Arg...

Jag tänkte skriva ett inlägg om en forskares bok om vårt behov av diagnoser och GPs efterföljande intetsägande recension men jag blev bara arg och låter därför bli.

Jag skriver om något annat. Som mitt arbete med mig själv och släppa ilskan. Nummer ett är att inte bli ilsk (allt för ofta) och därmed undvika saker och situationer som gör mig ilsk. Jag cyklar inte så ofta numera...

Mycket av min energi går åt att vara på "hugget" och beredd på motangrepp. Få personer är så rappa i käften och jag och blir sällan handlingsförlamade i konflikter. Men till saken hör den att jag reagerar med en god portion aggressivitet. "ett steg närmare och jag klipper för f-n" är det jag inte säger men troligen sänder ut signaler om. Så det borde jag jobba med lite. Jag undrar ofta varför människor i min omgivning beskriver mig som hetsig och arg, jag är ju egentligen snäll...eller?

Så nu är jag arg igen...på mig själv mest. Men detta tar så mycket energi från mig och jag vet vad detta bottnar i. Konstant mobbning sen jag var 6 år tills jag blev 16 och en låg självkänsla. Att hela tiden få stryk ger ett härdat och hårt skal. Kan vara bra ibland men så jävla sällan att det inte är till glädje.

Jag vill hellre vara som en aladåb!

Nej, släpp garden tjejen. det är ingen som vill slå dig längre. Inte vad jag vet av i allafall :).
Ingen som vågar hö hö hö