En påminnelse!

Jag glömmer tyvärr för ofta bort vad jag egentligen står för, mitt innersta och min kamp. Låter konstigt nog men så är det och jag tror även det är så för många andra. Vi flyger genom vardagens alla bestyr, agerar utan större eftertanke och vips så har åter igen en tid förflutit utan att vi tagit tag i våra drömmer, de där vi haft sedan många år tillbaka. Allt skjuter vi på till framtiden, en tid för oss inte garanterad.

Jag jag gjorde slag i saken. Som en ständig och permanent påminnelse om mina drömmars mål och en påminnelse om att det spelar ingen roll hur liten du är, har du en stark röst gör du skillnad, så sitter nu en liten fågel på min underarm. 4 timmar har jag suttit under nålen och ytterligare 3 väntar.

Den smärtan bekommer mig inte. Smärtan över att jag åter igen låtit ett år gå utan att älska mig själv är värre. Tusen gånger värre.