Höst...och mörker

Ibland är det verkligen mysigt att tända ljus, dricka, te och titta på allehanda serier som Down town abby etc. Men när det regnar för 70 dagen i rad och jag minns knappt när jag såg en strimma sol senast ja då blir humöret därefter.

Till råda på allt är det söndag. Jag har aldrig gillat söndagar. Förutom att allt är så segt på söndagar så har jag alltid lidit av en obotlig söndagsångest om det så är för skolan som för jobbet. Vill bara inte.

Men så här kan jag ju inte fortsätta. Inget blir bättre av att jag gottar mig i mig eget självömkande och drar täcket över huvudet. 1/7 del av mitt liv består av söndagar. Det är för mycket att slösa bort. Denna söndag känns extra tung men idag ska jag utmana mig själv. Gör denna söndagen till något speciellt.

Till att börja med får jag väl ringa min far och önska honom en glad fars dag. Sen ska jag, trots att jag inte alls känner för det, masa mig iväg till en boklansering med Irene Abrahamsson. Jag är ju normalt lite folkskygg särskilt om jag ska gå helt ensam utan att ha med mig någon jag känner. Men jag inbillar mig att jag inte kommer vara ensam med att känna så här. Efter drt blir det av att svettas på gymmet.

Det började just fint, med ett riktigt ösregn! I natt drömde jag att det skulle regna 70 mm på en dag. Jag tror det var en siardröm. Eller vänta, jag bor ju i Göteborg, här regnar det 70 mm varann dag typ.
Jag borde för min egen hälsas skull flytta om inte annat för att det snart kommer växa svamp ur öronen på mig, så fuktigt är det här!

Nej, positiva tankar var det!

CU