Ibland blir jag faktiskt riktigt ordentligt rastlös....

Jag fick gå hem från jobbet igår p g a en envis och ihållande huvudvärk. Inte blir det bättre av att de borrar våningen över mig så jag tappade hela tiden koncentrationen. Nu är jag hemma min andra sjukdag och börjar bli rejält rastlös! Så i eftermiddag ska jag göra något som får mig både att svettas och koppla av, påta i trädgården. Trädgård och trädgård men det är en liten plätt vi kan odla lite grönt på.

Det är något meditativt med att dra ogräs. När jag kommer dit vet jag inte i vilket hörn jag ska börja, det är ju grönt överallt (obs inte grönsaker i detta fall). Men när jag suttit där ett tag och blottat lite jord så faller jag i någon slags lugn. Men idag är första gången jag ska åka dit medans dagiset på andra sidan häcken är öppet. Får vi se hur det låter :)

Det är viktigt att hitta en syssla eller likande som får en av varva ner och sortera tankarna och alla intryck från dagen. De är många och jag minns dom alla (tyvärr ibland).

Nu råkar denna tomat komma från balkongen men det spelar ingen roll :) Nån dag kanske jag lägger upp bilder på vår lilla trädgård. Nej nu ska jag påta!

Konsten att andas och landa

Dagens blogginlägg är inspirerat av en väldigt fin blogg My mindfulnes life! Skriven av en tjej som är högkänslig som jag. Mycket tänkvärt i den!

Konsten att andas rätt är inte så lätt som man kan tro. Vi tenderar ofta att hålla andan eller andas på tok för snabbt och grunt när vi är stressande och/eller upprörda. En enkel metod för att komma ner i varv är att andas i en "fyrkant".

1. Andas in på tre sekunder
2. Håll andan tre sekunder
3. Andas ut i tre sekunder
4. Uppehåll i tre sekunder innan du andas in igen.

Gör 20 fyrkanter ett par gånger om dagen. Blir du lätt stressad gör andningsövningen oftare. Övningen skapar ett fokus och lugn inom dig som vanliga djupa andetag sällan ger. Var medveten om din inandning, känn hur din bröstkorg lyfter sig, hur det känns att hålla andan och hur skönt det är att andas in och andas ut.

Börja redan nu!

En bild från en av mina resor. Jag tillbringade några timmar på en karg fågelö utanför Islands nordvästra kust.

Prestationer!

Vad som sägs vara kännetecknande för känsliga människor är att de nödvändigtvis inte tycker om att stå i centrum och lätt kan bli nervösa och prestera mycket dåligt om de är iakttagna. Jag är väl inget undantag bortsett från vissa situationer.

Jag kan ge många exempel på situationer där jag förväntas prestera när andra tittar på och misslyckas när så in i norden. Ofta har jag funderat på vad sjutton jag sysslar med och varför det känns som hela min kropp blir förlamad och jag bara inte vill. Jag vill inte att alla tittar på mig, jag vill inte tävla och jag vill bara vara IFRED och göra det jag ska SJÄLV!

Jag spelar fiol, eller rättare sagt, håller på och lär mig spela fiol. Jag spelar i princip aldrig när någon annan lyssnar utan när jag är hemma själv och med sordin. Måste jag spelar när min kille är hemma, ja fy fan jag väcker de döda so to speak! Jädrans vad det gnisslar och gnyr falskt. Sen när han gått så låter det helt okej. Hemligheten bakom en ren ton är stråkdraget och är man nervös eller obekväm hörs det.

Av samma anledning slutade jag med bågskytte för det var lite svårt att skjuta själv....och så gillade jag inte en av typerna i föreningen. Förresten gillande jag inte föreningen, alls.

Jag är faktiskt (!) ganska bra på att snacka inför människor men det är för att jag har fattat att de aldrig vet vad man ska säga alltså vet de inte vad man missar själv, babbla på bara det går bra ändå!

Jag är inte en tävlingsmänniska, jo visst hade det varit coolt att vinna OS-guld men ändå, att tävla är inte min sak. Såvida jag inte gör det inkognito och hur jäkla ofta gör man det?

Jag pratade om detta med min pappa. Om det är så att jag ärvt detta drag så är det från far min. Han har tränat och tävlat på elitnivå inom boxning under ungdomens dagar i Danmark. Hans tränare brukade säga till honom "Om du boxas i ringen som på träningen finns det ingen som kan röra dig". Men han har samma tävlingsnerver som mig så det gick inte alltid som planerat.

Och nej det går inte tävla i bågskytte om man plötsligt drabbas av nervös tarm och måste skita...funkar bara inte. Så jag tar min båge och tavla och går ut i skogen. Men nu måste jag erkänna att det var jävligt länge sen,

Ne farsan jag kommer hem snart för att skjuta lite med dig.

Synd att far inte läser detta för precis som med mycket annat föredrar jag att vara inkognito och inte ens mina närmsta vänner känner till denna blogg....bäst så kanske eller så får de veta i sinom tid.

Sweet dreams...

En början till att känna sig hel....

Det är otroligt skönt att äntligen fått bekräftat att jag är fullständigt normal. Kanske inte för att jag vill vara just normal, hade fått en diagnos av något slag som hade förklarat mitt beteende eller varför jag mår och uppfattar världen som jag gör, ja då hade jag sannerligen haft samma känsla.

Pusselbitarna faller på plats, frågetecken klarnar och jag kan nu tillgodose mina behov bättre eftersom jag plötsligt är medveten om orsaken, fast det är ju inget vi kan kalla en "orsak" eller hur? :) Detta är en liten bit på vägen, jag tror jag har en del i bagaget att jobba med men pö om pö får jag ta det. Men det är skönt att bli äldre, mer säker och mer öppen. Som yngre var jag så nervöst lagd och brydde mig lite för mycket om vad andra tyckte om mig. Nej det där börjar försvinna nu, skönt.

Gäsp....
Under ganska lång tid har jag trott att min trötthet har berott på stress eftersom jag har ett jättestressigt jobb och lätt kan kvala in bland topp-fem i "duktiga flickors skola". Självklart har jag säkerligen även varit trött på grund av stress men ännu tröttare än vad jag borde bli. Jag har egentligen behov av en kort powernap varje dag....vilket jag aldrig erkänt för mig själv, av någon märklig anledning jag faktiskt inte kan förklara.

Nu är det ju så att jag jobbar dagtid och även om vi har vilorum kan jag inte gå dit och sova. Jag tillåter mig istället att ta små mikropauser, kanske några minuter då jag ställer in skrivbordsstolen på "gungstolsläge" slänger upp benen på skrivbordet och blundar.

Det finns en tjej på jobbet som jag är helt hundra på är lika känslig som jag. Hon är dessutom hysteriskt rolig. Hon tappar koncentrationen lika ofta som jag (var femte sekund ung), lägger enormt mycket detaljer på minnet och så har hon en högprocessernade hjärna...som jag! ( i mitt fall resulterar min högprocesserande hjärna inte alltid i något matnyttigt obs se tidigare inlägg om min hjärna) Inte sällan återger hon också "flödesschemat" i hjärnan, hur hela tankeprocessen har gått till. Har alltid gillat henne skarpt av den enkla anledning att vi är rätt så lika och ja det finns fler och jag har alltid känt av att vi har ju något gemensamt men vad.....för många uppfattas som lite blyga och då är det inte alltid lätt att få kläm på personen i första taget.
Alltså upp emot 20 % av befolkningen är högkänsliga, så visst tusan känner vi alla någon.

För dig som läser detta och som inte är högkänslig. Fundera på vem i din omgivning som kan vara högkänslig och på vilket sätt du märker detta. Fundera på i vilka situationer det kan uppstå "problem". Så nu kanske du förstår varför vi är tråkiga och går hem?

Och vi är fullständigt helt jävla normala!

Nåja de flesta av oss i allafall!

Fullt ös på stan!

Just nu pågår Kulturkalaset vilket bör undavikas av alla som kan ha minsta problem med folksamlingar för det är möe fölk på stan så att säga....
Men ibland orkar jag bara inte vara trökig och osocial så jag bestämde träff med en kompis i det mest folktäta området vi kunde hitta Kungstorget! Fast det var inte så farligt och det rökta renköttet var helt okej (förresten stötte jag på en skrikande söt minigris i koppel på morgonen så jag kommer nog aldrig mer äta griskött!). Vi lyssnade lite på Marit Bergman, även det helt okej. Sen trängde vi oss uppför Avenyn där vi nästan på ett lite läskigt sätt rycktes med i gospelkörens väckelsemöte (!). Någonstans där blev min väninna E lite för trött (stackaren jobbar som en galning med sin avhandling) så vi skiljdes åt och hör och häpna...gick jag hem? Ne jag fortsatte glatt till Liseberg för att lyssna på familjen (årets hittills sämsta konsert) och där kom jag på att jag hade glömt ÖRONPROPPARNA! Ah vilket ljud men jag "zoomade ut" d v s lyckades stänga av lite och det var det jag kom på att jag hade gjort hela kvällen för att orka. Alltså det är inte så att jag inte kan med folksamlingar jämt men är jag trött är det jobbigt med fest och stoj, riktigt jobbigt faktiskt på ett sådant sätt att jag sparkar bakut och bara vill krypa ihop i ett hörn. Jag kan faktiskt uppfattas som riktigt otrevlig fast det inte är min avsikt. Jag orkar bara inte med folk ibland.

Ja ett inlägg om livet och inget speciellt. Men ska jag vara ärlig är jag inte alls sugen på kalas idag så jag åker till vår lilla trädgård "täppan" och grejar och sen ska jag hem och läsa en go bok och vara helt själv!

CU

Min hjärna!

Fungerar rätt och slätt så här!

Här kan ni läsa mer om HSP om ni nu vill...

Det händer ofta att jag kortar av meningar eller lägger ihop två och tror att jag sagt båda. Har detta med HSP att göra? Ingen jävla aning och jag bryr mig inte :) Jag tänker ofta på typ 20 saker samtidigt vilket för det mesta fungerar men jäkligt ofta blir det en massa FMF (fort men fel). Har till viss del även att göra med att jag inte har NÅGOT tålamod alls...inte ens för att skriva detta inlägg.
Nu vill jag sova. Å just det började jobba idag. Höll bara på att få ett mindre nervsammanbrott när en kollega inte fattade innebörden av orden "jag har inte tid att prata vi får ta det sen jag kom PRECIS tillbaka till jobbet" (korrekt översättning: stoppa upp din jäkla avfallsanläggning i din trånga *** för jag orkar fan inte med dig människa!).
Alltså fattar ni. Jag kan ju inte hantera ett skit stress! Lyckligtvis blir jag sällan så verbalt otrevlig som inne i skallen....men det är så det blir när vissa personer bara aldrig fattar! Sen flöt resten av dagen på i ett sakta mak. Tror visst det var någon där uppe som tog sig till mig och i hemlig raderade alla jobbiga mail i min inkorg och vidarebefordrade mina telefonsamtal till någon annan

eller så var det mina kollegor som inte ville att jobbet skulle likna ett mindre dårhus med mig helt knäckt efter typ 3 ½ minut på jobbet...och min telefon vidarekopplade sig självt till min gamla chef men ingen fattar hur det gick till eftersom manualen till vidarekoppling är typ 5 cm tjock så det är inget man gör by accident så att säga. Han blev lagom glad!

Ämen va hände nu jag skulle ju lägga mig. Imörrn ringer klockan innan sex!

Sån är jag bara, take it or leave it! Hipp hipp!

jo förresten jag har nu äntligen också fattat varför jag är så in i norden kär i fjällen och alla andra naturtyper som hör till kategorin "kargt som fan". Ni fattar garanterat varför....

Rutiner!

Dags för lite rutiner i mitt liv nu. Jag har lovat mig 8 h sömn varje dygn och vi får se hur det går med tanke på mina insomningsbesvär.

Jag börjar ju jobba imorgon och för första gången på en hel del år har jag ingen måndagsångest á la ångvält i bröstet utan det känns helt okej. Det enda jag har ångest för är att jag måste skicka en möteskallelse till en förening som jag olyckligtvis tackade ja till att att bli ordförande i. Efteråt upptäckte jag att föreningen innehöll en del elaka och ohederliga människor jag fått ta tag i under våren. Men snart är det över och mötet är ett måste om jag ska slippa hela jävla skiten så det är bara att skicka den där helveteskallelsen imorgon! Och det är privat och har alltså inget att göra med mitt jobb....som tur är :)

Jag börjar med att mjukstarta på jobbet, kolla lite mail, ha lite "koll på läget-möten" och catch up.....

Jag har precis gjort iordning höstens styrketräningsscheman. Styrketräningen är min ventil, mitt andningshål, en stund för mig själv och vikterna där jag finner fokus, styrka och ett jävlar anamma. (mina arbetskamrater tycker att jag är una chica loca! Men dom fattar inte....och jag orkar inte förklara. Varför i helvete ska jag förklara mig hela tiden för? Jag höjer nu mig en nivå inom träningen så nu är det fullt ös som gäller. Jag har ju tränat regelbundet under semestern och rört på mig så jag har inte lagt av men nu blir det regelbundna tider på träning, musikövning, mat och jobb.

Höst då, gillar jag höst? Ja faktiskt. Jag älskar alla dofter och alla färger och att allt sakna kryper ihop in i ett ide.

Mitt löfte för hösten.....sömn och ....ja jag vet inte vad, säga ifrån kanske? För jag är som sagt jävligt trött på att alltid förklara mig och trött på människor som bara inte kan acceptera att alla är olika. Denna blogg är inget förklarande.  Den är bara jag.

Sömn....

Högkänsliga personer har ett större behov av sömn än icke högkänsliga eller rättare sagt vi har ett större behov av våra 8 timmar och reagerar lättare negativt på för lite sömn.

Det är något jag upplever just nu efter ha sovit dåligt en längre period och särskilt illa den senaste veckan. Delvis självförvållat mer om det längre fram.

Kort och gott som jag skrev i det tidigare inlägget så ska våra hjärnor processa en hel del info under sömnen. Högkänsliga lider också i större utsträckning av insomnia och jag är sannerligen inget undantag. Jag har sovit kasst så länge jag minns. Det mest utmärkande är att tankarna maler när jag lägger mig. Jag kan inte få ut alla mina intryck och bilder från dagen ur hjärnan utan de är där för att de helt enkelt måste vara det. De är så många så hjärnan hinner inte bearbeta det under vår vakna tid. För det är inget som säger att vi nödvändigtvis har så snabba hjärnor heller! :)

Ett annat kännetecken är att vi lätt vaknar, för lätt! Minsta ljud och förändring i vår omgivning märker vi mycket tydligare av än icke känsliga eftersom vi inte "stänger av" på samma sätt eller i a f inte lika ofta. Jag brukar vakna mellan 10-30 ggr per natt. Om jag bara vaknat en enstaka gång så beror det ofta på ren utmattning och jag känner mig mer utvilad när detta sker.

Jag har tillbringat två nätter hemifrån. Jag sover lika bra eller rättare sagt lika jäkla illa var jag än är. Sen att dessa två nätter tillbringats på ett vandrarhem gjorde väl inte saken bättre.

Natt 1! Sov på västsveriges mest lyhörda vandrarhem (kan inte ha öronproppar för det gör helvetiskt ont i öronen). En gäst bestämde sig för att steka lök kl 0000 och ja jagär jättekänslig för lukter i synnerhet luktar jag inte gillar typ lök! Morr morr! Det klampades av och an och slutligen somnade jag. Bara för att vakna när jag ömsom frös och ömsom svettades. 05,30 går ett klampande ljushuvud upp och kl 0730 bestämde en man i övre medelåldern för att hälla hela sin parfymflaska över sig. Känslig för doft? Ja det med, men han hade faktiskt kunnat döda en allergiker så illa var det....

Natt 2. Vägg i vägg med småbarnsfamilj!!!! Juuubi! (Jag försökte ha ihjäl ungen med en nedfallande skärbräda men missade med ynka 50 cm SKOJJA BARA!!! ;) men jag var nära att pricka den lilla rackaren! ) Tack och lov började barnet inte skrika förrän kl 07,30. Men jag sov inte gott och vad detta berodde på vet jag inte exakt men det var ganska varmt. Men då är det bara att slänga av sig täcket.

Här kommer 11 isomniatips!

1. Kolla inte på skräckfilm preciiiis innan du ska lägga dig! ;)
2. Motinera inte sent på kvällen
3. Drick absolut inget med koffein i för vi är lite känsliga för det remember!
4. Använd sovmask och öronproppar (om du kan)
5. Snarkar din partner? Byt ut partnern (skojja igen bara ursäkta men kunde inte låta bli)
6. Skriv ner tankar i en dagbok innan du lägger dig. Då är halva inne!
7. Lägg dig senast kl 22 (öhhh lätt? Ne inte alls!)
8. Don´t do sugar sugar is baaaaad ok?
9. Lyssna på den musik som får dig att koppla av och då menar jag får ner dig i varv.
10. Bygg dig ett bo! dvs bulla upp med täcken och mys runt omkring dig. (detta gör jag inte längre men gjorde mycket som barn utan att riktigt förstå varför men nu vet jag ju!
11. Det viktigaste av allt, undvik vandrarhem! :)

Jag börjar jobba om en vecka....usch fy är bara förnamnet men jag tänkte bli lite bättre på det där med rutiner och då är sömn a och o. Till råga på allt ska jag lägga i en extra växel i träningen min så då blir kosten och sömnen det som får mig att orka med allt.

Sweet dreams!

Drömmar!

Drömmar när man sover!

Har ni livliga drömmar på natten? Jag drömmer oerhört mycket eller rättare sagt jag minns många av mina drömmar. De är ofta mycket detaljerade så till den grad att jag minns i drömmer hur det kändes att röra vid vissa tyger eller andra strukturer. Jag kommer ihåg detaljer och ofta drömmer jag mardrömmar. Lite för ofta tycker jag. Lever jag i en pressad och stressig situation så kommer alltid mardrömmar och denna natt har inte varit något undantag. Jag gick tillslut upp för jag ville verkligen inte sova mera.

Hur löser jag detta? Sömnbehovet är väldigt viktigt för oss som har karaktärsdraget av att vara extra känsliga. Våra hjärnor har mycket information som måste processeras och bearbetas. Vi blir också lättare trötta än andra så 8 h sömn bör eftersträvas. Där ska jag erkänna att det inte är min starka sida att se till att jag får tillräckligt med sömn. Att sova på saken är kanske inte heller en bra lösning. Jag föredrar att lösa saker direkt och rensa luften (även om det är asjobbigt).

Annars är det faktiskt kul att drömma. Minna drömmar är inte sällan helt absurda och härliga. Önskar jag kunde styra dom lite bättre men men...:) Ibland förstår jag mig inte på den där gråa gröten innanför pannbenet. Weird stuff!

CU