Driver jag mig själv mot stupet?

Haha ja det är det jag sitter och funderar på just nu i denna stund.

En specifik arbetsuppgift har blivit "ledig" på jobbet. Arbetsuppgiften innebär något sammanfattat att bedriva tillsyn d v s kontrollera om lagar och föreskrifter följs och inte helt oväntat så hittar man en hel del männsker som inte riktigt följer våra direktiv och då ska vi begära om rättelse.

Kort och gott - man gör folk jävligt förbannade!

Och det tyckte jag att jag skulle jobba med....öh hallo tjejen? (Nu försöker jag prata till mig själv som en utomstående iakttagare för att få lite perspektiv....) Du gillar normalt sett inte människor, än mindre att prata med dom i telefon! Du tycker definitivt inte om irriterade och arga människor och du är inge vidare på konflikthantering. Nå? Försöker du bli ännu mer spyfärdig på ditt jäkla jobb så att du en dag verkligen får nog och äntligen får r-va ur vagnen och gör det där du egentligen vill göra???

Ja det undrar jag nu. Varför i hela fridens namn lämnade jag in en intresseanmälan till den typ värsta arbetsuppgiften jag kan tänka mig? Om jag ska vara ärlig för en stund....att jobba på en myndighet i Sverige är sannerligen inte rätt väg om man hade tänkt  sig att rädda världen och det var precis det jag hade på min 2dolist. Alltså...vad gör jag nu? Jag inser att jag inte kan jobba kvar där så värst mycket längre, jag är så trött på att dagligen få höra hur vår så kallade regering urholkar all form av miljöarbete och försöka sitta där och le och säga " de här blir så braaaa!" Kräks snart!

Nej fy fasiken, har tappat bort mig själv i allt det där. Jag har inte lätt för att stänga av alla känslor och det är precis det som krävs för detta jobb. Man ska bli en känslokall jävla robot och bara fatta beslut hit och dit och så ska det verksamhetsplaneras och så ska vi hylla våra så kallade målbilder...ne fan en riktigt dålig dag idag....men det märks va?

Och så fick jag frågan om varför jag hade varit sjukskriven 7 ggr senaste året. "Jo du förstår jag får migrän varje gång jag får lingonvecka (förvisso sant) blev svaret men sanningen ligger nog närmare " du chefen, jag spyr snart på mitt jobb punkt." Men jag har en bra chef, en riktigt bra chef faktiskt och hon gör verkligen allt och lite till för att vi ska trivas.

Så vad ska jag hitta på nu då....antingen tar jag arbetsuppgifterna och blir ännu mera cynisk eller så kastar jag mig ut i........

det stora äventyret!

Nästa inlägg kommer handla om min livsdröm, eller en av dom....

                                                     Kan en humla flyga så kan jag!