Besöket hos mediumet

Hej

Helgen var ärligt talat så där. Fick någon konstig influensaliknande genomkörare i kroppen som var över på mer eller mindre 24 timmar. Igår var det dags för besöket hos mediumet. Jag åkte iväg trots att jag fortfarande var lite halvkrasslig.

Jag var lite nervös inför sittningen och det var också det första han kommenterade (vem är inte det?) och frågade varför. Jag kommer inte berätta allt som sas under mötet eftersom det är mycket personligt och också svårt att återge. I princip arbetar han med de intryck som kommer till honom. T ex frågade han mig om jag tyckte om thé, ja svarade jag, och han tog sedan upp mitt kafffedrickade och sa att jag drack för mycket kaffe. Han kände även av den bittra smaken i min mun som dykt upp de senaste dagarna. Det är ett exempel.

Bland det första han tog upp var min dåliga relation till min mormor. Han berättade varför saker och ting blev som de blev och så här i efterhand så är det rätt självklart, jag såg det bara inte själv.
Han tyckte också att jag hade en andlig sida som jag kunde utveckla den dagen jag kände mig mogen.
Det är något jag funderar på en del själv de senaste åren men inget jag tror jag tar tag i nu. Jag ska vara mogen för det då och kanske blir jag aldrig det. Kanske vill jag inte. Jag känner det själv den dagen då det är dags.

Han berättade att han kände av en man från andra sidan och att det var min farfar eller morfar. Vi kom fram till att det var mest troligt att det var farfar. Senare under sittningen sa han att det är troligen samma person som han kände av igen och att denne även skulle fått en hjärnblödning eller liknande. Jag sa att det inte stämde men kontrollerade detta med min far senare och han bekräftade att farfar hade en hjärnblödning. Dock vet de inte vad som tog livet av honom. Det var lite speciellt.

Sen vet jag inte om det är farfar ande som kommer, eller mediumet som känner av minnen och händelser. I vilket fall så gav upplevelsen mig positiva minnen. Det känns fint att veta att det kan finnas någon där, med en, som vakar.

Mycket mer kom upp under sittningen men det behåller jag för mig själv. Direkt efteråt kunde jag inte känna om det hade gett mig något eller inte men jag tror det kommer sjunka in mer och mer för saker måste landa inom mig innan jag till fullo kan ta till mig betydelsen av dem.

En sak till kan jag nämna och som jag tänker ta fasta på är att han frågade om jag målade mycket och det gör jag ju. Då sa han att jag borde satsa mycket mer och hitta min uttrycksätt, jag är inte riktigt där än och det har jag verkligen känt. Jag ska testa att leka mer och ha roligt med färg. Jag borde alltså bli mer kommersiell och göra mer reklam för mig själv. För det var jag tydligen usel på. :)

Så sant.

På söndag ska jag träffa ett medium!

Hjälp! Vad har jag gett mig in på? :)

I julas, på självaste julafton för att vara mer exakt, skrev jag ett inlägg om mitt besök på Liseberg. Där köpte jag några vackra fototavlor av en Kälvelid. När jag en kväll hade lite tråkigt så surfade jag in på hans hemsida och det visade sig att han var ett medium. Jag sög på karamellen ett par veckor och sen tog jag mod till mig och bokade en tid för konsultation. Mest av nyfikenhet.

Jag vet inte alls hur han jobbar eller vad. Kanske har han kontakt med andra sidan kanske inte. Jag tror i allafall att han arbetar med healing och energier. Spännande ska det bli! Jag har inga förväntningar så det gör mig kanske också mera öppen?

Jag ska återrapportera om hur det går.

Det är inte alls ovanligt att personer med HSP har yrken som innebär nära kontakt med andra människor eftersom vi faktiskt råkar vara bra på det. Men det är givetvis en generalisering! Alla är inte det, alla tycker inte det är intressant att arbeta med andra människor, vissa känner sig inte bekväma och vissa är rent av introverta och trivs bra med det. Men ett utmärkande drag hos oss är just att känna av sinnesstämningen hos andra.

Min fiollärare hade inte mer än satt sin fot i vår hall i går förrän jag kände av att han var trött och stressad och det syntes ändå inte utåt på ett uppenbart sätt. Mornarna går inte sällan åt att känna av dagsformen hos olika människor (vare sig jag är intresserad av det eller inte).

Ett beslut om att jobba väldigt nära människor och främst med healing eller som medium (eller både och) är nog ett beslut som mognar fram och kommer senare i livet. Med åldern kommer ofta en trygghet i sig själv som person och vetskapen att jag kan stå på egna ben. Den kommer ibland lite när som och vissa dagar finns det inte alls där, det ska jag erkänna.

Nästa inlägg kommer nog handla om att åldras. Det är för mig en ganska skön sak, med ett undantag, eller två faktiskt. Det där med barn och fan va stel jag är på mornarna. Jag är mil ifrån den spagat jag gled ner i mina tonårs glansdagar (men jag är snyggare nu!)

Tjillevippen!

Persolighetsförändrad typ tre gånger om dagen...

Det är det här med rutiner och få in dem igen efter en ledighet. Jag får inte alltid hungerskänslor så ibland, mitt i allt, så blir  jag plötsligt en annan person. Ja inte så till den grad att jag tror jag är en annan person men jag känner inte riktigt igen mig själv. Jag blir antingen ilsk eller jäkligt ledsen och idag var det ledsen jag blev.

För att få bukt med hög ljudnivå in i mitt arbetsrum satte jag upp en lapp på dörren till fikarummet där jag vädjande om att hålla dörren stängd. Det gick inte mer än 5 min innan en kollega kom förbi och högt sa "det finns vissa som irriterar sig på allt".

Ursäkta mig. Jag stör mig inte på allt men på grund av blanka ytor och fikarummets form så ekar ljuden från rummet rakt it i korridoren och vidare in i mitt rum så ljudnivån blir hög och ska jag ha en dräglig arbetsmiljö så måste jag få pepeka detta utan att pekas ut som avdelningens gnällkärring.

Så jag blev lite väl överdrivet ledsen av det hela också vilket fick sin förklaring när jag åt lunch. Jag blev mig själv igen. :)

Lätt störd...

och inte lättstörd :)

Fast ibland känner jag mig lite mentalt störd faktiskt men jag tolkar det som ett normalt drag. Vi kan alla känna oss lite "mindre normala" vissa dagar. Men detta inlägg handlar om hur lättstörd jag är. Jag kan inte stänga ute omgivningen så som vissa andra, välsignade medmänniskor, kan. Vissa verkar ha den egenskapen att kunna skapa en bubbla kring sig och stänga ute brus, oljud, prat och allt annat.
Det kan inte jag, inte alls faktiskt. Jo om jag är riktigt trött kan saker gå mig förbi men det sker i så fall med viss förvåning.

Jag har bytt arbetsuppgifter på mitt jobb, ett karriärdrag jag är mycket nöjd med. Men det fick ske på bekostnad av andra bekvämligheter i mitt liv. Bland annat har jag fått ge upp mitt egna arbetsrum och delar nu mera rum med en kollega. Hon är jättetrevlig och det går bra men det är så svårt att ha telefonmöten/datormöten när det står två till i rummet och pratar högt. Det är också svårt att prata i telefon och koncentrationen ska vi inte ens prata om. Pricken över i:et är fikarummet precis utanför vår dörr.

Så jag hoppas att jag så småningom ska kunna vänja mig. Annars måste jag be chefen om en annan lösning. Den andra bekvämligheten som blivit lidande är att jag har fått gå upp i tid igen så nu är det jobb 5 dagar i veckan som gäller. Ekonomin kommer bli bättre, det kan jag trösta mig med.

Jag väljer att se allt det positiva med mitt nya jobb och det är många aspekter som blivit betydligt bättre så jag är så glad!

Trevlig onsdag!

Vansinnigt trött!

Jag hatar bokföring, jag verkligen hatar det eller i alla fall bankens skitprogram som förstör min bokföring! När det inte funkar, och jag bara känner mig dum får jag 1 panik 2. kroniskt trötthetssyndrom.

Jag har skjutit upp bokföringen länge, för länge. Idag gjorde jag och min sambo en deal. Om han går till körskolan och skriver in sig ska jag bokföra. Så jag började. Jag har fått ihop allt manuellt, alltså suttit och räknat med gammal hederlig miniräknare och det är glasklart vad jag ska betala i skatt och vad jag ska betala i moms och vad jag kan ta ut utan att göra mig bankrutt. Men, det jävla bokföringsprogrammet hos banken suger *censur*.

Nog om det. Jag måste hitta kraft för att kompensera den som försvinner genom negativa saker som detta. Vad har jag gjort idag som ger kraft. Ja mitt i all bokföring inser jag att mitt viktigaste kvittenshäfte är borta men i ivern att hitta detta fick jag ordning på femtielva andra saker, BRA!, jag gick en skön morgopromenad BRA!, jag fikade på fik BRA!, jag sa nej när jag inte orkade träffa kompisar med något halvjobbiga barn för jag för för trött. JÄKLIGT BRA TJEJEN!

Så jag bestämmer att jag ligger på plus och nu ska jag äta choklad.
Hej!

Gott nytt 2014!

Ett nytt år är här och som jag har längtat. Jag kan inte påstå att jag tycker att 2013 var ett bra år. Här kommer min årskrönika!


Början av året präglades mest av mycket arbete. Jag var trött och innerligt trött på kylan och mörkret. Under slutet av mars månad, alltså strax innan påsk blev min bror allvarligt sjuk. Ett tag visste vi inte hur det skulle gå. Han fick allvarliga komplikationer till följd av ett tuff influensa och hans njurar kollapsade. Mitt i detta fyllde min sambo 40 och det var kalas som tack och lov hölls på annan ort. Tiden var jobbig men så väl ljuset som hoppet kom tillbaka och min bror blev sakta men säkert bättre. Han blir aldrig helt bra igen men mår så gott han kan nu.

Under maj månad åkte vi till Yttre Hebriderna i Skottland och jag fick möjlighet att ladda batterierna något. Tack vare denna resa och en något lugn jobbsommar så kunde jag gå utvilad på sommarsemester. Men under sommaren kom jag underfund med vad jag egentligen ville och i mina planer ingick det inte att stanna kvar på min nuvarande tjänst. Jag vill utvecklas! Som ett brev på posten så utlystes det en ny tjänst hos min arbetsgivare och jag sökte och fick den! Jag börjar idag faktiskt, den 1 januari, eller ja. Jag är ledig till den 7:e! :)

Hösten var tung. Jag kände mig inte så uppåt, jag var/är konstant trött och försökte få orken till att räcka till det mest akuta. Nu under julen har det nästan nått sin kulmen. Jag har haft svårt att njuta av julen som jag brukar och jag ville bara att det nya året skulle komma. Anledningarna är flera och en av dem är högst personlig och inte direkt kopplade till jobbet. På ett sätt är det just det men det finns situationer vi inte riktigt själva kan råda över, saker som bara sker och så sitter man helt plötsligt där och har fattat galoppen. Jahopp....Vad gör jag nu? Det är det jag ska fundera över och jag ska ha löst det innan januari är slut för jag bara måste.

Jag kan inte skriva om själva problemet eftersom det involverar flera människor i min närhet och det är mycket känsligt. Men löser jag/vi detta så tror jag att jag kan få en riktigt trevlig vår. Jag löser det. Det vet jag. Eller det löser sig vare sig jag gör något eller inte. Det är ju så livet är. Det lever sitt eget liv ibland.