En början till att känna sig hel....

Det är otroligt skönt att äntligen fått bekräftat att jag är fullständigt normal. Kanske inte för att jag vill vara just normal, hade fått en diagnos av något slag som hade förklarat mitt beteende eller varför jag mår och uppfattar världen som jag gör, ja då hade jag sannerligen haft samma känsla.

Pusselbitarna faller på plats, frågetecken klarnar och jag kan nu tillgodose mina behov bättre eftersom jag plötsligt är medveten om orsaken, fast det är ju inget vi kan kalla en "orsak" eller hur? :) Detta är en liten bit på vägen, jag tror jag har en del i bagaget att jobba med men pö om pö får jag ta det. Men det är skönt att bli äldre, mer säker och mer öppen. Som yngre var jag så nervöst lagd och brydde mig lite för mycket om vad andra tyckte om mig. Nej det där börjar försvinna nu, skönt.

Gäsp....
Under ganska lång tid har jag trott att min trötthet har berott på stress eftersom jag har ett jättestressigt jobb och lätt kan kvala in bland topp-fem i "duktiga flickors skola". Självklart har jag säkerligen även varit trött på grund av stress men ännu tröttare än vad jag borde bli. Jag har egentligen behov av en kort powernap varje dag....vilket jag aldrig erkänt för mig själv, av någon märklig anledning jag faktiskt inte kan förklara.

Nu är det ju så att jag jobbar dagtid och även om vi har vilorum kan jag inte gå dit och sova. Jag tillåter mig istället att ta små mikropauser, kanske några minuter då jag ställer in skrivbordsstolen på "gungstolsläge" slänger upp benen på skrivbordet och blundar.

Det finns en tjej på jobbet som jag är helt hundra på är lika känslig som jag. Hon är dessutom hysteriskt rolig. Hon tappar koncentrationen lika ofta som jag (var femte sekund ung), lägger enormt mycket detaljer på minnet och så har hon en högprocessernade hjärna...som jag! ( i mitt fall resulterar min högprocesserande hjärna inte alltid i något matnyttigt obs se tidigare inlägg om min hjärna) Inte sällan återger hon också "flödesschemat" i hjärnan, hur hela tankeprocessen har gått till. Har alltid gillat henne skarpt av den enkla anledning att vi är rätt så lika och ja det finns fler och jag har alltid känt av att vi har ju något gemensamt men vad.....för många uppfattas som lite blyga och då är det inte alltid lätt att få kläm på personen i första taget.
Alltså upp emot 20 % av befolkningen är högkänsliga, så visst tusan känner vi alla någon.

För dig som läser detta och som inte är högkänslig. Fundera på vem i din omgivning som kan vara högkänslig och på vilket sätt du märker detta. Fundera på i vilka situationer det kan uppstå "problem". Så nu kanske du förstår varför vi är tråkiga och går hem?

Och vi är fullständigt helt jävla normala!

Nåja de flesta av oss i allafall!