Men se där!

Tänk hur fort livet kan vända? Både till det bättre och det sämre i detta fall till det bättre.

Massor har hänt. Men jag hänger med! :) Jag har varit ganska trött på hur saker och ting tuggat på det sista men jag ska ändå inte klaga för jag har haft det riktigt bra, jag är lyckligt lottad.

Men det blir nog en del förändringar framöver. Mer om det i sinom tid.

Jag har fått avlastning på jobbet. Det känns lättare och jag börjar få kontroll på situationen igen. Nog om jobb, livet är mer än jobb faktiskt.

Men nu finns det förhoppningsvis något stadigt i livet, en karl! Han med papegojan. Det kändes bra från början men jag brukar vara lite försiktig med känslorna men så en dag, pang! åkte jag dit stort och kände plötsligt en dag att "herregud jag älskar redan karl, hur fanken gick detta till"? Det gick i mina mått mätt fort. Riktigt fort. Men jag känner mig inte skakis eller så. Vi tutar och kör. Vi är båda evigt trötta på ett liv i ensamhet, utan familj. Det är bra med det nu. Visst ska man lära känna varandra ordentligt men jag vet inte hur det är med er andra? Kanske tar det tid för er att öppna er och vara ärliga. Vi var ärliga från dag 1. Då går det snabbare. Men det känns bra. Nu ska jag bara få honom till att inte jobba veckans alla 7 dagar året runt. För som jag skrev, livet är mer än bara jobb.

Fasiken va hungrig jag är. Kurr kurr.

När hösten kommer....

...kommer för min del även trötthet men den är extra påtaglig i år. Jag har tidigare skrivit om min arbetsbelastning på arbetet och det är ingen hemlighet att det alltid är skitmycket att göra. Vad som är tacksamt i sådana lägen är en handlingskraftig chef som är väl insatt i verksamheten och vad de olika arbetsuppgifterna innebär och som har förmågan att göra avvägningar och konsekvensanalyser av beslut.

Min chef kan inget av det. Man ska inte snacka skit om chefen sägs det. Särskilt inte på sociala forum men inga av mina arbetskamrater läser detta allra minst chefen men vad gör man när ingen lyssnar?
När man har en chef man inte har det minsta förtroende för?

Jag biter för tillfället ihop och väljer mina strider. Men stunderna med mikropauser blir fler och fler. Hjärnan orkar inte med och jag känner mig konstant trött. Jag har tidigare skrivit om ventiler, jag har ju ett par sådana. Träning är en och igår kväll blev jag väl påmind om hur viktig den är.
Det kröp i hela kroppen trots tröttheten. Tillslut stannade jag upp och kände efter. Jag är trött i hjärnan inte i musklerna eller hjärtat. Så trots ösregn och mörker snörde jag på mig mina löpardojjor och gav mig ut på 4 km löpning. Det var underbart, hur skönt som helst. Det kändes som regnet hade en renande effekt. Väl ute lovade jag mig att det måste bli minst en runda i veckan nu, jag har ju också min övriga träning.

Ikväll blir det beapass som jag kallar det. Snygging Bea ska få skrika på oss och få oss att pressa oss till vårt yttersta.

Så nu känns det mycket bättre. Förutom att jag får skriva av mig så låter jag hjärnan få fritt spelrum. Jag har sällan ett mål med ett inlägg eller en tanke om vad jag ska skriva om. Jag låter tankarna vandra och så kommer det av sig själv.

Nere öser regnet fortfarande. Solarium vore inte helt fel....

Ibland blir det för mycket...

Ibland stöter jag på de där personerna som verkligen utstrålar sån negativ energi att jag känner mig sänkt resten av dagen. Vissa kan det gå förbi men för vissa med hsp så kan det bli trendsättande för resten av dagen om man inte lär sig att hantera det. 

Idag har jag väl inte hanterat det så väl. Egentligen borde jag göra personen lite medveten om hur hon kan uppfatta men utan att för den sakens skull ge henne dåligt samvete. Vi kan alla må dåligt ibland men man behöver inte vara näsvis och syrlig så fort man öppnar käften. Ibland orkar jag bara inte med. Så hur hanterar jag det? 

Silkesvantar? 

Ja men hur går det med dejtandet då?

Haha, det var nästan så att jag funderade på att starta en hemlig blogg för att skriva om mina eskapader. Inte för att jag ställer till det så men alla absurda moment. Åh jag måste ju bara dela med mig av en del. Det är ingen hemlighet för mina vänner att jag dejtat galet mycket under sommaren. Nåja det blir ju oftast inte mer än en promenad eller en öl här och var, jag håller dessutom inte till på en otrohetssajt eller någon annan oseriös sida som en kollega trodde det hela handlade om.

Men några dejter har det blivit och det första jag slås av är att jag faktiskt träffat många fina killar som det kanske inte klickar med men som ändå har blivit givande möten då vi haft mycket att prata om, det är en person jag annars inte hade stött på. Flera kan jag tänka mig ha som kompisar men inte så mycket mer och det är fint nog.

Senaste dejten, R  pratade om magproblem och fekalieprover. Tips, don´t do that....
Tillslut stoppade jag honom och skrek nästan "du detta måste vi inte prata om".
Men vi har alla ont i magen ibland han var bara helt öppen med det och det är helt okej. Skitfin kille men det klickar inte.

Vi har J, som satte mitt hjärta i brand och som sen dumpade mig. Lite känslosvall har väl ingen dött av. För mig kändes det som om jag vaknade till liv igen efter ett antal års känslomässig avstängning och det är jag evigt tacksam över. Kysser som en gud gör han också. Vi stöter på varandra då och då. No hard feelings.

Vi har M som jag dejtade enbart för den goda musiksmaken och hans Banksytatuering...ja det är ju inga dåliga skäl i sig eller? Han är ett rövhål...

N, som berättade om sina erfarenheter från utlandsresor och sin tid på Wallstreet, tankeväckande och intressant samtal. Intelligent som få. Sen att han är världens segaste norrlänning fick det att gå i stå. Lika bra det!

D som borde veta bättre än att skicka penisbilder till tjejer men å andra sidan vet man vad man får som en kompis sa. Eller i mitt fall...vad jag slapp! Haha Men han är galet rolig och helt crazy. Sådana personer behövs också. Vi blev galna i varandra från dag 1 men bråkade också från dag 1. Kanske inte ett optimalt upplägg?

P, du som grävde dig ner i mitt djupaste inre. Ren passion och tyvärr tärde lika mycket på oss so det gav. Timslånga samtal och långa resor. Väl värt varenda sekund.  Det är få man kommer inpå livet på det sättet. Vi vet saker om den andre som ingen annan vet och hemligheterna går med oss ner i graven.

J som kan foto men inte så mycket annat och som verkar ha issues med att komma till skott i livet. Nope, no more of that. Introducerade för familjen efter en vecka. Lärdom? Det gör jag inte om...

A som efter tre öl till slut erkände att han skulle ha svårt för att tacka nej till amfetamin och ville strypa sitt ex. Tack och hej!

Sen nu den senaste och den sista för det blir inget mer dejtande nu på ett tag. A. Papegojägare, mjuk och fin kille. Ingen aning vad som sker men det är bara att hänga med.

Men det är bra nu. Jag har dejtat klart på ett tag. Marknaden är sonderad. Jag tror jag avverkat de flesta typerna utom 22-åringarna. Haha även jag har min gräns. ;)

På återseende...

Substitut för dans...

...är hittat. Substitutet går under smeknamnet Bea, är en hänsynslös passinstruktör som plågar ihjäl oss varje torsdag kväll på Friskis och Svettis. Att han är skitsnygg dessutom gör ju inte saken sämre! :) Men vi små som kämpar blir för varje gång lite lite starkare och får lite bättre flås.

Jag har de senaste veckorna igen blivit påmind om att kroppen inte orkar hur mycket som helst. Jag har också insett vikten av att skriva om så det gäller tankar, känslor eller en enkel kom ihåg lista. Varför inte en måste-göras-lista? Allt får inte plats i huvudet så att få det på pränt och förstå att jag måste planera min vardag bättre har hjälpt mig mycket den senaste tiden men jag måste bli ännu bättre. Jag måste inse att jag verkligen behöver rutiner, de är inte av ondo.

Så även träningen måste schemaläggas för att inte tala om fiolspelandet. Det ska bara göras och det är inte kul att spela för sällan...det blir liksom inte bra.

Nope, gnida på felan kanske? Shit det låter ju hur snuskigt som helst!

Puuh

Både bra och mindre bra dag idag. Ett jobbigt möte är avklarat. Allt gick väldigt bra fram tills att en idiot till kollega började ifrågasätta mig inför en massa. Det blir av att ta ett allvarligt snack med henne för den typen av beteende som hon uppvisade idag är inte acceptabelt. 

Jag är pga av den höga anspänningen väldigt trött. Tyvärr beslöt jag idag för att hoppa över dansen en termin. Jag har lite för mycket att göra och jag måste prioritera. Ska se om jag kan hitta ett sustitut. 

Nu sova säng 

Måttligt road...

....efter helgens eskapader. Faktum är att jag inte fått vila upp mig en jäkla sekund på när som mysfika men en kollega som kom förbi och sa hej.

Lördag kväll tillbringades på den i tidigare inlägg omnämnda festen där jag inte kände en käft. Efter att ha överlevt det påtvingade mingeltvågen och hittat en trevlig kille att diskutera japanstudier med gick det okej men innan det stunden infann sig var jag ytterst nära att kasta mig rakt ut genom ytterdörren och skrika rakt ut i luften.

Hatar mingel. I synnerhet påtvingat sådant.

Söndagen gick åt att träffa kompisar och sedan familjekalas med "the special person" som vid närmare eftertanke inte var så spännande och speciell och tack gode gud för att han inte läser min självutlämnande digitala dagbok! Jag försökte igår berätta lite för honom varför jag blir så trött på kvällarna och om HSP men faktum var att han mest tittade skeptiskt på mig och då bestämde jag mig för att han inte är något att satsa på. Personen i fråga måste vara förstående och intresserad av att veta mer. Inte sitta som ett jävla fån i en soffa och säga "jaha".

Men jag överlever, gosse vad jag saknar mig själv och mitt singelliv. Det blir mer av den varan har jag lovat mig själv. Jag längtar efter en höst med bullbak, mys framför levande ljus und so wieter.

Så måttligt road ja, lagom "trevlig" och charmig är jag också. Faktum är att jag blir en riktigt otrevlig typ när jag är stressad och jag får ta tag i det där annars dör jag ensam och omgiven av en massa katter som äter på mina fingertoppar!