Det var då självaste....

fan rent ut sagt.

Som jag skrivit tidigare så trivs jag väldigt bra med att påta i jorden. Jag får avkoppling motion och ett och ett annat ryggskott då och då. Vi har en liten odlingslott i ett lugnt område. Innan vi flyttade hit hade vi en lott i ett mindre lugnt område. Jag var ordförande i den föreningen och milt uttryckt fick jag ett jävla helvete där p å grund av en psykopat och hans totalt efterblivna sambo. Jag levde under ständig press och mycket hög stress under ett halvår för att inte säga skräck, denne någon var ju som sagt inte riktigt klok...

Allt är frid och fröjd i nya området tills jag övertalas att bli sekreterare. So far so good tills jag kallas till ett möte på kommunen. Trodde de bara ville diskutera en bidragsansökan men det visar sig minsann att kommunen har planer på att göra om området från odlingsområde till koloniområde och inte nog med det, vi som odlar där idag har ingen förköpsrätt till de billiga stugorna. Vi är 30 där idag, ca 40 stugor vill kommunen bygga och tänkt er att en dryga 2000 lämnar intresseanmälan. Ja ni kan själva räkna ut, chansen att få en stuga är minimal. Så vi odlare ska istället flyttas ner i ett hörn. Hela området kommer förändras radikalt och så fort det kommer in människor som betalt en del för sina stugor börjar problemen.

Det kändes som marken under mig försvann. Nej nej nej detta var inte vad vi ville eller behövde. Men jag kan förstå om ni andra tycker jag överdriver och tro mig värre saker kan hända. Det är bara det att jag klarar inte av att sitta i en styrelse till nu när det kommer bli en massa tjafs om detta. Ordförande och vice ordförande är väldigt positiva men de fattar ingenting. De fattar inte att kommunen ljuger när de säger att det bara är de tjäntemännen som var med som sett förslaget och att de ljuger när de säger att de vill göra detta tillsammans med oss. De skiter i oss och har de bestämt sig för stugor så blir det stugor.

Sen jobbar jag på myndigheten över kommunen så jag måste ligga lågt, lågt som fan rent ut sagt, Blä....
men skit i det nu. Om några timmar åker vi ut och jobbar. Men vi köper inte in en massa material som vi tänkt. Om nu allt ska rivas upp om två år.

Annars knallar livet på. Idag är sista dagen på jobbets djävulska stegtävling. Jag ska aldrig vara med i en stegtävling punkt! jag är lite för prestationsinriktad för mitt eget bästa....

Trevlig söndag!