Gudars...

Det är mycket nu men om mindre än en vecka går flyttlasset. Jag både ser fram emot flytten och bävar. Det kommer bli skönt och jobbigt på samma gång. Jag känner mig helt ok vissa dagar och vissa inte. Men det är ju detta beslut jag ett tag gått och funderat på. Det är här jag är nu. 

Jag har gjort ett val och ännu har jag inte ångrat det. Jag känner hopp och tillit till och för mig själv. Jag är närmare mina mål i livet än någonsin. 

Jag tror det är dags att ta fram min lilla bok " min tid på jorden" och skriva lite i fen. Fylla på med fler drömmar. Jag andas lättare, ler mer. Men ibland, som på dagens fika då jag såg en kollega som snart ska bli far, kom det över mig att det är en bit kvar. 

Men då måste jag komma ihåg att stanna upp, andas och intala mig själv att stressen och sorgen är mina värsta fiender. 

De har fått ta alldeles för stor plats i mitt liv de senaste åren. Det är bra nu. Det är dags att jag blir kompis med mig själv. 

Ps. Träning ikväll med sötkörven. Det ska böi förbannat trevligt. Ögongodis på gymmet är aldrig fel.