På en snirklig grusväg, någonstans mellan ingenstans och civilisationen kom vi, bilens passagerare, in på det där med att inte tänka på någonting alls. Två av fem hade inte en aning om vad det innebär, gissa vilka!
Min kära kollega har som jag, eller faktiskt in betydligt högre grad än mig, en fantastisk förmåga att minnas namn, detaljer, händelser och det i många år. Så med henne har man aldrig aldrig tråkigt för det kommer alltid upp en massa roliga historier om ditten och datten och "apropå". Bara för att det blir mörkt ute och John Blund närmar sig så tystnar det inte för det i våra huvuden. Inte så sällan kommer hon och säger " T. Inatt då låg jag och tänkte på det där och då kom jag på...." Jag vågade inte ställa fler frågor till henne. Vi tar nog det när vi är ensamma. Kände att en av personerna i bilen inte riktigt fattar det där andra, eller så vill jag inte förtro mig helt enkelt. Hon är på något sätt så låst vid sin föreställning om världen.
Det ska malas, bearbetas, analyseras och falla på plats. All information som en högkänslig tar emot processeras inte snabbare än hos någon annan. Vi fortsätter däremot bearbetningen när alla andra börjar koppla av och koppla bort, då sitter vi fortfarande där, med en blick i fjärran, och funderar i stillhet och ro över att åter har en dag gått i våra liv.
Och så drömmer vi lite om den, eller mycket så på så sätt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar