Kalas...

Kalas är lagom kul tycker jag. Man ska vara lagom många, kalaset ska vara lagom långt och lagom långt bort. I helgen var det ett lagomkalas, studentkalas närmare bestämt, hemma hos mor och far.

Jag har nu insett efter lite tid att även min far är högsensistiv. Han blir ofta helt tyst vid den här typen av tillställningar och drar sig gärna undan. Det blir inte bättre av att mamma högt deklarerar att han är sur. Sorry mamma men du är verkligen inte bra på att läsa människor....

Jag frågade pappa vad som var fel och han hade vädligt svårt att sätta ord på hur han kände sig. Tillslut sa han att han inte kände sig hemma i sällskapet och poletten trillade ner! Det är precis så jag kan känna. Jag känner att det blir för mycket stoj stök och jag orkar inte med. Jag orkar inte socialisera mig och känner mig utanför. Ibland dock så blir jag bara förnöjt tyst och sitter och iakttar andra i lugn och ro så det är olika det där.

Jag försökte i allafall få pappa till att förstå att det inte är något konstigt alls utan om han måste dra sig undan ett tag så ska han göra det. Jag tog undan honom en stund och så tittade vi lite på hans fjärilar och så visade jag honom lite tips och trix på facebook. En kort och välbehövlig paus för så väl far som dotter.