Vad jag vill bli när jag blir stor..del 2!

Vad jag än blir när jag blir stor så kommer jag inte fortsätta jobba med det jag jobbar med idag. För jag  står helt enkelt inte ut. Visst jag har en supertrygg anställning, jag tjänar ganska bra och det är över lag en riktigt bra arbetsplats men ändå står jag inte ut....

Varför?

Jag är en konstnärssjäl, jag är fri och önskar så att förbli. På mitt arbete finns det ytterst lite möjlighet till kreativitet. Nåde den som vågar sig på att skriva ett beslut mer fritt och frångår mallarna! Nåde den som frångår vårt teckensnitt (!), nåde den som vågar sig på att tänka i egna banor! Ganska bra sammanfattning må jag säga. 

Det kan finns fördelar med att ha det såhär också. Härom veckan kom det fram ett inspirationsdokument som skulle pusha oss i utvecklingsarbetet med min arbetsplats. Kort och gott kan jag sammanfatta det med att det var den värsta uslaste text jag läst på år och dar. Mallar har sina fördelar! Haha. Men skämt o sido, jag är ingen myndighetsperson. Jag gör ett bra jobb men det kan likaväl någon annan göra.

Jag mår som bäst när jag får skriva (nu vill jag dock påpeka att jag inte skriver texter så som jag skriver denna blogg, här skriver jag som min hjärna fungerar och som det kommer d v s lite osammanhängande men det ska det vara), måla, fotografera och skapa. Kan jag leva på det? Tveksamt men jag måste ju försöka. Ett steg tog jag i början av året. Jag öppnade min illustrationsfirma. Min käre arbetsgivare lyckades ta lusten från detta genom att vägra bevilja mig deltidsledighet. Eller rättare sagt jag lät mig nedslås av detta. Men istället borde det sporra mig att jobba hårdare för detta. Men jag vill inte släppa mitt yrke helt. Det jag gör gör ändå skillnad så jag ska försöka kombinera dessa två intressen på något sätt. 

Hur återstår att se men snart börjar jag sälja en del alster på nätet.

Varför vill jag arbeta med detta? Förutom det faktum att det är ett kreativt arbete så handlar det lika mycket om att skapa en arbetssituation där jag har kontrollen. Idag har jag ingen sådan kontroll och de senaste åren har varit mycket påfrestande. Jag ser ingen ände i besparningsivern på min arbetsplats och inser att det nog inte blir så mycket bättre. De där tusenlapparna extra jag får ut ger mig ingen livskvalité av vikt. Dags att ta ett djupt andetag och skapa förändringar!