Jag börjar bli bättre på att lyssna på kroppen och min mentala "status". Börjar bli bättre på är inte samma sak som att vara "bra på". Men det tar sig. I lördags vankades det världens godaste kladdkaka hos några vänner. Vi svarade lite sent så de bestämde träff med ytterligare några vänner som har två väldigt livliga barn. I allafall är ett av barnen livligt. Så jag kände bara...nej. Inte en chans. Jag var trött, håglös och på jäkligt dåligt humör. Bara tanken av att bli nypt en gång till av ungen (som jag blev sist varför märker aldrig föräldrarna något?) vad rent avskräckande. Hon är jättegullig men jag orkar bara med henne i lagom doser. Frågan är om jag överhuvudtaget borde skaffa barn men det där tänker jag inte fundera någon djupare över nu...en annan gång!
Så jag sa nej och som det var. Jag orkar inte med två ungar till. :)
Gulliga kompisen skickade med en rejäl bit kaka hem till mig. Synd att det var nötter i, jag kunde känna dess himmelska doft!
Tur att jag stannade hemma, jag var som ett utsketet päron efter en kort runda på stan. Resternade helg innehåll pusslande, läsande och familjekalas. Lagom utvilad till en lugn arbetsvecka. Förväntar mig tyst telefon och mail denna sportlovsvecka.
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar