Jag är expert på att låta andra tro att jag är öppen och pratar om mig själv. Eller jag gör ju det, pratar om mig själv men det är mycket jag också inte väljer att prata om helt enkelt för att jag inte vill. Alltså inte nödvändigtvis för att jag känner att jag bör. Jag gör väl som jag vill...
Så jag berättar inte om denna blogg, inte en chans. Något vill jag ha för mig själv. Det är inte viktigt att ni att ni som läser detta känner mig och det är inte heller viktigt att de som känner mig vet att jag skriver på denna blogg. Jag skriver för att jag vet att de som läser detta har liknande erfarenheter och som jag skrev tidigare så behövs det skrivas mer om det. Fler behöver få veta att de är fullständigt normala. Det är omvärlden som är helt crazy! :)
Men i helgen så var vi på middag hos några av våra allra närmaste vänner. Vi började prata om HSP, kommer inte exakt ihåg hur men så blev det i allafall och då berättade jag att jag är högsensitiv men det behöver inte för den sakens skull innebära något negativt. Jag måste bara vila mig mer än andra och så fick jag också berätta varför jag inte kom den där lördagen när alla ungar (läs två) var där. De förstod utmärkt och varför skulle de inte göra det. Den som inte begriper detta begriper inte mycket alls och en sån person ska man definitivt inte lyssna på heller.
Så hur många känner mig egentligen? Något säger mig att jag skulle bli förvånad över hur korrekt vissa personer i min omgivning ringar in mina karaktärsdrag eller förklarar mitt beteende. Saken är den....jag frågar ju aldrig och då vet jag inte heller. Jag analyserar många av mina arbetskamrater, vad de säger och vad de gör. Ha, det är sån jag är men det finns ett antal till där ute som har detta som hobby och de tänker "mig lurar du inte".
Tji får jag. Jag är nog ganska öppen ändå....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar