Medvetenheten om HSP ökar!

Ja man kan få kalla det vad man vill HSP, känslig, superkänslig eller högsensitiv om man så vill. Men en sak är säker.  Medvetenheten ökar tack vare medial uppmärksamhet.

I fredags var jag ute på lokal med några vänninor jag inte träffat på länge. Vi kom in på ämnet HSP och jag berättade då att jag upptäckt att jag sensitiv. Samtliga tre vänninor kände till detta och hade läst en del om det. En av dom hade själv kommit på att hon hade sensitiva drag. Som mig är hon väldig mottaglig för sinnesstämningar och höga ljud.

Kul! Och det bästa av allt, vi är så jävla normala! :)

Nu har jag börjat protestera mot ett osunt beteende på jobbet. Osunt för mig och inte för andra kanske. Här på jobbet finns det i vårt fikarum ett antal runda bord, en hopplös soffgrupp  och obekväma långsmala bord. Det finns en stark gruppering bland vissa individer, de vill helst sitta med sin egen flock och undviker nya bekantskaper. Sitter "flocken" redan vid ett knökat runt bord (för ingen vill sitta vid de långsmala) så jo minsann ska det knös lite till. Det slutar ofta med att det sitter en 12-13 pers runt ett bord med en diameter på 1 m. Alltså det är inte bara trångt det är så jäkla jobbigt! Fatta gaaaaa liksom!

Som om det inte vore nog så sätter sig gärna två på vardera sida om mig och ska prata. Jag blir galen, och rasten nej den är inte det minsta avkopplande. Så nu har jag börjat protestera högljudt vilket av vissa känsliga individer uppfattas som osocialt och avvikande men må så vara. Bara ni inte gnäller på om miljökvalitetsnormer rakt igenom skallen på mig.

Det roliga är att (eller föresten det är inte alls kul!) när jag och några till som gått över "på min sida" sätter oss vid ett nytt bord kommer ett nytt gäng och knör sig ner tills vi är en sisådär 15 pers. Alltså jag har inget emot sällskap men det blir löjligt när folk inte vågar påbörja ett nytt bord.

Nu gnäller jag, jag borde istället uppskatta att folk vill umgås med mig....ynk ynk...

Stackars mig jag är så jävla senstiv! :)

Nej men seriöst, en del raster går jag helt enkelt ifrån borden och tar en lugn stund på rummet istället. Väldigt skönt det med.

Sova sova säng säng säng...

Sova och sova?
Nej klarvaken ligger jag här och känner att den här natten lika väl kan kvitta. Jag vill bara upp, måla klart lägenheten, gå till jobbet och jobba skiten ur mig, gå hem och måla igen för att sen springa bort mina sista krafter.

Min räddning är min J. Han stöttar mig i vått och torrt. Problem inom min familj tär för mycket på mig just nu. Kan inte skjuta problemen ifrån mig. Jag hamnar ikläm mellan ett av mina syskon och föräldrarna och utan att berätta allt så kan jah väl i allafall säga det är komplicerat (haha när är det lätt?) Jag kunde väl skött allt snyggare jag med men i allt ligger även en oro för att mina föräldrar ska råka illa ut (inget kriminellt). Men jag måste lära mig att hantera detta. Jag ska göra så här från och med nu.

Jag ska lyssna men inte döma.
Och jag ska be båda parter att hålla mig utanför. Jag är trots allt inte där och upplever allt. Jag får bara höra två versioner av vardera "verkligheten".

Fan va trött jag är på det. Så drömmen vore att bara få somna som en stock och drömma mig bort.

Men sådana här dagar så är det oerhört mycket info som ska proccessas och drömmarna blir därefter. Intensiva, osammanhängande, våldsamma, hysteriska och lite sex här och var (höhö)

Egentligen kan det kvitta. Sömnen alltså. Fem och en halv timme tills jag ska kliva upp. Måtte morgondagen bli bra trots att det är måndag ;)

Tick tack tick tack

Hate sundays. Nämen nu är det måndag. Tjihoo! Ny krispigt fräsch vecka väntar!

Liten mysig bild från jul på tjolöholm bjuder jag på...

Vissa dagar är lättare än andra...

Igår var en hemsk dag, riktigt vidrig faktiskt. Problemen hopade sig på jobbet och jag var inte mentalt laddad för att hantera dom på ett bra sätt. När jag sen fick en tillrättavisning av det snorkliga slaget stängde jag av datorn och gick till gymmet. Lyfte vikter i frustration tills svetten lackade. Efteråt mötte jag upp min kärlek som tålmodigt lyssnade på mig när jag öste ur mig all skit om dagen. Han är min klippa. (att han orkar!?!)

Sen gick vi hem till några vänner för att hälsa på nytillskottet G. Hur söt som helst och luktade gott gjorde han också. Så dagen slutade i allafall bra.

Denna dag har det varit mycket bättre. Delvis p g a att det varit väldigt lugnt på jobbet. Många arbetskamrater är på tjänsteresa så det ökar chanserna till fokus.

På tal om arbetskamrater så har nu en annan tjej berättat att hon också upptäckt att hon är högkänslig. Idag började vi prata lite mer öppet om det på rasten omgivna av några arbetskamrater som vi kanske är lite mer förtroliga med. Det var skönt att prata om det. Jag fick bland annat förklara varför jag inte gillar att sitta runt ett knökfullt bord, eller rättare sagt inte klarar av det.

Sen kan det hända att de blir lite nervösa av det faktum att vi avslöjade vilka goda människokännare vi är och att knappt något undgår oss (tja det som undgår mig känner jag ju inte heller till och vet om eller hur?). Haha men det är inget att vara nervös för. Vi väljer ju våra stunder då vi närmar oss våra medmänniskor. Det är inte så att vi knallar fram till första bästa person klappar dom på axeln och frågar om den ledsna minen. Nej vi är lite finkänsliga och sen beror det på vem det gäller också.

Det verkar i allafall som en del har läst lite om det.

Nepp nattinatt. Lång arbetsdag med påföljande julmarknad väntar!

Min dag!

Idag fyller jag år, i alla fall i en timme till. Jag har haft en underbar dag med fokus på mig själv och vänner.
Minnesvärt från dagen;
Min kära kollega som snodde åt sig sista tårtbiten för att sen ge den till mig, en hlad nyhet i min frisörs mage, kolasåsen på wasa allé som hade smak av palsternacka, julteet på kahls magnifik, avvikningen av min syster på terminaken och inte minst min kollegas klockrena skämt där Olof Månstråle begärde dispens från artskyddsförordningen för att fånga in grodor i all världens dammar för att pussa dom i ett försök att hitta sin drömprins. Bara en biolog förstår. :kr
Tack alla kära och nära för en underbar dag. Inte minst min J även om inte en enda av er läser detta. Men detta är min sida som jag än så länge håller hemlig

Kram

Så går det!

Jaha! Här ligger jag med ett hjärta som slår som om det vore fullpumpat med förstaklassigt colombianskt uppåttjack!

Jag borde veta bättre. Jag borde ha räknat ut att efter tio dagars sockerfattig kost ska jag inte äta glass innan läggsdags. I allafall inte när jag har förväntningar på en tidig John Blund! Endast gudarna vet när jag kommer somna i natt.

Jaha så nu när jag ändå är vaken kan jag försöka reflektera över söndagen. Lyckades jag vända min negativa inställning?
Jorå. Jag tog mig iväg på boklanseringen men hade lyckats dubbelboka mig så det blev bara en snabbvisit. Lyckades byta några ord med Ihrén Abrahamsson och köpte två av hennes böcker "högkänslig 27 anledningar att älska det" och "upptäck känsligheten". Resten av dagen innefattade fars dag firande, träning och downtown abbey (nedbäddad i sängen med glass!). Nästa vecka blir det full rulle. Musiklektioner, pyssel, födelsedag och kalas. Mitt i allt detta ska jag även försöka jobba åtta timmar varje dag.

Just nu har jobbet verkligen lägst prio. Finns så mycket annat kul att göra och upptäcka. Nu ska jag utmana mig lite....jag ska försöka tänka på INGENTING i ett försök att locka på den lille farbrorn med grus. De ni! Det är inte det allra lättaste det borde någon om ni veta!

Nattinatt

Höst...och mörker

Ibland är det verkligen mysigt att tända ljus, dricka, te och titta på allehanda serier som Down town abby etc. Men när det regnar för 70 dagen i rad och jag minns knappt när jag såg en strimma sol senast ja då blir humöret därefter.

Till råda på allt är det söndag. Jag har aldrig gillat söndagar. Förutom att allt är så segt på söndagar så har jag alltid lidit av en obotlig söndagsångest om det så är för skolan som för jobbet. Vill bara inte.

Men så här kan jag ju inte fortsätta. Inget blir bättre av att jag gottar mig i mig eget självömkande och drar täcket över huvudet. 1/7 del av mitt liv består av söndagar. Det är för mycket att slösa bort. Denna söndag känns extra tung men idag ska jag utmana mig själv. Gör denna söndagen till något speciellt.

Till att börja med får jag väl ringa min far och önska honom en glad fars dag. Sen ska jag, trots att jag inte alls känner för det, masa mig iväg till en boklansering med Irene Abrahamsson. Jag är ju normalt lite folkskygg särskilt om jag ska gå helt ensam utan att ha med mig någon jag känner. Men jag inbillar mig att jag inte kommer vara ensam med att känna så här. Efter drt blir det av att svettas på gymmet.

Det började just fint, med ett riktigt ösregn! I natt drömde jag att det skulle regna 70 mm på en dag. Jag tror det var en siardröm. Eller vänta, jag bor ju i Göteborg, här regnar det 70 mm varann dag typ.
Jag borde för min egen hälsas skull flytta om inte annat för att det snart kommer växa svamp ur öronen på mig, så fuktigt är det här!

Nej, positiva tankar var det!

CU

När allt faller på plats...

..och jag får svar på mina frågor om mig själv. Jag visste inte ens om att jag hade så många frågor inom mig innan jag fick svaren. Konstigt men sant. Det är snarare en gnagande känsla, oro, tecken från andra att jag är annorlunda, att jag inte riktigt passar in i det mönster de flesta så väl förlikar sig med.

När jag sen får veta att jag är fullständigt normal och att många andra med mig känt likadant och gått med samma känsla, tvivel och funderingar så växer också insikten om att jag och andra måste nå ut med mer information om detta ämne Om vårt släktdrag, vår känslighet.

Det är okej att vara känslig, be andra förstå. Det är okej att inte alltid orka med alla runt omkring dig, för din egen skull slut dig för en stund. Det är okej att stänga in dig i ett mörkt rum och sova en stund, för du orkar så mycket mer i längden.

Jag känner mig säkrare på mig själv, lugnare och framför allt mycket mer harmonisk. Jag bejakar mina känsliga sidor, tillåter mig att stå på den känslomässiga avgrundens djup, tillåter mig att drömma mig bort.

Jag har alltid haft svårt för andra personers känslor, reaktioner och mina egna känslor. de är så påtagliga och inträngade. Deras känslor blir mina. Deras sorg min, deras glädje min. Undantagen finns dom med.

Jag drivs lätt med i känslostormar men visar dom sällan. Jag släpper ogärna någon inpå mig till mitt innersta. När det gäller den sista punkten har jag en bit kvar. Men jag vill också ha det så. Det är inte allt jag vill att alla eller få för den delen också ska veta om. Vissa saker kan man gott hålla för sig själv och det behöver absolut inte handla om mörka sidor eller galna tankar. Något vill jag ha för mig själv. Något som bara jag har. Men det lyser väl igenom ändå antar jag, man ska inte inbilla sig att man kan dölja sig själv för mycket för omvärlden. Teoretiskt sett stöter jag på en högkänslig person ganska ofta. De snappar upp mer än vad man tror. Även om jag är en själv slutar jag aldrig förvånas över andra personers förmåga att sätta fingret på precis det där lilla som man trodde ingen annan såg eller förstod.

Så en dag står man där alldeles naken. Jag föreställer mig det som en befriande känsla.