Budar!

Jag budar och är nervös...ihh.Galna liv!
Det gäller renoveringsobjektet och jag ligger högst än men farligt nära min maxgräns.
Håll tummarna, eller inte!

Lyan

Jag är i valet och kvalet. Ska jag ge mig in och buda på renoveringsobjekten jag tittade på igår med det fantastiskt gigantiska sovrummet eller ta den lilla behändiga tvåan i Sandrarna?

Lilla behändiga tvåan var den jag tittade på nu i morse. Den var fin men var den jag? Den hade en fin balkong och härlig utsikt. Den är ljus och fräsch. Badrummet är trist men lika stort som renoveringsobjektet. Sovrummet tyvärr litet. Egentligen ingen vidare charmig lägenhet men jag kanske får jobba mig dit?

Hur gör man? Herregud vilka val, hjärnan fungerar inte heller. Jag kämpar med att klicka på rätt tangenter idag. Har redan använts backspace alldeles för många gånger under detta inlägg. Saker och ting får skjunka in. Jag får tänkta långsiktligt, sånt jag alltid tjatar om. Det kanske faller på plats under dagen?

Tillfälliga lyan - på väg mot en ny?

Andra dagen som singel. Ja jag är inte ensam jag vet men det känns surt. I måndags var vi och tittade på en underbar trea tillsammans. Nu måste jag cykla förbi den där helvetes jävla gatan på väg till Sandarna där jag ska titta på en lägenhet jag har första tjing på. Gillar jag den tar jag den. Har inte ork eller tid att vara kräsen. Det ska bli skönt att få något eget. Det ska bli skönt att få slänga den där jävla hemnetappen!

Tröstande mail, sms och samtal kommer in i strid ström. Jag inser att jag har vänner, många vänner och en fin familj såklart. 

Jag är lyckligt lottad! 

Jag måste orka, jag måste i alla fall intala mig själv detta.

Fi fan alltså på ren svenska. Separation. Folk säger var glad för att ni inte har barn. Det är jag. Samtidigt ledsen. Ett barn hade varit fint att få. Nu börjar jag bli till åren så det kanske aldrig blir av. Lika bra att kolla upp storkklinik på en gång? Nej först måste jag hitta nytt boendeoch spara pengar. Allt jag har kommer gå åt i flytten. Vilken jävla skit han är! Jäkla idiot jag är! 

Uppbrott

Han gjorde slut. 6 år till ända. Tur att vi aldrig fick barn. Nu måste jag samla

krafter, orka. Hur gör man? 

Glad påsk!

Oj det är påsk! Är jag den enda som är överraskad. Igår blev det panikinköp att "påskägg" fast utan ägg och godis. Nu panikfärgar jag ägg på spisen med lökskal jag samlat under en lägre tid. Blir bra, så där en halvtimme innan vi åker iväg på påskfirande. Det har varit några galet heltiska veckorn som ändå klarats av med bravur. Jag har haft tid för pterhämtning. Vi hade öppet hus i ateljén under helgen som var (ska bli bättre på att lägga upp bilder på mina verk). Det gick bra. Var ganska lugnt och lagom med besökare. Nu har jag nog landat i vad jag vill med mitt skapande. Det blir troligen inga fler beställningar från kund. Man får helt enkelt köpa det som finns. :) 

Nåja. Dags att dra till päronen på Slätta!

Glad påsk och kram på er! 

Ps ni får en suddig bild på panikfärgningen. 

Efter två dagars utbildning...

...är jag rätt mör. Särskilt i mitt fall eftersom jag höll i utbildningen. Men jag tycker det gick bra, riktigt bra. Kanske tack vare av att jag känner många av dem som var deltagare. Då känner jag mig mer trygg. Men jag skulle behöva ha lite mer tid för återhämtning vilket det tyvärr är ont om nu.

Helgen kommer fortsätta i det sociala tecknet. Lördag och söndag har jag utställning i ateljén. Då gäller det att vara på bennen och sälja in. Det är konstrundan i Majorna vilket för mig innebär ett unikt tillfälle att sälja in lite av min konst till olika konstföreningar, pengar som behövs. Tavlorna gör ingen glad när de står lutade mot en vägg.

Här ser ni ett av mina verk. En mindre tavla målad i akryl.

Nåja, gäller att ta ett djupt andetag och köra på. :) Det är bara några timmar varje dag jag måste stå i ateljén så jag har tid både före och efter för avkoppling. Måste bara komma ihåg att göra det också ;).

Tjillevippen!

Ibland får man bara bita ihop och fortsätta kriga

Under ganska lång tid peppade jag mig mentalt inför årets skidresa. Jag försökte intala mig själv att jag inte ska stressa på i backarna, känna att jag är sämre än andra och inte ha så höga krav på mig själv.

Jag tror jag lyckades ganska bra och jag hade det roligt i helgen. Det enda jag ångrar är att jag inte gick på den stora after skin trots hög musik och massor av folk. I stället åkte jag till vuxenafterskin som visade sig vara lika rolig som pensionärsbingo i en ödslig bygdegård ute på landet...eller är det där allt händer?

Eftersom jag gav mig själv många små pauser under dagen där jag kunde återhämta mig lite för mig själv så gick det riktigt bra med orken. Tyvärr fick jag lingonvecka lördag morgon och det gör ont, så förbenat förbannat ont så jag fick ta det lite lugnare. Igår kom dessutom min förkylning tillbaka så då var det bara att ta det riktigt lugnt.

Skidåkningen är ännu bättre nu och carvingen sitter betydligt bättre. Jag känner mig säkrare och röda backar är inte längre något problem. :)

Kriga kriga kriga tänkte jag bara, ge inte upp. Men samma mentalitet kommer jag nog inte ha på dagens jobb. Det här jävla krigandet har skickat flera av oss rakt in i väggen och nu får det vara bra!
Läs denna tänkvärda artikel!

Ta hand om er.

Dags igen för självplågeriet

Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar eller avskyr att åka skidor. Går det bra är det ganska okej. Går det dåligt känns det som väldens största idiotidé att bege sig till fjälls. Jag föredrar sannerligen ljungris och fjällbjörkskogar. Ikväll åker vi och tre dagars skidåkning väntar. Denna gång ska jag nog bunkra upp med träningskläder, godis, bra böcker och ritsaker.

Jag måste släppa kraven på mig själv och antingen bara åka eller skita i det. Det är okej att skita i det.

Igår funderade jag lite på det här med att folk som är sensitiva generellt sett presterar lite sämre när andra tittar på och när det "gäller". Klassiskt för mig. Jag kan spela felfritt på fiolen när ingen hör och så fort någon annan ska lyssna kommer darrstråk. Faktum är att många musiker tar hjärtmedicin för att få bukt med detta syndrom innan en konsert. Darrig hand vid konsert är icke önskvärt!

Det samma gäller i skidbacken. Det är dessutom generellt svårt att undvika folk. Bästa tiden är tidigt på morgonen då få är uppe. I synnerhet på lördag och söndag morgon då de flesta är bakis.

Men varför är det så här? Vad är jag rädd för? Att göra bort mig? Det gör jag ju ändå men är det någon annan än möjligen mig själv som tänker på det? Jo i skidbacken har jag råkat ut för en del fadäser och papphammarincidenter som varit skitjobbiga. I synnerhet när någon bättre rutinerad ska påpeka detta. Av detta skälet är mitt humör också för jävligt i backen. Dessutom har jag ont konstant i mina fötter. Mina fötter älskar att vara utan skor, de är starka och rörliga och hatar stela pjäxor.

Ja va fan gör jag detta för egentligen? Kärleken? Jag har precis köpt nya pjäxor. Ännu en idiotgrej inser jag nu. Nu har jag nog bestämt mig. Jag gillar inte att åka skidor. Jag hatar det lite grann tror jag.

Nästa år är det fan i mig J tur att ställa upp. Tältsemester here we come!