Fick en liten tillsägelse av en god vän idag. I all välmening. Men jag tog det hårt och förebrådde mig själv väldigt mycket. Jag borde veta bättre. Jag borde vara bättre. Men i dessa dagar kanske jag inte kan vara det? Det är kanske lite väl mycket begärt av mig själv?
Det är de senaste dagarna som verkligheten har börjat komma ifatt mig. När tröttheten har slagit till med full kraft. Då stunderna jag bara stirrar på skärmen och undrar hur jag ska orka igenom dagen blir allt fler. Jag längtar till helgen och framför allt till vilan. Så jag tog ett jobbigt beslut och berättade för mina föräldrar att jag inte hinner hem i helgen. Det blir för stressigt med allt. Det är fortfarande massor av saker som måste ordnas inför flytten.
Jag är en ingen superkvinna även om jag gärna vill tro det. Jag får bara försöka vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar