Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar eller avskyr att åka skidor. Går det bra är det ganska okej. Går det dåligt känns det som väldens största idiotidé att bege sig till fjälls. Jag föredrar sannerligen ljungris och fjällbjörkskogar. Ikväll åker vi och tre dagars skidåkning väntar. Denna gång ska jag nog bunkra upp med träningskläder, godis, bra böcker och ritsaker.
Jag måste släppa kraven på mig själv och antingen bara åka eller skita i det. Det är okej att skita i det.
Igår funderade jag lite på det här med att folk som är sensitiva generellt sett presterar lite sämre när andra tittar på och när det "gäller". Klassiskt för mig. Jag kan spela felfritt på fiolen när ingen hör och så fort någon annan ska lyssna kommer darrstråk. Faktum är att många musiker tar hjärtmedicin för att få bukt med detta syndrom innan en konsert. Darrig hand vid konsert är icke önskvärt!
Det samma gäller i skidbacken. Det är dessutom generellt svårt att undvika folk. Bästa tiden är tidigt på morgonen då få är uppe. I synnerhet på lördag och söndag morgon då de flesta är bakis.
Men varför är det så här? Vad är jag rädd för? Att göra bort mig? Det gör jag ju ändå men är det någon annan än möjligen mig själv som tänker på det? Jo i skidbacken har jag råkat ut för en del fadäser och papphammarincidenter som varit skitjobbiga. I synnerhet när någon bättre rutinerad ska påpeka detta. Av detta skälet är mitt humör också för jävligt i backen. Dessutom har jag ont konstant i mina fötter. Mina fötter älskar att vara utan skor, de är starka och rörliga och hatar stela pjäxor.
Ja va fan gör jag detta för egentligen? Kärleken? Jag har precis köpt nya pjäxor. Ännu en idiotgrej inser jag nu. Nu har jag nog bestämt mig. Jag gillar inte att åka skidor. Jag hatar det lite grann tror jag.
Nästa år är det fan i mig J tur att ställa upp. Tältsemester here we come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar