Att dieta är ett risktagande...

Bestämde mig för en 6-veckors diet som kortfattat innebär att jag ligger lågt på kolhydrater och högt på protein. Jag vill bland annat rensa ut allt socker i systemet. Även om fjällsemestern var underbar blev det lite för mycket av det goda så det är på tiden att jag drar ner på sockret.

Men nu såhär tre dagar in i dieten känns det i knopp och kropp. Jag har tillbringat några dagar i fält nu och knatat upp och ner för bergsbranter. Mjölksyran har konstant hotat med att strypa mina muskler och för hastiga resningar leder till vimmelkantighet. Som om det inte vore nog har det även påverkat mitt humör så att det gått från allmänt dåligt till katastrofalt dåligt! Grädden på moset är en huvudvärk som heter duga. Men det är fullständigt normala reaktioner när man rensar ut sockret i från kroppen. Det blir bättre inom ett par dagar och då blir jag lite mer normal igen.

Men för mig har det alltid varit väldigt viktigt att äta regelbunden annars blir jag antingen apatisk eller görvresig. Jag kan till och med bli deprimerad och så äter jag lite och vips är hela världen underbar igen. Snacka om att ge intryck av att vara psykotisk! Men det sägs att överkänsliga personer har ett större behov av att äta regelbundet. Men ibland blir jag bara sååååå arg, tyvärr ofta på min omgivning och det är inte ofta det finns fog för det. Jag tror en del tycker att jag är lagom trevlig att umgås med nu.

Så nu är det koll på klockan som gäller. 2,5-3 (åhhhhh nu frågade min sambo mig om vi inte skulle dricka varm choklad nu när vi har så mycket mjölk, åhhhh jag som är så hungrig!) timmar mellan måltiderna gäller och då är det tre huvudmåltider och resten små mellanmål. 

Förhoppningen är att mina muskler även ska synas lite mer. De flesta brudarna skulle kanske satsa på en smal midja men jag satsar på en rejäl ryggtavla!

Bort med sockret!

Driver jag mig själv mot stupet?

Haha ja det är det jag sitter och funderar på just nu i denna stund.

En specifik arbetsuppgift har blivit "ledig" på jobbet. Arbetsuppgiften innebär något sammanfattat att bedriva tillsyn d v s kontrollera om lagar och föreskrifter följs och inte helt oväntat så hittar man en hel del männsker som inte riktigt följer våra direktiv och då ska vi begära om rättelse.

Kort och gott - man gör folk jävligt förbannade!

Och det tyckte jag att jag skulle jobba med....öh hallo tjejen? (Nu försöker jag prata till mig själv som en utomstående iakttagare för att få lite perspektiv....) Du gillar normalt sett inte människor, än mindre att prata med dom i telefon! Du tycker definitivt inte om irriterade och arga människor och du är inge vidare på konflikthantering. Nå? Försöker du bli ännu mer spyfärdig på ditt jäkla jobb så att du en dag verkligen får nog och äntligen får r-va ur vagnen och gör det där du egentligen vill göra???

Ja det undrar jag nu. Varför i hela fridens namn lämnade jag in en intresseanmälan till den typ värsta arbetsuppgiften jag kan tänka mig? Om jag ska vara ärlig för en stund....att jobba på en myndighet i Sverige är sannerligen inte rätt väg om man hade tänkt  sig att rädda världen och det var precis det jag hade på min 2dolist. Alltså...vad gör jag nu? Jag inser att jag inte kan jobba kvar där så värst mycket längre, jag är så trött på att dagligen få höra hur vår så kallade regering urholkar all form av miljöarbete och försöka sitta där och le och säga " de här blir så braaaa!" Kräks snart!

Nej fy fasiken, har tappat bort mig själv i allt det där. Jag har inte lätt för att stänga av alla känslor och det är precis det som krävs för detta jobb. Man ska bli en känslokall jävla robot och bara fatta beslut hit och dit och så ska det verksamhetsplaneras och så ska vi hylla våra så kallade målbilder...ne fan en riktigt dålig dag idag....men det märks va?

Och så fick jag frågan om varför jag hade varit sjukskriven 7 ggr senaste året. "Jo du förstår jag får migrän varje gång jag får lingonvecka (förvisso sant) blev svaret men sanningen ligger nog närmare " du chefen, jag spyr snart på mitt jobb punkt." Men jag har en bra chef, en riktigt bra chef faktiskt och hon gör verkligen allt och lite till för att vi ska trivas.

Så vad ska jag hitta på nu då....antingen tar jag arbetsuppgifterna och blir ännu mera cynisk eller så kastar jag mig ut i........

det stora äventyret!

Nästa inlägg kommer handla om min livsdröm, eller en av dom....

                                                     Kan en humla flyga så kan jag!

Tillbaka till verkligheten!

Jag tog semester och stack till fjälls. Jag älskar detta karga, nakna och hårda landskap. Vi tog ganska långa dagsturer där vi vek av från stigarna och gick rakt ut över fjället. Luften, det rena fjällvattnet och det goda sällskapet har gjort gott i själen.
Jag vill inte hem, jag vill stanna.

En dag ska jag göra det. Köpa mig en fjällstation eller liknande och flytta hit.

Att jag aldrig lär mig....

Jag som har lite svårt för att ta kritik borde vara bra på att lämna konstruktiv kritik men icke!

Jag gick tydligen lite för hårt fram mot en kollega som tog mycket illa vid sig. Granskade ett utkast och strök lite väl mycket med bläck överallt. Saken är bara det att jag tycker att hon skriver riktigt bra men i detta fall blev det enligt mig lite mycket men det betyder inte att jag tycker att det är dåligt.

Men vi är inte tankeläsare så kontentan av det hela är ......
"Tycker du att det är bra, säg att det är bra"
"Tycker du om människan, säg det"
"Tycker du inte om människan, håll käft" (du kanske bara har en dålig dag?)

La till två punkter där i förbifarten. en del upplever att vi som är lite känsliga kanske inte tar så mycket plats i diskussioner och håller oss lite på vår kant.

Men det betyder inte att vi inte tycker om de vi umgås med. För gör jag inte det reser jag mig upp och går och tack och lov händer det oerhört sällan så går jag beror det med största sannolikhet att jag måste kissa :)!

Åh humöret måste bli bättre nu, ett ryggskott irriterar mig och gnager på humöret. Det blir inte bättre av att jag envisas med att gräva i lerjord var och varannan dag men jag behöver jobba av mig lite också. Men imorgon kanske jag bara ska sätta mig med en god bok i solen och en filt över knäna?

Trevlig helg!

Är du som jag?

Det var den ungefärliga frågan jag ställde till en kollega idag....eller rättare sagt; "Är din hjärna som min, aldrig tyst?" Jepp blev svaret.

På en snirklig grusväg, någonstans mellan ingenstans och civilisationen kom vi, bilens passagerare, in på det där med att inte tänka på någonting alls. Två av fem hade inte en aning om vad det innebär, gissa vilka!

Min kära kollega har som jag, eller faktiskt in betydligt högre grad än mig, en fantastisk förmåga att minnas namn, detaljer, händelser och det i många år. Så med henne har man aldrig aldrig tråkigt för det kommer alltid upp en massa roliga historier om ditten och datten och "apropå". Bara för att det blir mörkt ute och John Blund närmar sig så tystnar det inte för det i våra huvuden. Inte så sällan kommer hon och säger " T. Inatt då låg jag och tänkte på det där och då kom jag på...." Jag vågade inte ställa fler frågor till henne. Vi tar nog det när vi är ensamma. Kände att en av personerna i bilen inte riktigt fattar det där andra, eller så vill jag inte förtro mig helt enkelt. Hon är på något sätt så låst vid sin föreställning om världen.

Det ska malas, bearbetas, analyseras och falla på plats. All information som en högkänslig tar emot processeras inte snabbare än hos någon annan. Vi fortsätter däremot bearbetningen när alla andra börjar koppla av och koppla bort, då sitter vi fortfarande där, med en blick i fjärran, och funderar i stillhet och ro över att åter har en dag gått i våra liv.

Och så drömmer vi lite om den, eller mycket så på så sätt

Nu är mötet över!

Så lättad jag är! Årsmötet är över! För att göra en mycket lång historia hyfsat kort kan jag sammanfatta det hela med att jag trodde inte det skulle vara så jobbigt och gå så illa. Vi fick en psykopat i vår förening som ställde till med stor skada. Flera av oss i styrelsen blev mycket hårt ansatta av denna man och hans "följe" till följd att jag näst intill blev utbränd och mådde mycket dåligt.

Men jag har fått mycket stöd av min omgivning under dessa jobbiga månader. Tack ni alla som orkat lyssna på mig!

Men det är över. Mötet blev precis så stökigt och bråkigt som jag hade föreställt mig men jag blev förvånad över min reaktion på alla bråkigheter. Jag klarade av att hålla lugnet och vara saklig även om jag fick ta i med bastoner och jag så när slog sönder mötesklubban men det kändes som jag var tvungen att "spela" för att få lite pondus. Jag har redan främjat mig från allt och fått distans. Men det är klart att jag kände av sinnesstämningen framför allt den positiva. Jag fick mycket stöd från en del medlemmar och jag kände så tydligt av det att det var det som gjorde mig lugn fast det var de som satt och skrek mot  "de onda" (om man nu får säga så).

Nu ikväll har jag slappnat av med god choklad och en skvätt whisky. Mycket gott, både för gom och själ. Nu känns det som resten av september är nedförsbacke. Imorgon väntar utbildning varav jag håller i en del, på torsdag blir det retreat i trädgården och jag ska ta med kameran och fota lite. I helgen ska jag gosa med varm och skön hund och sen rullar det bara på.

Andas T andas.....

Jag har haft rejäla spänningar och under en timme hos massören blev jag (smärtsamt) medveten om vikten av att andas och slappna av. Ofta har jag inte en aning om hur fruktansvärt spänd jag är. Nu har jag i allafall tagit fram yogamattan här hemma! Nu ska jag söka harmoni och frid...

En snabbis!

Ett snabbt inlägg i stressig atider! Denna september är galen. Inte en dag utan att något är inbokat. Idag är en dag jag har väntat ganska länge på, en jobbig dag på sätt och vis.
Ikväll ska vi ha ett extrainkallat årsmöte med en förening jag är med i. På grund av en massa bråk och andra jobbiga omständigheter kommer jag ikväll att avgå som ordförande och det är så JÄKLA SKÖNT! Äntligen ska jag slippa de elaka och jobbiga personerna som det senaste halvåret gjort livet surt för mig och resterande styrelse! Men jag kommer också sakna alla goa människor.

Men på mötet får jag nästan räkna med bråk och ärligt talat, med lite trasiga nerver så får jag uppbåda all min kraft och mitt jävlar annamma för att klara detta. Andra rycker på axlar och tycker "Ä men vadå?", men om man som jag känner av en atmosfär extremt väl, tar in alla känslointryck från alla kring ett bort och inte kan stänga ute detta eller "bli kall". Ja då är det inte så jävla lätt ska jag säga er.

Kanske kan jag bli "kall"! Haha värt ett försök men men, det är inte heller ett eftersträvnadsvärt stadium eller hur? Mycket roligare att vara känslomässigt konstat laddad än helt kall. Inbillar mig att jag har mycket roligare i långa loppet även om det är lite jobbigt ibland!

Ett rikare inre liv och det är väl det denna blogg ska handla om!

Andas T, andas! Nu jobb!

Jobbresa med samtliga medarbetare puh!

Årets största jobbresa är avklarad. Puh! I år blev det en resa till Skövdetrakten. Jag körde hela vägen upp och sen var det full fart hela dagen. Jag kan få nippran av bara tanken att ha människor runt mig 24/7. Somnade också i föreläsningssalen (tre gånger!) fast det var svinkallt. Middagen intogs så snabbt det gick med tanke på den mycket sävliga personalen och sen direkt i säng. Åh hann med ett orienteringpass också och det var riktigt riktigt skönt. Bara jag och skogen (o en miljard orienterare till). Ska definitivt orientera mera!

Hinner inte skriva så ofta som jag vill. Det händer så mycket nu i september. Bara för det så borde jag skriva mer. Imorgon ska jag åka över halva länet för familjekalas och på söndag blir det retreat i trädgården.

Ha de gott!