Jag behöver nog skriva av mig...

Jag läser just nu en bok av Linus Jonkman, Introvert -den tysta revolutionen. Jag sitter mest och fnissar och nickar igenkännande. Tänk att jag inte kommit på dessa saker själv. I mångt och mycket är jag extrovert men nästan lika ofta om inte oftare introvert. Jag är mitt i mellan eller så är jag introvert fast jag lärt mig att vara extrovert när det "passar".

Jonkman tar ofta upp hur samhället ser ut, att vi förväntas vara extroverta, vara på vara med och tycka det är så jävla kuuuul med fest! Som han skrev. Det är förfesten som är roligast. Utgång är inte att tänka på för mig. Jag kan inte gå in i en festlokal med hög musik. Hjärnan får överlag och jag hamnar i ett hörn. Där trivs jag bäst och jag hatar när folk ska dra ut mig på dansgolvet.

Fram tills nyligen erkände jag inte att jag hatar att dansa, och då menar jag dansa till hopplöst smaksombakmusik på uteställen. Jag menar inte baletten som jag älskar. Det blir liksom bara inte bra. jag hänger hellre på en mysig pub och njuter i lugn och ro av en god öl. Kommer någon klängig jäkel fram kan jag alltid ta upp någon av mina drypande avvisande kommentarer. Nej tack farfar...typ.

Jonkman lyfter fram de positiva sidorna med att vara introverta och det är då man förstår att vi behöver både och. Vi behöver mångfald. Men vi behöver inte fler extroverta som behandlar introverta som ufon. Att konstant vara på orkar inte alla. Inte jag i allafall.

Jag smygläste en bekants blogg här om dagen. Det stod där att hon var en sån som inte kunde leva ensam, som inte trivdes ensam. Hon bröt också helt och hållet i hop när hennes ex bröt med henne. I min värld är hon ett ufo. Jag blir så klart ledsen om jag blir dumpad men jag gör mig aldrig så beroende av någon. Jag klarar mig fint själv samtidigt som jag verkligen njuter av andra människors sällskap, när jag har laddat inför det och känner för det. Annars fnular jag runt själv och är glad för det. Vi är alla olika, inget är rätt inget är fel. Vi måste acceptera varandra sidor och våga prata mera med varandra.

Om någon som är introvert verkar avvisande så beror det nödvändigtvis inte på att personen ogillar dig. Det kan hända att du faktiskt stör (vi brukar grotta in oss i något rejält och har svårt att ta upp tråden igen) och vi är lite spontanta med betoning på lite. Fråga istället.

På köpet är jag HSP vilket inte är samma sak fast vissa likheter finns. Min hjärna är konstant på. Lev med det säger jag bara.