Ha! Jag är inte alls introvert....eller?

Jag ser det som ett problem att vi gärna vill generealisera, vi är antingen eller! Antingen är du social och därmed i mångas ögon extrovert eller osocial (introvert). Men det är inte nödvändigtvis samma sak och vad hände med alla härliga nyanser av olika personligheter?

En del av oss kan känna trötthet och olust i vissa sociala situationer men inte andra, vissa dagar men inte andra, vissa tider men piggare en tag senare! Därför blir jag också vansinnigt arg av att läsa en bok om Introverta som heter Introvert-den tysta revolutionen. Nu vill jag bara påpeka att jag inte läst hela boken än, långt ifrån men det är ganska tydligt att författaren har kanske vissa fördomar mot extroverta eller? Återstår att se. Boken verkar ha fått bra recensioner av gemeneman men själv är jag inte så lättcharmad. Låt oss börja med testet, är du extrovert eller introvert? Har han satt ihop detta själv? Är det baserat på hans uppfattning om de olika egenskaperna vi besitter? Om ja, gör det inte!

Måste vi ha tester för allt? Vi har tendensen att acceptera testresultat som någon slags sanning fast det bara är ett resultat från ett gäng subjektivt ställda frågor ur ett sammanhang. Visst kan man känna av att man antingen är det ena eller det andra men för den sakens skull behöver man inte testa sig.

Det är ungefär som de personlighetstest jag fick genomgå inför en av många intervjuer för en tjänst. Någon har tagit fram frågorna, någotn (jag) svarar på dessa och en tredje ska tolka reslutatet. Ehhh...ja just det. Nevermind har jag bara lust att säga.

Men återkommer med en fullständig recension på boken. Just nu ligger den fint där på nattduksbordet. Jag är mer intresserad av stickning och målning just nu än att läsa så det kan dröja. :)

Håll hatten i stormen!

Det gick ju så där med baletten....

Ja då var det i torsdag dags för ännu en balettlektion. Jag var stressad när jag kom dit och inte på humör, trots mitt tidigare inlägg. Inte heller blev det bättre av att jag såg mig i spegeln och insåg att ja, du har gått upp i vikt och inte så lite heller. Kände mig väldigt obekväm framför spegeln och allmänt osmidig. Efter halva lektionen gav jag upp. Ingen idé att gå runt som ett argt bi. Det var dessutom dags för dans ute på golvet och under normala omständigheter, när jag är på bra humör, brukar jag bli irriterad på de andra tjejerna som yr runt som hönor på golvet. Så för att undvika ett och annat fräs så bestämde jag mig för att slänga in handduken för kvällen och gå hem.

Men istället för att sura så bestämde jag mig för att det var rätt val och så gick jag till affären och köpte en massa nyttig mat och ställde mig i köket och lagade matlådor. Ja då är det bara att banta bort 10 kg då! Inte konstigare än så. Sen dess har jag tränat lite balett här hemma. Nya tag nästa torsdag alltså!

Något roligt och annorlunda...

Varje höst försöker jag hitta en kul kurs att gå. Efter sommarens galna korvstoppningskurs (Jägarexamen) fanns det inte så mycket lust till kurser förräns jag snubblade över tantbaletten!

Jag låg och stånkade och stönade på stretchavdelningen på gymet och förbannade mina inaktiva ungdomsår, tusan också man skulle ju ha dansat och blivit smidig och ett smort lädersnöre! Jag blev också lite irriterad över att man måste hinna göra sånt i tid "nu är det ju för sent" Grrr!

Men nyfiken tog över de negativa tankarna och jag började genom googla efter vuxenbalett och hittade tantbaletten, på samma skola som den hysteriska och sexistiskt kränkande jägarexamen ägda rum! Varför inte tänkte jag och impulsiv som jag är ibland så anmälde jag mig.

Då vill jag passa på att tillägga att jag varken har koordination, smal kroppsform, naturlig vighet eller önskan om att dansa inför andra men va fasiken! Kan gamla tanter kan väl jag? Hur svårt kan det vara?

Nu har jag gått tre av tio lektioner och det är sååå roligt! Vi gör enkla balettövningar efter egen förmåga, vi har en förstående och härlig lärarinna som förstår att vi är där för att slippa vardagen för en stund. Hon går snabbt fram och uppmuntrar oss på rätt sätt. Jag är varken äldst, vigast eller smalast men jag upptäckte att jag visst har koordination och en väldigt bra kroppskontroll och det kan jag nog tacka års av styrketräning för. Av någon anledning så grymtar jag alltid timmarna innan lektionerna. Mutter mutter är det nu dags igen typ...men när jag är där är jag lycklig (förutom när tajtsen skaver i magfläsket) och tiden går så fort!

Man behöver inte vara ung för att dansa balett. Som liten har man noll koncentration, vilja och koordination. Det tar flera år att träna upp kroppsuppfattningen som vi redan har som vuxna. Allt som behövs är rätt lärare, rätt tänk och lite mod. Vill man däremot bli duktig så måste man satsa mer och dansa ett par gånger i veckan och jobba mycket med att göra kroppen stark men mjuk. Balett är påfrestande samtidigt som det stärker skeletten och lederna (för att inte tala om musklerna och din hållning!).

På med dansskorna bara!

Varför vänta?

Ja varför det? Så jag gjorde slag i saken och la en av mina bloggar på is för ett tag. Känns bra.
Orkestern får ligga på is tills januari. Denna blogg får leva vidare. Ventilerna i mitt liv får inte täppas till!

Jag ska försöka avsluta mitt nuvarande jobb på fort som möjligt. Jag ska även fortsätta måla för även det är en ventil.

Nu sova!

Fan, bra jobbat tjejen!

Bra jobbat! Hur tänkte du lösa detta tjejen?!?

Jag har ju sagt till mig själv att ta det lugnt, inte dra ut på äventyr och vända upp och ner på saker i livet. Vad gör jag?

Jag sökte nytt jobb i förhoppning om nystart. Ja det blir det eftersom jag fick jobbet. Jag vet att det var rätt val men, jag måste ge upp min lediga dag i veckan och gå upp på heltid igen. Sen är det där med orkestern. Orkar jag? Knappast, får ta det efter nyår så det skjuter jag i allafall på.
Sen har jag min egen firma, mina hantverksprojekt, mina bloggar och allt annat. Min träning då? Ja det är min ventil. Utan den hade jag exploderat.

Jag strukturerar upp mitt liv efter helgen. Nu väntar några sköna dagar i en avlägsen stuga där jag bara ska måla, måla och måla.

Don´t do things just because you can.
Do things with a purpose so you will contribute
to the development of this world.

Varför jag gillar morgonen!

Får ni också samma känsla på morgonen, att allt är nytt fräscht och obesudlat? Inga betyngande tankar och intryck som ska processeras. Det har hjärnan klarat av under natten. Jag älskar mornar, även om jag är föbenat trött när jag vaknar. Dom blir extra bra på hösten då den friska luften under morgonpromenader rensar tankar ytterligare. Välkommen höst!

Nu har jag kommit igång lite med min egen lilla firma. Jag har lyckats skaffa mig en ateljéplats här i Göteborg. Det är gott för arbetsmoralen. Jag får fortfarande arbeta en del hemma med det digitala men det går an då det bara kräver en dator.

Så det känns fint just nu. Vet dock med mig att jag lyckats dra en del projekt över mig igen och ska hitta en lösning. Det får inte bli för mycket, så är det.

Tjillevippen

En påminnelse!

Jag glömmer tyvärr för ofta bort vad jag egentligen står för, mitt innersta och min kamp. Låter konstigt nog men så är det och jag tror även det är så för många andra. Vi flyger genom vardagens alla bestyr, agerar utan större eftertanke och vips så har åter igen en tid förflutit utan att vi tagit tag i våra drömmer, de där vi haft sedan många år tillbaka. Allt skjuter vi på till framtiden, en tid för oss inte garanterad.

Jag jag gjorde slag i saken. Som en ständig och permanent påminnelse om mina drömmars mål och en påminnelse om att det spelar ingen roll hur liten du är, har du en stark röst gör du skillnad, så sitter nu en liten fågel på min underarm. 4 timmar har jag suttit under nålen och ytterligare 3 väntar.

Den smärtan bekommer mig inte. Smärtan över att jag åter igen låtit ett år gå utan att älska mig själv är värre. Tusen gånger värre.