Ja livet, tänker jag. Det rullar på. Jag längtar till mig nya lägenhet. Längtar efter att få spackla, måla och pyssla. Längtar efter mitt alldeles egna hem.
Jag planerar, beställer, arrangerar och grejjar för fullt. Mitt i allt detta undrar jag vart sorgen tog vägen. Tränger jag bort den? Eller har jag burit den så länge att det nu får vara nog?
De senaste åren har jag inte allt för sällan drömt att jag hamnar inne på toaletter eller utedass där skiten bara väller upp ur golvet. Det är riktigt äckligt och symboliken är tydlig. I förrgår natt drömde jag att det bara vällde upp kristallklart vatten över golvet. Jag känner mig lättare än på länge, lättad.
Jag behöver inte längre bära den här sorgen själv, eller kanske ens bära den alls. Jag har fått nya möjligheter och perspektiv på tillvaron.
Inte så jävla HSP men vadå.
Livet ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar