Jag kan flyga

Jag kan flyga

onsdag 27 mars 2013

Snaaaart ledig!

Dagen på jobbet har faktiskt tillbringats i solen promenerandes längs med spänger och stigar i ett riktigt härligt skärgårdsreservat. Jag har samlat energi och kraft samtidigt som jag har blivit så där gött mosig. :)

Nu ska jag snart gå på påskledighet. Det ska bli riktigt skönt det också. Det hela börjar med J´s 40-årsdag som ska firas med trevligt restaurangbesök. Firar det stora gör vi på lördag då vi åker iväg på SPA! Gäller bara att få med alla.

Jag hoppas att ni, för ni finns väl där? ;), får en riktigt go och skön påsk. Ta hand om er och koppla av och bort!

Nu ska jag gå och dela ut lite suicidesbunnieskort till mina arbetskamrater. De passar så fint här i påsktider!

Denna hänger på min anslagstavla och när en måndag känns lite tung brukar jag slänga ett öga på denna och fnissa lite...

Trevlig påsk

tisdag 26 mars 2013

Känslig...

Jaha, vet inte om det är för att kroppen håller på och ställer om hormonnivåerna men jag känner mig väldigt PMSig och känslig. Skulle nog kunna börja storböla på beställning. Försöker därför ta det lugnt på jobbet men borde även fokusera mer på positiva saker i livet än negativa.

Det är väldigt enkelt att hamna i en negativ spiral. I allafall för mig. Inga finnar än tack och lov. Frätande krämen hjälper kanske?

Eller så har jag bara lågt blodsocker. Jag blir som förbytt när blodsockret går ner. Jag känner inte igen mig själv. Nu var det ju faktiskt en stund sen jag åt och jag har dessutom gått 50 min promenad efter det. Har redan inlett dagens första paus på jobbet i och med detta inlägg. Nu blir det en kort sväng till fikarummet för att få lite mat i magen.

En sak som inträffat de senaste två dagarna är en diabolisk hunger som väcker mig. Jag är så hungrig att jag nästan kräks (var väääldigt nära igår) och att inte äta är INTE ett alternativ. Jag bara måste äta och det fort. Så mängden mat har tyvärr ökat lite nu och det får jag se upp med så jag inte blir rund som en boll.  Får kompensera med ännu mera promenader.

Hej så länge!

måndag 25 mars 2013

Bråda och lugna dagar!

Nu har det varit ganska mycket att göra på jobbet och förra veckan avslutades med en rejäl konferens i Stockholm. Större folksamlingar, trängsel och massa information leder till att jag blir såååå trött sååå snabbt. Så det var planering som gällde för att jag skulle orka. För ett år sedan var jag ännu inte medveten om mina behov så då hade jag bara kört på tills jag kom hem som ett utsketet pära!

Denna gång bestämde jag mig ganska så direkt för att skippa kvällens middag och istället åka hem till en god vän som nyligen flyttat till Stockholm. Dagarna var förvisso fulla med information och ståhej men jag försökte så gott det gick att koppla av med morgon- och kvällspromenader. Det gick bra faktiskt och så sov jag också riktigt bra på hotellet. Jag låg på ett fängelse, Långholmens hotell för att vara mer precis och jag tror det där lite cellaktiga passar mig. Litet och mysigt.

Igår blev jag påmind om de hela budorden för god sömn d v s ät inget efter kl 19, se inte på tv efter kl 22 i synnerhet inte våldsamma saker, ät inget socker på kvällen, släck ner, bona in dig och för guds skull lägg dig i tid.

Jag lyckades inte med något av ovanstående så förutom att somna sent så sov jag gräsligt dåligt. Hade nog knappt någon djupsömn och drömde hela natten igenom. Ibland skulle jag vilja somna som en knockad och inte drömma ett skit. Va gött det skulle vara!

Nåja. måndag att gripa sig an.

Tre dagars vecka. Nu kör vi med säkerhetsbälte, handen på signalhornet och med inställda sidospeglar. Backspegel skiter vi i, se aldrig bakåt bara framåt!

söndag 17 mars 2013

En skön helg

Helgen har varit riktigt skön med återhämtning som fokus. Jag fick ju som sagt en rejäl huvudvärk i fredags och den har nu äntligen börjat släppa. Det krävdes en morgonjogg i vår närliggande park för att bli av med det värsta. Träning hjälper verkligen mig att må bättre. Det är bara när jag får migrän jag ska låta bli och träna. Den som har migrän vet att träna medan man håller på och får ett anfall inte är det smartaste man kan göra.

Dagen har tillbringats hos svärmor vid havet. Där finns det inte mycket annat att göra än njuta av utsikten, lugnet och gosa med hund. Mumma för själen. Nu på kvällskvisten försöker jag förbereda veckan så gott det går. Jag fixar matlådor, packar träningsväskan och förbereder mig i det stilla mentalt.

Insikten börjar krypa inpå mig nu. Jag trivs inte med mina arbetsuppgifter. Jag trivs inte alls. Men jag känner mig otacksam. De flesta inom mitt yrke har inget jobb. Det är inte bara svårt det är bensvårt! Förutom att ha en fast anställning så har jag underbara arbetskamrater och en bra lön. Jag är en respekterad medarbete och har anseende inom vissa områden på nationellt plan. Men till saken hör att jag måste handskas med människor och det suger jag på. Jag tycker ju inte om fölk ju! Jag blir så ofantligt rosenrasande varje gång en gubbe ringer och berättar hur det är. Bara för att jag jobbar på en myndighet så tror gemene man att det är okej att vräka ur sig vilken skit som helst i örat på en. Men problemet är inte dom det är jag! Jag måste lära mig att hantera dessa situationer.

usch nu blev jag gnällig jag vet. Andas bruden andas. De vet ju inte bättre. Eller som en arbetskamrat sa "Skit samma det är vi som bestämmer i allafall!" Ha klockrent. Missuppfatta mig inte nu. Vi bestämmer till människor fördel när vi kan och får. Det tråkigaste i jobbet är faktiskt när jag måste säga nej, och då gör man en människa besviken. Nu skiter vi i jobbet och pratar om något mer intressant.

Idag började jag en omvälvande process med min kropp. 20 års hormoner ska ut ur denna kropp. Sen jag var 13 har jag ätit p-piller. Inte för att jag k-llade runt som 13 åring utan för att jag helt enkelt blödde som en stucken gris. Under åren har jag testat mig genom ett otal antal sorter och fått lika många biverkningar därav.

Är jag inte svullen så ömmar tuttarna och är det inte det så har jag finnar i hela nunan. Kronan på verket har varit ett labilt humör som aldrig lägger sig. Vissa dagar känner jag inte igen mig själv. Den senaste sorten lovordades när den kom för ca 7 år sedan. Nya generationens p-piller. Skitsnack. Det är en av de värsta sorterna du som tjej kan knapra, Yasmin heter den och ät den inte. Varför har jag fortsatt? Jo för så fort jag slutar får jag väldigt mycket akne. Jaha tänker ni och?

Jo föreställ er att ha så mycket bölder i ansiktet att ni inte kan le utan att det smärtar. Det känns som om alla bara tittar på de där stora klumparna i ansiktet som varar och vätskar sig. De som sitter på ryggen och skuldrorna blöder igenom era tröjor och förstör dem.

Jag har under många år mått otroligt dåligt p g a min akne. Det har inte gjorts tillräckligt från sjukvården och fortfarande behandlas de som har akne slapphändigt. Det betraktas som ett kosmetiskt problem fast de flesta av oss som får så kraftiga reaktioner faktiskt har infektioner i hela ansiktet. Sen frågar ingen hur vi mår på insidan.....

I januari gick jag till en av stans bättre (och dyrare) hudläkare. Han gav mig några nyare krämer, en som hämmar infektionen och en som slipar ner min hud (sticker bra vill jag lova!). Jag vill verkligen sluta med p-pillerna nu men har tidigare inte vågat p g a aknen men har nu insett att dessa piller inte får mig att må särskilt bra. Ingen större skillnad alltså.

Så idag tog jag sista pillret. Kommer återrapportera hur det känns. Jag har läst att det tar upp till 6 mån att få bort hormonerna ur kroppen så de inte längre är mätbara. Sen vill vi nog gärna ha barn någon gång i framtiden. Ju längre man äter p-piller desto längre tid kan det ta att bli gravid. Men vissa blir det direkt men det ska inte vi bli. Jag vill vänta lite till. Framför allt vill jag laka ur all denna skit ur kroppen först.

Studier visar nu också att alla dessa hormoner går rakt ut i vattendragen och påverkar våra akvatiska djur. Jepp, fiskar fulla med östrogen och det påverkar i sin tur deras fertilitet. Nej p-piller är inte bra, i alla fall inte för mig.

Nu natt.

sov gott

lördag 16 mars 2013

Starka lukter och ljud

Igår när jag kom till kontoret låg det ett moln av os i korridorerna efter gatuarbetena utanför byggnaden. För att lösa problemet med tjälen i marken så eldar de direkt på asfalten och ni kan ju själva föreställa er hur det luktar! Detta gjordes dessutom rakt utanför vårt ventilationsuttag så stanken på kontoret var kort därefter ett faktum. Ganska snart började jag få huvudvärk och började känna mig förkyld. Efter ett timme gav jag upp och flydde till ett närliggande fik. Arbetstakten steg och orken likaså. Jag återvände vid lunch och då hade de löst problemet genom att stänga av ventilationen. Så det var lagom kul att ha ett möte i en mindre möteslokal på eftermiddagen. Fick ha fönstret på vid gavel för att få in syre men det gick.

Jag har ganska ont av starka lukter och blir lätt illamående. Det gäller allt från starka kroppsodörer och parfymer. Parfymshoper undviker jag helst och jag vet desssutom vilka parfymer jag gillar. Beställer från nätet och då blir det dessutom betydligt billigare! :)

Just nu sitter jag och laddar upp ett antal års bilder till en fotobok jag ska ge till mitt hjärta om två veckor. Då firar nämligen vi fem år! Det ska firas tillsammans med våra familjer. J fyller dessutom 40 år dagarna innan så det bli firande i dagarna tre!

Trevlig lördag
Ute skiner solen ut med er! :)

torsdag 14 mars 2013

Imse vimse....

Jag och en kollega har en liten battle, kontorsskämt på hög och låg nivå.

Denpågår dagligen och har ursprung i fobi mot spindlar och äckel mot uppstoppade djur. Mitt problem hör till det förstnämnda. Jag har hysterisk spindelfobi vilket är lite komiskt eftersom jag är biolog men det är bara två ben för mycket!

När jag kom till kontoret i morse hade han klistrat upp en såååå äcklig bild i min gaderob. Blä. Ryckte snabbt ner den, beskar och klistrade upp den i hans bokhylla där den för övrigt smälte in mycket väl. På lunchen blev det en sväng till Butterick för inköp av skämtspindel som sedan skyndsamt trycktes ner i hans känga.

Moaahahhaahha...
nej nu fokus....jobbe jobbe jobbe

CU

tisdag 12 mars 2013

Solen skiner....

Äntligen snart vår. Solen skiner och det är så jävlans kallt ute att inte är på tal om att packa undan vinterkläderna än (tänkte skriva något betydligt snuskigare där men cencurerade mig i sista stund). Hehe

Det händer egentligen inte så mycket i livet. Helgen tillbringades med min kära familj. Pappa har blivit opererad och jag förträngde hela operationen som ägde rum i torsdags. Fredag kväll ringer mamma och undrar va fan jag håller på med. Dåliga samvetet dövades med en spontan och oanmäld utflykt. Måste bli fler sådana! Nu planerar jag mina helger annorlunda än tidigare. Jag planerar för batteriladdning.

Varje helg förr kände jag mig som ett utsketet päron (som vi brukar säga därifrån jag kommer) och måndagen signalerade sin ankomst med kraftig söndagsångest. Men nu är det andra bullar. Helst vill jag göra så lite som möjligt. Orkar jag baka gör jag det. orkar jag städa så gör jag det. Vill jag sitta och pilla mig i naveln så gör jag det!

På lördag är det dop. Avskyr dop. Inte nog med att prästen har mage att påstå att barnet ska befria från mörkrets makter, det lilla barnet i fråga har inget att säga till om. Får se om vi går. Det är i allafall vänner vi kan vara helt ärliga mot. Säger vi nej tar de inte illa upp. De vet nämligen att vi aldrig kommer utsätta dom för ett dop! Religionsfrihet, jag vet. Hoppas ingen tar illa upp nu. Jag är inte kristen, inte heller muslim, judinna eller buddist. Jag har ingen tro men är nyfiken. Jag är intresserad av religion och existentiella frågor men söker inte. Jag vet vad jag tror på och jag har nog hinnat "right on spot".

Essence is the shit!

onsdag 6 mars 2013

Distraherad

Jepp, ganska så ordentligt också.

Kan inte få ordning på tankarna men nyss lyckades jag skicka iväg ett mail som var någorlunda välformulerat. Jag lyckades undvika svordommar och det är alltid något. Annars är det lätt hänt att de smyger sig in särskilt när mailet är till en chef som har för vana att köra över allt och alla hon möter på. Blääk men förhoppningsvis är hon snart ett minne blott. Tålamodet tryter hos de flesta av oss och hon är inte högsta hönset.

Men det är störigt.Hon är störig! Det är störigt att jag bara inte kopplar bort henne!

Men snart ska jag göra det. Jag ska gå och träna och som jag längtar. Jag har till och med beställt extra snygga träningskläder till mig själv idag. Hade inte råd men ville ha lite nytt till vårgarderoben och många av mina äldre träningskläder börjar lukta perka fast de tvättas jämt.

och så längtar jag hem till Tolstojs Anna karenina. Fantastiska fantastiska bok!

CU

tisdag 5 mars 2013

Jag pratar gärna inte om mig själv även om de flesta tror jag gör det....

Jag är expert på att låta andra tro att jag är öppen och pratar om mig själv. Eller jag gör ju det, pratar om mig själv men det är mycket jag också inte väljer att prata om helt enkelt för att jag inte vill. Alltså inte nödvändigtvis för att jag känner att jag bör. Jag gör väl som jag vill...

Så jag berättar inte om denna blogg, inte en chans. Något vill jag ha för mig själv. Det är inte viktigt att ni att ni som läser detta känner mig och det är inte heller viktigt att de som känner mig vet att jag skriver på denna blogg. Jag skriver för att jag vet att de som läser detta har liknande erfarenheter och som jag skrev tidigare så behövs det skrivas mer om det. Fler behöver få veta att de är fullständigt normala. Det är omvärlden som är helt crazy! :)

Men i helgen så var vi på middag hos några av våra allra närmaste vänner. Vi började prata om HSP, kommer inte exakt ihåg hur men så blev det i allafall och då berättade jag att jag är högsensitiv men det behöver inte för den sakens skull innebära något negativt. Jag måste bara vila mig mer än andra och så fick jag också berätta varför jag inte kom den där lördagen när alla ungar (läs två) var där. De förstod utmärkt och varför skulle de inte göra det. Den som inte begriper detta begriper inte mycket alls och en sån person ska man definitivt inte lyssna på heller.

Så hur många känner mig egentligen? Något säger mig att jag skulle bli förvånad över hur korrekt vissa personer i min omgivning ringar in mina karaktärsdrag eller förklarar mitt beteende. Saken är den....jag frågar ju aldrig och då vet jag inte heller. Jag analyserar många av mina arbetskamrater, vad de säger och vad de gör. Ha, det är sån jag är men det finns ett antal till där ute som har detta som hobby och de tänker "mig lurar du inte".

Tji får jag. Jag är nog ganska öppen ändå....