med en sensitiv person. Vi snappar upp allt. Vi kan inte leva i ett rosa skimmer och låtsas att allt är bra för inom oss vet vi att så är inte fallet. Vi har ofta en tydlig magkänsla som pickar på vår axel och säger "du....du vet ju att...". Inget går att dölja för människor som ser rakt igenom dig, som ser att du ljuger men som samtidigt förstår varför du gör det. För vem orkar med sanningen 24/7? Inte jag heller.

Igår gick det inte längre. Jag fick skriva ett jobbigt meddelande där jag satte ner foten mot en person som betyder väldigt mycket. För jag ser hur han egentligen mår. Jag ser att han har dålig kontat med sitt inre känsloliv och är vilsen. Han vet inte vad han vill eller vad han behöver. I allt gräver han bara ner sig mer och mer i sitt jobb och jag måste skrika stopp. Det funkar inte för oss. Han måste ha hjälp.
Vi kan alla behöva hjälp här i livet. Jag försöker hjälpa på mitt sätt genom att diktera villkor, hur hårt det än låter. Men fungerar det inte för oss så måste han veta vad som måste göras för att det ska fungera.

Det var oerhört skönt och befriande att ta ut om detta. Att få honom till att förstå att jag ser mer än vad han tror och inser. Sen har jag inte nämnt HSP men....jag känner att jag har haft svårt att få kontakt med mitt inre och andra universiella energier (nu går vi inte in mer på det, en annan gång kanske) men jag har känt mig blockerad och så kan jag inte ha det.

Ikväll kanske jag stöter på en person jag vet jag är helt naken inför och då pratar jag i spirituella sammanhang. Ett medium står och säljer tavlor på Liseberg. Jag gjorde ett besök förra året och han talade rakt till mig. Nu är mycket annorlunda. Undrar om han ser någon skillnad? Jag är både och inte mer tillfred med mig själv. Tillfreds med de stora val som gjorts i år men inte tillfreds med min situation.

Jag vet inte riktigt vad jag vill men jag måste acceptera att det är okej att känna så.

Jag överväger att flytta ut till skärgården. Har hört mig för bland mina kontakter om ett hus. Att komma nära havet och det fria kan göra mig gott. det blir en helvetisk väg att pendla bara och jag får lära mig ratta en båt. Men det kan gå....

onsdag 26 november 2014

Upp och ner...

Nu ner. Tråkiga besked inom familjen gör mig trött och håglös. Det är troligen så att en nära familjemedlem är svårt sjuk. Han har haft det svårt nog som det är. Men livet är inte rättvist tyvärr. Slumpen faller hårt ibland.

Men först måste vi få veta vad det är. Sen måste vi försöka få ordning på hans liv och familjerelationer. Sen någonstans där i mellan så måste jag försöka hitta stunder för ro och återhämtning.

Jag har börjat på yogan igen och har man varit borta ett tag från fokussporter eller fokusaktiviteter som jag kallar det så har jag i allafall svårt med koncentrationen. Så det få bli betydligt mer av den varan nu fram över.

Ta hand om er
kram

måndag 10 november 2014

"Alla ska med"

Jag har precis fått höra en sak som fick mig att baxna. Jag blev riktigt upprörd. Vi blir i dagarna av med ett av våra mindre fikarum, ett rum som varit en liten lugn oas för personer som inte orkar med det väldigt stökiga och högljudda större fikarummet. Inte sällan har just sensitiva personer kunnat inmundiga sin fika/lunch i lite mer lugn och ro här.

Nu ska det fikarummet bort för istället ska det göras om till ett skanningsrum. Dock är detta inte en permanent lösning så det påpekades att det var väl bra onödigt att ta bort fikarummet? Även jag påpekade detta.

Till svar fick jag att det dels var orättsvist att vi hade ett eget fikarum och dels så har det tagits ett beslut om att alla ska fika tillsammans. Eh ok....alla ska fika tillsammans!
Vad med dem som inte mår bra av att sitta i ett brötigt rum, eller måste ha lugn och ro? Vad med alla  som varit sjukskrivna på grund av utmattning? Hur tror vår käre servicechef att de ska stå ut?
Var ska de sitta nu?

Så det är dagens samtalsämne här.