Året som gått

För första gången tänkte jag ge mig på en hederlig årskrönika. Det tar emot samtidigt som det lockar. Jag vill ha ner det svart på vitt, vad som verkligen hänt. Vad har hänt på riktigt och vad har hänt i huvudet på mig så att säga. Jag började med att rita ner året i ett hederligt x-y axeldiagram. Jag blev förvånad. I mitt huvud föreställde jag mig att det mesta varit becksvart och jag frågade mig själv om det ens var någon idé att ha med den övre "glada skalan". Men jag började gå igenom min kalender och notera händelse efter händelse. Ja visst finns det riktiga bottennapp under året men väldigt många ljusglimtar också. De överskuggas inte sällan av mörkret. Det borde vara tvärt om, de ska kasta sitt ljus över skuggorna för att få dem att blekna. Det är det inställning handlar om. De verkliga händelserna är en sak i sig, processen efteråt, bearbetningen i ditt huvud är en annan och det är där det kan växa till något stort och ljus, eller något klibbigt, mörkt och destruktivt. Bitter blir man i tanken och inget annat. Jag är nu glad över att jag satte mig ner och tog tag i detta. Länge har jag sagt att jag på nyår ska be detta år fara och flyga. 2014, kom aldrig igen. Men nu ser jag lite annorlunda på det. Ja det har varit ett jobbigt år men utvecklande...låt oss börja från början. 

Januari

Året började med en ny tjänst på mitt arbete. Jag gick över till en annan avdelning och började arbeta med vattenfrågor och lagatiftningen kring detta. Många utmaningar men väldigt utvecklande. Många av arbetskamraterna var redan mina vänner så jag kände mig väl omhändertagen och välkommen. Det var också skönt att byta arbetsuppgifter. Man blir för insyltad efter ett tag. 

I slutet av januari gick jag till ett medium. Jag har skrivit om det i ett tidigare inlägg här. Till en början lät jag det bero. Saker och ting kommer väl falla på plats minns jag att jag tänkte. Men magkänslan var bra. Han hade rätt i mycket, kring mina tankar och funderingar över livet. En sak gjorde jag aldrig. Det var listan. Listan över positiva och negativa saker i mitt förhållande. Det gjorde bara för ont. 

Februari

Stiltjemånad. Funderade och våndades lite men överlag bra. 

Mars 

Började med en härlig helgspa med tjejerna. Gott. Särskilt minns jag eldrummet där vi låg och slumrade i underbara stora sängar tittandes på en stor sprakande eld. Vi firande också Js födelsedag. 

April

Hemsedal inledde denna denna månaden. Bra snö, bra åk, bra stämning. Konstrundan i majorna blev ett lyft. Fick bra kritik på mina tavlor. Många besökare. Kul!

Sen kom det. Uppbrottet. Årets bottennapp kan man säga. Uppslitande med lättande. Nödvändigt men ack så smärtsamt. Men april slutar inte där. Redan dagen efter uppbrottet spottade jag i nävarna och gick in på hemnet. Hittade en skabbig lägenhet i Kungsladugård. Tänkte äh va fan jag ringer. Det var en vardag, visning kl 11 (!). Jag cyklade snabbt dit och kollade. Den var stor ljus och fin. Massor att pyssla med. En tuff budning senare och på Valborg 30/4 skrev jag kontrakt. Det kändes bra. J köpte en flaska champagne som vi öppnade i hemliga parken. 

Maj

Turbulent och intensiv månad. Massor av möbler och husgeråd skulle införskaffas. Gjorde bra fynd och investeringar. Hittade min stil. Flyttade in redan i slutet av maj. 

Juni

Sommar, sol, student och samliv! Haha. Jag åkte till Stockholm. Träffade mitt ex S och ja...tack S nöjer vi oss med att säga. ;). Strax innan midsommar träffar jag J (inte samma som J som i ex). Svinsöt kille. Pladask! Semester den 28/6.

Juli

J avslutar. Svintrist. En nedgång här. Mycket kreativt skapande av hjärtesorgen. Så här i efterhand patetiskt. Eller inte faktiskt. En del nya karaktärer dök upp då och då pratar jag om mina illustrationer. Inte verkliga personer. 

Semestern annars skitjobbig. Inga resor var inplanerade. Renoverade skiten ur mig. 

Augusti

Månaden börjar med passion. Två människor med hjärtesorg och öppna sår träffas och ja, passion frodas i sår likt bakterier. Passion är inte alltid av godo. Vi fick många fantastiskt fina minnen och jag fick en vän. Men det fungerade inte mellan oss. Man måste älska sig själv innan man kan låta någon annan älska en helt och hållet. Man drar ner varandra i det mörka annars. Vi träffades bara en kort tid. Avslutade allt som goda vänner. Peace is the shit. Och så gjorde vi vår bästa tågresa någonsin. Jag dök upp på tåget, i Skövde när han var på väg till mig i Göteborg. Vilken överraskning. Sen bjöd  jag på vin i bistron. Han blev så glad. Av att jag dök upp alltså, inte av att jag bjöd på vin. :)

September

Stadigt nedåt. Börjar avsky min situation och lägenheten. Kliet i mig börjar. Längtan efter något nytt, fly ut i världen, flytta till Berlin?, sticka till en avlägsen ö. Höst usch. Men hösten blev fin ändå. Jag renoverade på. Bet ihop så tänderna knakade. Grät när ingen såg och började tyvärr bli lite bitter. Var arg på mitt ex för att det blev som det blev. Kände panik över att kanske aldrig få barn och familj. Vad skulle jag göra? Resa till Köpenhamn? Har jag råd? Jag bestämde mig för att sälja lägenheten till våren. Skönt beslut men tvivlar jag? Vägrar jag lyssna på min inre röst? Stänger jag dörren? Är det bra/dåligt? Är jag på väg utför? I slutet av sept går jag med på att ta en promenad med en man, A. Vi fastnar direkt för varandra. 

September

Träffar A regelbundet. Vi trivs ihop. Annars inget speciellt. 

November

A träffar familjen. Det går bra, eller ok rättare sagt. Känns bra. Fyller 35. Hittar mina första gråa hår och inte så få heller! Nu insåg jag hur hårt året tagit på mig. Vad jag har kämpat. Det har haft sitt pris. 

December

A jobbar nu alldeles för mycket. Går nästan in i väggen snart. Vi har en rejäl svacka jag inte vet om vi fixar. Vi har vidtagit vissa åtgärder. Han försöker i allafall. Datorn kraschade. Skit. Ingen backup. Hyggligt julfirande med familjen. Vågar äntligen sticka kukkulan. :) 

Summa kardemumma!

Tack 2014 för att du gjorde mig till en klokare kvinna. Jag har skymtat mina gränser, sett mitt mörker. Insett hur lätt livet kan ta vändning till det otrevligare, fått insikt om mina svagheter. Jag måste stänga denna port med värdighet. Jag måste avsluta det bearbetat. 2015 får inte bli lika turbulent. Jag måste få landa i vem jag är och vad jag vill. Jag måste kunna resa utan att fly. 

Välkommen 2015. Vad önskar jag av dig? 

Jag önskar mig ron ute på en ö där jag inte kan fly från mig själv. Jag ska försöka hitta mig ett litet hus att hyra. Där ska jag landa. Hitta ro? Vet inte. Vi får se. Jag ska resa  till Nepal, japan(?), Berlin och en varm plats över jul. Jag vill utveckla mitt konstnärskap och jag vill äntligen skriva. Måste bara köpa ny dator...

Jag är ändå glad över året. Glad över att ha skrivit ner tankar och ord. 

Ps. Jag ska sälja lägenheten! Ändå. Jag köpte den med målet att tjäna pengar på den. Den är nu uppvärderad med 330000-530000 kr. Det blir insatsen till ett litet boende någonstans. 

God jul!

Julen är en intensiv tid med många sociala sammankomster och höga krav på sociala förmågor. 

Just nu har jag dragit mig tillbaka en stund med en stickning i knät. Jag behöver stunder för återhämtning för att inte bli allt för trött. 

Nu har det börjat snöa ute också. Jag smsar lite med en god vän som just nu som förgyller min julafton med roliga anekdoter och uppmuntrande ord. 

Mina tankar går till en annan god vän som ikväll sitter ensam med sin lille son. Jag önskar att jag kunde vara där.  Jag känner stor tacksamhet över att kunna vara med familjen. Det är inte alla som har möjlighet till det.  

God jul på er och ta hand om er själva och varandra. 

Nä nu får det vara nog!

Jag hoppade över baletten i höstas för att jag dels fick en hälsporre och dels inte hade råd att gå kursen.
Nu fan får det vara nog. Igår på gymmet kände jag verkligen hur mycket jag har saknat dansen. Sagt och gjort. Idag anmälde jag mig till vårens kurs i fortsättningen. Först till hösten kan jag gå över till avancerad klass, så blir det med över ett halvårs uppehåll.

Fötterna är svagare, benen svagare, hållningen kass och smidigheten (vigheten) ska vi inte ens prata om.

Nytt år snart. Nya tag.

"Alla ska med"

Jag har precis fått höra en sak som fick mig att baxna. Jag blev riktigt upprörd. Vi blir i dagarna av med ett av våra mindre fikarum, ett rum som varit en liten lugn oas för personer som inte orkar med det väldigt stökiga och högljudda större fikarummet. Inte sällan har just sensitiva personer kunnat inmundiga sin fika/lunch i lite mer lugn och ro här.

Nu ska det fikarummet bort för istället ska det göras om till ett skanningsrum. Dock är detta inte en permanent lösning så det påpekades att det var väl bra onödigt att ta bort fikarummet? Även jag påpekade detta.

Till svar fick jag att det dels var orättsvist att vi hade ett eget fikarum och dels så har det tagits ett beslut om att alla ska fika tillsammans. Eh ok....alla ska fika tillsammans!
Vad med dem som inte mår bra av att sitta i ett brötigt rum, eller måste ha lugn och ro? Vad med alla  som varit sjukskrivna på grund av utmattning? Hur tror vår käre servicechef att de ska stå ut?
Var ska de sitta nu?

Så det är dagens samtalsämne här.

Puuh

Både bra och mindre bra dag idag. Ett jobbigt möte är avklarat. Allt gick väldigt bra fram tills att en idiot till kollega började ifrågasätta mig inför en massa. Det blir av att ta ett allvarligt snack med henne för den typen av beteende som hon uppvisade idag är inte acceptabelt. 

Jag är pga av den höga anspänningen väldigt trött. Tyvärr beslöt jag idag för att hoppa över dansen en termin. Jag har lite för mycket att göra och jag måste prioritera. Ska se om jag kan hitta ett sustitut. 

Nu sova säng 

HSP - vad hände sen?

Ett tag var HSP ganska så i ropet och sen blev det lite tystare...eller? Mest en undran för mig själv.

Nåja, jag ska erkänna att jag själv inte tänker särskilt ofta på mitt karaktärsdrag. Det är ju så mycket annat av mig också! :)

På lördag ska jag på en fest. Jag vet inte hur stor den blir, hur många som kommer, hur högljudd det kommer att vara eller någonting. Det är inget problem i sig för nu vet jag att jag ska ta det lugnt under dagen för att orka med kvällen. Jag ska ta det så lugnt att jag blir uttråkad och bara skriker efter att få umgås med andra! :) Det är inget att stressa upp sig över. Jag känner inte en käft där. Ingen av dem vet alltså vem jag är eller något om min historia, som faktiskt inte är särskilt speciell alls. Jag vet inget om dem. Det ska bli kul att för första gången på länge gå till ett party där jag inte känner någon och inte heller har några föreställningar om dem.

En person känner jag, en speciell person och han vill gärna ha med mig för att introducera mig för några av hans vänner. Det ska bli intressant.

Att lyssna inåt

hej
Nya tag med bloggen! Jag har tagit det lugnt ett tag vilket har varit gott för mig. Mycket har hänt både själsligt och praktiskt i livet eller mest själsligt faktiskt.

Jag börjar med en återkoppling till förra inlägget. Det handlade om fysisk trötthet, ren utmattning och om en person som kröp under skinnet på mig. Jag var inte bekväm med min livssituation då. Inte alls faktiskt men det är bättre. Bättre än på länge och det är skönt.

Ibland är jag inte så smart, eller rättare sagt, så bra på att lyssna på min kropp och dom signaler den ger mig. Jag hade ont överallt, var det bara allt som hade hänt? Nej så var det inte riktigt. Smärtorna kom ungefär samtidigt med att jag fick kontakt med personen som "ville krypa under skinnet på mig" men just då gjorde jag inte den kopplingen själv. Faktum var att så här i efterhand när jag analyserar situationen så insåg jag att han var ganska manipulerande, fast utan större framgång.
Det var passion ja, men det betyder inte att det är bra passion. Jag fick känslan av en snöboll som var i rullning och att detta kan komma att göra ont.

För att göra en lång historia kort så blev det så att det bestämdes att det inte funkade, ingen av oss mådde bra. Vi befann oss ett par veckor i limbo, en tid då jag fortfarande hade ont och tyckte allt var jobbigt. Tillslut bestämde vi att vi ska inte höras alls mer. Det var faktiskt rent ut sagt befriande. Med ens kände jag hur spänningarna släppte. Jag hade haft en rent ut sagt genomjäfvlig nackspärr i två dagar som gjorde mig på ett gräsligt humör. (Försök torka dig arslet när det känns som någon kört ett spett rakt genom nackleden på dig!) Morgonen efter det jobbiga samtalet och hela två timmars sömn vaknar jag....smärtfri! Mjuk och skön i kroppen om än lite gäspig. Allt eftersom dagarna går så blir det bättre.

och så händer det....det där osannolika egentligen att jag träffar en ny. (Nu tänker ni alltså kom igen tjejen hur många dejtar du och hur ofta? Svaret är en del och ofta! :) )
Ja vem är han? Varför just han?

Jag vet inte. Jag vet inte hur det går. Vi tar en dag i sänder. Men det känns....lugnt. Det är en ro som infunnit sig hos oss båda. Det är skönt och okomplicerat. Redan till helgen ska vi träffa varandras vänner. Nästa helg blir det av att träffa hans familj. Fort går det....motsägelsefullt till en dag i sänder men på något sätt så händer det bara av sg självt.

Den där snöbollen. Den har smält bort. Det är istället en varm som som sprider mjukhet i mitt inre och värmer mig.

Vad är kontentan? Känns efter! Vilken fysisk känsla lämnar en människa efter sig i din kropp? SPsyket och kroppen hänger ihop, mycket mer än vad vi tror och inser. Kroppen talar till oss konstant. Men i vår stressiga vardag stannar vi sällan och och frågar vår kropp "vad sa du?" "hur kände du sa du?" Tecknen kan vi sedan koppla ihop med de känslor vi har i vårt inre som också härör från hur människor berör oss. Det kan vara klargörande tror jag.

Det är inte lätt att dumpa personer i sin omgivning när man inser att de inte får en att må bra. Ibland räcker det med en paus men tyvärr måste den bli permanent ibland.

uäk! förkyld! Lyckades av misstag köpa näsdukar med menthol. Vem fasiken kom på det? Känns....fräsht..dra på trissor...

Atjoo!

Ps. Hoppas att fler kan hitta hit så sprid gärna bloggen eller kom med inspel om vad jag ska skriva mer om. Eller båda! :)

Kalas I hate them!

Jag gillar inte kalas! Vare sig mitt eget eget eller andras och i synnerhet inte om kalaset är fullspeckat med människor jag inte känner, innefattar bordsplacering och alkohol saknas. Sorligt att jag lättar upp av denna dryck? Tja. Det får ni tycka vad ni vill om men jag minglar inte. Jag kryper gärna upp i ett tryggt hörn, leker med barnen eller sätter mig med dem jag trivs bäst med. 

Imorgon väntar ett stort seminarium där jag ska vara värd för en del diskussioner. Jag har 2 1/2 tim förberedelser inför det på tåget upp. 

Ett aber bara är tidens senaste omvälvande rubbning, karln som figurerat i flera inlägg. Det visade sig att han ska med samma tåg och sitter i samma vagn. Dock tror jag det när jag ser honom. En del av mig tror fortfarande att det mesta han säger är osannt eller rena drömmerier.  Eller så är han lika osäker som jag. Vem vet. Inte jag iallafall! Fortsättning följer....

Gudars...

Det är mycket nu men om mindre än en vecka går flyttlasset. Jag både ser fram emot flytten och bävar. Det kommer bli skönt och jobbigt på samma gång. Jag känner mig helt ok vissa dagar och vissa inte. Men det är ju detta beslut jag ett tag gått och funderat på. Det är här jag är nu. 

Jag har gjort ett val och ännu har jag inte ångrat det. Jag känner hopp och tillit till och för mig själv. Jag är närmare mina mål i livet än någonsin. 

Jag tror det är dags att ta fram min lilla bok " min tid på jorden" och skriva lite i fen. Fylla på med fler drömmar. Jag andas lättare, ler mer. Men ibland, som på dagens fika då jag såg en kollega som snart ska bli far, kom det över mig att det är en bit kvar. 

Men då måste jag komma ihåg att stanna upp, andas och intala mig själv att stressen och sorgen är mina värsta fiender. 

De har fått ta alldeles för stor plats i mitt liv de senaste åren. Det är bra nu. Det är dags att jag blir kompis med mig själv. 

Ps. Träning ikväll med sötkörven. Det ska böi förbannat trevligt. Ögongodis på gymmet är aldrig fel. 

Budar!

Jag budar och är nervös...ihh.Galna liv!
Det gäller renoveringsobjektet och jag ligger högst än men farligt nära min maxgräns.
Håll tummarna, eller inte!

Lyan

Jag är i valet och kvalet. Ska jag ge mig in och buda på renoveringsobjekten jag tittade på igår med det fantastiskt gigantiska sovrummet eller ta den lilla behändiga tvåan i Sandrarna?

Lilla behändiga tvåan var den jag tittade på nu i morse. Den var fin men var den jag? Den hade en fin balkong och härlig utsikt. Den är ljus och fräsch. Badrummet är trist men lika stort som renoveringsobjektet. Sovrummet tyvärr litet. Egentligen ingen vidare charmig lägenhet men jag kanske får jobba mig dit?

Hur gör man? Herregud vilka val, hjärnan fungerar inte heller. Jag kämpar med att klicka på rätt tangenter idag. Har redan använts backspace alldeles för många gånger under detta inlägg. Saker och ting får skjunka in. Jag får tänkta långsiktligt, sånt jag alltid tjatar om. Det kanske faller på plats under dagen?

Att lite sol kan göra så mycket!

Skulle tro att jag inte är den enda som längtar efter våren. Men jag gillar också vintern. Jag tycker om att kura ner mig under en filt, sticka galet mycket, pyssla och inte känna social press. För visst är det konstigt, att bo i ett land där så fort det blir lite varmt och sol förväntas att du ska sitta ute. tjoa och tjimma och vara social. Det ska festas sommaren igen och socialiseras tills du är blå. När hösten väl kommer är det mer än en person som drar en lättnadens suck, går hem och drar en filt över sig.
I väntan på nästa vår. Samlar kraft, och laddar batterierna.

Jag är inte riktigt redo för uteserveringar och socialiserande än. Kanske längtade jag inte så mycket ändå. Men jag saknar värmen, jag är garanterat växelvarm, jag fryser ju jämt. Jag myser på under min filt. Mer och mer accepterar jag mina behov. Jag har alltid känt att det varit något fel på mig som inte tycker det är skitkul att festa, att vara med folk jämt och mest ugglar för mig själv men givetvis är det inget som är fel. Jag umgås med få, här ännu färre vänner (men nära) och tar inte lättsamt på relationer. Har du mig där så har du mig verkligen där.

Har rast just nu. Var precis nere i fikarummet. Fick fly fältet då det blir gräsligt många människor där. Särskilt av den sociala sorten "gud vi tre kan ju inte sitta ensamma vid ett bort vi knör in oss här där det redan sitter fullt med folk". Tack. Nej tack. Jag har skrivit om detta förr inser jag nu. Jag orkar bara inte, och det är jävligt OK!:)