Att lyssna inåt

hej
Nya tag med bloggen! Jag har tagit det lugnt ett tag vilket har varit gott för mig. Mycket har hänt både själsligt och praktiskt i livet eller mest själsligt faktiskt.

Jag börjar med en återkoppling till förra inlägget. Det handlade om fysisk trötthet, ren utmattning och om en person som kröp under skinnet på mig. Jag var inte bekväm med min livssituation då. Inte alls faktiskt men det är bättre. Bättre än på länge och det är skönt.

Ibland är jag inte så smart, eller rättare sagt, så bra på att lyssna på min kropp och dom signaler den ger mig. Jag hade ont överallt, var det bara allt som hade hänt? Nej så var det inte riktigt. Smärtorna kom ungefär samtidigt med att jag fick kontakt med personen som "ville krypa under skinnet på mig" men just då gjorde jag inte den kopplingen själv. Faktum var att så här i efterhand när jag analyserar situationen så insåg jag att han var ganska manipulerande, fast utan större framgång.
Det var passion ja, men det betyder inte att det är bra passion. Jag fick känslan av en snöboll som var i rullning och att detta kan komma att göra ont.

För att göra en lång historia kort så blev det så att det bestämdes att det inte funkade, ingen av oss mådde bra. Vi befann oss ett par veckor i limbo, en tid då jag fortfarande hade ont och tyckte allt var jobbigt. Tillslut bestämde vi att vi ska inte höras alls mer. Det var faktiskt rent ut sagt befriande. Med ens kände jag hur spänningarna släppte. Jag hade haft en rent ut sagt genomjäfvlig nackspärr i två dagar som gjorde mig på ett gräsligt humör. (Försök torka dig arslet när det känns som någon kört ett spett rakt genom nackleden på dig!) Morgonen efter det jobbiga samtalet och hela två timmars sömn vaknar jag....smärtfri! Mjuk och skön i kroppen om än lite gäspig. Allt eftersom dagarna går så blir det bättre.

och så händer det....det där osannolika egentligen att jag träffar en ny. (Nu tänker ni alltså kom igen tjejen hur många dejtar du och hur ofta? Svaret är en del och ofta! :) )
Ja vem är han? Varför just han?

Jag vet inte. Jag vet inte hur det går. Vi tar en dag i sänder. Men det känns....lugnt. Det är en ro som infunnit sig hos oss båda. Det är skönt och okomplicerat. Redan till helgen ska vi träffa varandras vänner. Nästa helg blir det av att träffa hans familj. Fort går det....motsägelsefullt till en dag i sänder men på något sätt så händer det bara av sg självt.

Den där snöbollen. Den har smält bort. Det är istället en varm som som sprider mjukhet i mitt inre och värmer mig.

Vad är kontentan? Känns efter! Vilken fysisk känsla lämnar en människa efter sig i din kropp? SPsyket och kroppen hänger ihop, mycket mer än vad vi tror och inser. Kroppen talar till oss konstant. Men i vår stressiga vardag stannar vi sällan och och frågar vår kropp "vad sa du?" "hur kände du sa du?" Tecknen kan vi sedan koppla ihop med de känslor vi har i vårt inre som också härör från hur människor berör oss. Det kan vara klargörande tror jag.

Det är inte lätt att dumpa personer i sin omgivning när man inser att de inte får en att må bra. Ibland räcker det med en paus men tyvärr måste den bli permanent ibland.

uäk! förkyld! Lyckades av misstag köpa näsdukar med menthol. Vem fasiken kom på det? Känns....fräsht..dra på trissor...

Atjoo!

Ps. Hoppas att fler kan hitta hit så sprid gärna bloggen eller kom med inspel om vad jag ska skriva mer om. Eller båda! :)