Psykbryt!

Vissa kollegor alltså!

Jag har under lång tid haft alldeles för mycket att göra vilket oundvikligt lett till en hel del stressrelaterade problem. Nu har jag åter igen fått dra i nödbromsen vilket jag gör innan
det blir så illa att jag riskerar att bli sjukskriven. Jag försöker så gott jag kan lyssna på min kropp.

Jag prioriterade igår om lite i mitt schema vilket bland annat innebär att jag inte kommer delta in persona på ett större möte imorgon utan jag kommer vara med via länk. Givetvis skulle jobbets gnälltant promt direkt ifrågasätta mitt val och påpeka att det inte var okej.

Vem sjutton ifrågasätter saker på detta sätt och använder sig att argumentet "vi har alla häcken full"? En nära kollega till henne brukar också använda uttrycken " ja men ni som inte har några barn kan väl orka lite....". Blir så jävla förbannad bara. Som om jag inte hade nog i att orka med all annat nu måste jag även försvara mina val. Eller måste jag? Än så länge ignoerar jag henne totalt. Kanske bästa knepet?

Åh var bara tvungen att skriva av mig. Detta är ju lite som min dagbok. Så nu känns det bättre. Var är chokladen?

Väldigt trött!

Nu är jag väldigt väldigt trött.

Vet inte om det är vårtrötthet eller vad i vilket fall så sover jag uruselt just nu. Jag vaknar massor av gånger på natten och ibland ligger jag vaken i någon timme. Jag bytte kudde och täcke vilket ledde till viss förbättring ett tag men nu tycker jag det är rätt illa igen. Något som är bra är att insomningstiden har jag lyckats få ner tack vare mediation.

Var ju hos ett medium som tyckte att meditian inte var något för mig. Det kan stämma, om vi syftar på meditation under dagtid, men inför sömn är det kanon. Somnar som en stock tills det är dags att vända på mig. Då vaknar jag!

Ikväll ska jag försöka dricka varm mjölk med kanel innan läggdags. Det finns lite olika sömnteer också men jag tycker mest de smakar skit.

Jahopp, jävla rolig prick jag var idag då!

Men jag kan inte vara världens roligaste jämt! :)

Under  första början på rasten (skrivandet är den andra delen på rasten ;) )kom vi in på ett väldigt roligt samtalsämne. Ungdomsidoler! Jag har lite svårt att minnas mina ungdomsidoler (om vi bortser från samtliga kända hästar!). Kanske vill jag inte minnas? Kanske jag behöver en skämskudde? :)

Tjillevippen!

Kommentera gärna!

Hej igen

Kommentera gärna inläggen. Det skulle göra mig väldigt glad. Kom gärna också med tips på vad för typ av inlägg ni vill se. Periodvis lider jag av svår bloggtorka så jag behöver lite hjälp på traven. Inläggen är ju oftast av det mer spontana slaget! :)

Trevlig tisdag!

Att känna av sinnestämningar

Det är jag ganska bra på. För bra faktiskt. Ibland önskar jag att saker och ting bara kunde gå mig
förbi, men samtidigt måste jag se på min egenskap som en gåva. Det är för många som går och bär på sorg, tunga tankar och konflikter där omgivningen inte märker något.

Ofta händer det, när vi hör om en människa det gått snett för, att människor omkring denna person uttrycker "det hade jag ingen aning om", "jag märkte ingenting", "jag såg ingenting" och så vidare.
Det är både frustrerande och välsignande att umgås med människor som inte känner av känslor, sinnesstämningar och humör på samma sätt som sensitiva.

Det är något särskilt med havet.

Exempelvis är det inte alla dagar jag har lust att visa för hela världen hur jag mår, att jag är trött eller liknande. För en med HSP, eller vad man nu önskar att kalla det, så döljer man inte sånt särskilt lätt. Samtidigt så behöver man vissa dagar då den där frågan, "du hur är det egentligen", man behöver någon som ser.

Vissa personer dränerar mig fullständigt på energi, eller nej vänta, fel av mig!, jag låter den dränera mig på energi. Jag måste lära mig att hantera situationerna på rätt sätt. Jag måste ta tjuren vid hornen och rensa luften med dem (menar inte att det är konflikter), jag måste själv våga ställa frågan "du hur mår du idag egentligen?"

Jag har förstått att det är vissa personer på jobbet som ser mer än andra. En av dem tillbringar jag ganska mycket tid och han känner av mina ups and downs om man säger så. Ärlighet varar väl längst där så frågar han så svarar jag som det är.

Det är ju som det är. Vi får inte låtsas för mycket.

En helg i avkopplingens tecken

Igår åkte jag och tjejegänget ner till Falkenberg för att tillbringa ett dygn på Falkenberg Strand Spa. Avkopplande men ändå intensivt att ha människor runt omkring mig i 24h. Flera situationer uppstod där jag fick ta mig en funderare över mina egna behov. Onekligen hade jag en del att tänka på. Jag var så att säga inte helt närvarande men försökte släppa det mesta i tanken.  Sparitualen var smått magisk. Härligast var nog att gotta  er fingrarna i lera som vi sedan smetade ut på våra kroppar. Kunde bara

Ite låta blir att smeta runt i det. Lera har en underbar konsistens. :). Eldrummet var en riktig skön avslutning. Vi fick vila i underbart mjuka sängar framför en riktig sprakande brasa. 

Efter det blev det en god lunch och ett återbesök i den varma källan som visade sig vara en knökfull grund pool. Ganska snart slog tristessen in men jag fick med mig tjejerna ut på en promenad. På kvällen var det trerätters i den mysiga restaurangen men har undrar jag hur de tänkte nu. Runt 21tiden drog de igång wtt liveband som spelade så högt att jag hade svårt att hänga med i konversationen runt bordet. Jag kände också att det var dags för lite egentid så ja avvek och fick en skön halvtimmei lugn och ro på rummet. Gjorde det samma efter frukosten och njöt av Alice Munroe och utsikten. Är åter hemma. Ute strilar regnet ner och jag funderar på vad vi ska hitta på här näst. Sköna söndagar. Jo jag tackar. Borde uppskatta dem mer än vad gör. Det är något kvalmigt grått över söndagar. Det känns som jag bara vill skaka av mig veckan och gå vidare. Vädret gör även sitt så att säga.