Jag läser dig som en öppen bok....

Jag har alltid haft väldigt lätt för att läsa människor och snappa upp små detaljer och sinnesstämningar som verkar gå andra förbi. Jag har aldrig reflekterat särskilt mycket över denna egenskap utan har tillskrivit det som en del av min välutvecklade intuition. Det stämmer väl också och ibland har jag väl funderat över om jag inbillar mig saker eller om andra bara blundar för att de inte vill se.

Men det handlar helt enkelt om att jag tar upp många fler detaljer och fogar samman all information och drar slutsatser, mycket snabbare än andra. Jag har ju helt enkelt mer information alltså går det snabbare.

En del i min omgivning kan nog känna att detta är lite besvärligt eftersom ibland vill man faktiskt dölja saker och inte vill berätta vad som hänt. Och där står ju jag, "va är det?" "vad har hänt?" "ge dig jag ser ju att något har hänt?". Jag kan inte släppa det hur som helst. Jag vill gärna vara där för alla mina vänner och hjälpa dom om jag kan och ibland kanske jag inte är så bra på att läsa av att de inte vill prata...konstigt det där! :)

Det är oftast det negativa vi hsp snappar upp eftersom negativa känslor är så påtagliga. De stjäl mer energi än de ger till skillnad från positiva. Det är få saker som undgår mig och jag kan verkligen känna att jag läser människor som en öppen bok. Det är på gott och ont. Det är inte allt man vill se eller alltid orkar med. (förväxla inte detta med att vara synsk för det ska ni veta att det är jag verkligen INTE!)

Dagar är olika så för alla. Det är inte alla dagar jag orkar med människor eller människors problem och så är det för precis alla vare sig man är HSP eller inte eller hur? (det är då jag frågar "allt bra med dig?")

Många HSP utbildar sig till psykologer och det kan jag verkligen förstå. Dock anser jag att jag inte är så fullt begåvad med egenskapen att lyssna. Jag tappar lätt fokus och helt plötsligt sitter jag där och undrar vad personen har sagt den senaste minuten....nej kanske inte så bra egenskap om man är psykolog.

Att snappa upp människors sinnesstämningar leder inte alltid bara till att man ställer frågan "hur mår du egentligen?" för ibland trillar polletten inte ner direkt. Ibland får jag bara en obehagskänsla som kan vara mycket svår att skaka av mig, men även detta tror jag att alla får vare sig man är hsp eller inte. Vad ska man göra? Analysera mera? Nej, jag försöker helt enkelt skaka av mig det och hitta på något annat.

Vad gör man den dagen ens vän vill prata men man verkligen inte orkar? Tack och lov händer det sällan men ibland kan både jag och andra ha en tendens att älta. Ibland blir man bara galen på ältande....
Du har två val. 1. Lyssna, du dör inte av det.
2. Säg till din vän att du idag inte kan ge det stöd hon eller han verkligen behöver då du inte mår så bra. Rekommendera dem en annan person att prata med. Är man i behov av att prata med någon är man mycket känslig så för guds skull säg inte "jag orkar faktiskt inte prata med dig nu". Det kommer ni bara få ångra.

Om jag har varit på ett möte som visade sig vara riktigt jobbigt med arga människor och så kan jag vara helt helt slut och utpumpad resten av dagen. Andra verkar inte beröras så mycket men mig tar det verkligen på. Jag gör allt för att undvika denna typ av konfrontationer genom att se till att de jag ska bemöta är pålästa om vad vi ska prata och väl förberedda. Dagordning är a och o och att ge dem möjlighet att ställa frågor innan och ta upp det de vill prata om.

Har man hsp ser man och märker mer än andra och med det kommer ett ansvar! Människor som besitter sådana egenskaper utgör ofta ett mycket stort stöd för sin omgivning och är mycket uppskattade!