Idag har jag varit hemma sjuk. Jag brukar normalt sett bli vansinnigt uttråkad av att vara hemma en vardag och idag var väl inget undantag. I eftermiddags bestämde jag mig för att se filmen "Simon och ekarna". Jag har läst boken flera gånger men aldrig reflekterat över Simons karaktärsdrag i detalj, de har på något sätt känts självklara och okomplicerade (för mig).
En slående scen i filmen är när Simon får följa med på en klassisk konsert. Han hänförs totalt av den vackra klassiska musiken och förnimmer en sjö av känslor i tonerna. Jag upplever precis samma sak när jag lyssnar på musik och framför allt klassisk musik. En bit in i filmen står det klart att Simon är en person med starka sensitiva sidor. Rolltolkningen har ju en annan sak.
En rolig historia, kopplat till denna film är att jag för ca tre år sedan fick ett samtal till mitt arbete där ett produktionsteam frågade efter vackra miljöer att filma i. Produktionsassistenten berättade att det rörde sig om en filmatisering av Simon och ekarna. Jag blev eld och lågor, min favoritbok! Nu råkar Harry Martinssons Vägen ut vara min favoritbok just nu men även det är en annan historia. Vi tar den imorgon ok?
Detta får mig osökt att gå in på ämnet fantasivärldar. Har ni någon sådan? Har vi som är sensitiva lättare för att leva oss in i fantasins värld och skapa heliga platser dit bara vi själva har tillgång?
Jag har sådana platser, dit bara jag går. En plats är särskilt betydelsefull. Det är dit jag går när jag ska sova. Det är mitt innersta och när jag väl når dit sover jag som ett litet tryggt barn.
Sov gott inatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar