På fest

Gömt mig i en stor soffa
Nyfiket lyssnande på andra
Kräks snart av allt barnsnack!

Thank good for Blogger app! ;)

2013....?

2012 är året jag fick svar på många frågor och påbörjade arbetet med att acceptera mig själv och för att istället se mina begränsningar så ser jag nu mina fördelar och möjligheter. Jag har helt och hållet valt att gå in i arbetet med mig själv med en positiv inställning och anda men jag tackar den första Hsp-artikeln för detta. Hade hsp målsts upp som något begränsande och negativt hade jag nog inte anammat det så lätt och kanske inte ens brytt mig om att gå vidare med det.

Känslan av att pusselbitarna faller på
plast är en befriande känsla.

2013 då? Jag måste erkänna att jag inte går in i detta med hela mitt hjärta. Jag ska ju orka annat också och har mycket annat på g. Bloggen ska leva kvar och förhoppningvis hittar fler läsare hit.

Livet som känslig är inte begränsande annat än när man inte lever efter sina begränsningar och gränser och detta gäller för de flesta vare sig man är känslig eller inte. Men känsligas gränser kommer oftast tidigare än andras.

Imorgon är det nyårsafton. Jag vet att några hspare ska träffad och fira nyår tillsammans. Hoppas ni får det lugnt och riktigt mysigt. Själv ska jag fira tillsammans med pojkvän, svåger och två vänner. Lugnt och skönt! :)

Gott nytt!

Haha jag är skönt incognito på fotot!

God jul!!!!

Mätt och nöjd, bara julklapparna kvar :)
Jag har alltid älskat julen, all mys och små tomtar överallt.

Just nu sitter jag framför en sprakande brasa och väntar på att lilla hunden ska äta klart så vi kan gå på en kort promenad

Nu blir det några riktigt lugna dagar med avkippling och ganska mycket träning

God jul på er!

I did it!

Jag klarade det! Var toastmadamen på min goda väns disputation och hon var (är!) helt fantastisk!!!!

Jag lyckades tala normalt och till och med skojja lite ok vinet till maten hjälpte! :)

Nu sömn sömn sömn massor av sömn ska jag ha!

tjuvlyssnat i jobbkorridoren....

två manliga kollegor står och pratar...
-"Du vet highly sensetive person" HSP
-mummel mummel
- "Så kan man göra ett test med ett 20-tal frågor"
-mummel mummel...

det sprider sig!

Att spela fiol när någon annan lyssnar....

kan vara ytterst smärtsamt för åhöraren om...

1. Det är jag som spelar

2. Det är en person jag aldrig spelat inför förut

3. I synnerhet om det är en person som gör mig nervös

Stråkföringen som i normala fall ska vara delikat liknar snarare en slagmästares omilda behandling av en bongotrumma!

Fingrarna fladdrar nervöst över strängarna och noterna hoppar retfullt i mina papper. Ja så är det när jag ska spela inför "fölk" och så är det bara. Så när min kära fiollärare M frågar om jag vill vara med på konsert så blir det ett vänligt men bestämt nej.

Jag är nämligen helt övertygad om att jag kommer upplösas i en pöl av svett ifall jag måste ställa mig på scen (vilket fiolen säkerligen även skulle ta skada av!). Jag har under mina två års envetna gnisslande börjat känna mig bekväm med min lärare och har inga problem att spela inför henne. Eller hade! Igår var min sista lektion med henne, hon ska tyvärr sluta. Eftersom ryktet om musiklärarnas dåliga löner nått mig så har ajg beslutat mig för att sluta. Med tanke på att jag betalar 500:- per timme och lärarna får en spottstyver ja då förstår i att musiksskolans ägare stoppar en hel del i egen ficka.

Men jag fick numret till några personer som kan tänkas ta privatlektioner och förhoppningsvis så kommer jag i januari börja hos en kille som i a f i telefon lät väldigt trevlig. Sen kommer det viktigaste....slappna av tjejen!

Allt rullar på inför jul!

Saknar vidderna i fjällen

Ja allt rullar på. Har egentligen inte så mycket att skriva om. Julen närmar sig med stormsteg och det är för mycket att göra på jobbet. Reaktionen blir att jag sparkar bakut och inte är så trevlig som jag brukar vara. Men jag orkar faktiskt inte alltid le. Så varför ska jag?

Nu på lunchen blev jag tokig på en av våra omåttligt osäkra praktikanter som absolut inte vågar sitta själv vid ett lunchbord eller fikabord. Hon skulle absolut tränga in sig på vårt redan trånga bord och med mitt ryggont och allt fick jag spel. Jag reste mig helt sonika och satte mig själv vid ett av de (4) tomma borden. Så skönt men jag hörde hur de pratade. Så om någon kollega mot förmodan läser detta så NEJ! Jag är inte döv bara jävligt trött!

Så fort man tar parti för sig själv och sina egna behov och avviker från den allmänna normen över hur du ska agera och bete dig mot andra så blri man en outsider eller något av en udda fågel. Jag avviker från flockbeteendet och väljer att sitta själv i min ensamhet. På senaste tiden när det varit för mycket uppskattar jag dessa stunder stort! Jag kan andas för en stund. Till saken hör också kollegor som inte fattar att på lunchrasten har jag inte betalt ergo jag ska inte jobba då.

Nåja, lite gnälligt här märker jag. Men har ni funderat över just människors flockbeteende? Jag gör det ganska mycket eftersom det genomsyrar hela vårt beteendemönster och våra handlingar. Hur många gånger stannar jag upp om dagen och funderar över vad andra kommer att tycka om jag gör si eller så? Alldeles för ofta skulle jag tro. Är denna blogg en del av mitt behov av en flock? Söka likasinnade?

På fredag väntar en stor disputationsfest för en god vän. Jag ska vara toastmadam! :)

Gulp!

Jag överlevde helgen...

Helgen blev minst sagt en prövning men jag klarade det...

Det började med en lååååång bussresa där 85 % av bussen bestod av män med svår och ihållande 40-årskrisen som de försökte överkomma genom överdriven konsumtion av öl och små spritpåsar från Tanzania. Reslutaten lät inte vänta på sig.

Denna resa gjorde en alldeles speciell kille ett visst avstryck. Kakan! Vad kakan heter egentligen är det ingen som vet men han fick automatiskt det namnet efter han (dräggfull) vrålat kaka i 10 min på bussen.

Vi var 14 i lägenheten men det kändes inte som så många ändå. Min utmaning blev att göra bra ifrån mig i backarna. Jag blir otroligt stressad när jag ser de andra stå och vänta på mig nere i backarna och då gör jag fel, ja det är då jag vurpar. Men åker jag ensam så åker jag mycket bättre. Jag är också lite av en trygghetsmänniska så jag åker gärna på i mina gamla vanliga backar. Men denna gång bestämde jag mig för att utmana mig. Första utmaningen 2 timmars lektion (på engelska dessutom) med skidinstruktör. Andra utmaningen offpist on my own, tredje utmaningen en tur i snåriga skogen. Fjärde utmaningen hålla humöret, pms var värre än någonsin och en speciell person fick mig totalt att lacka ur. Hon har nog ingen aning om hur jävla arg jag var och tur var väl det. Men nu är det slut med att dra med barnrumpor på resan!

Det var inte min bästa helg däruppe, självförtroendet var rejält stukat och pms fick mig totalt ur balans. Men det gick. Min kille stöttade mig bra också.

Hemresan var lugn och sansad. Kakan sa inte ett ord och knäppte lydigt på sig säkerhetsbältet när vi passerade gränsen mellan Norge och Sverige. Hoppas han hade en bra resa. Nästa resa blir med ett softare gäng där vi kan latscha lite mer.

Puh åter i vardagen. Nu är det mycket innan jul. Måste komma ihåg att andas också. Märker direkt när jag andas ytligt, spänningarna kommer som ett brev på posten.

Tjillevippen

Idag hatar jag det!

Idag hatar jag att vara känslig.

Har precis tittat in i en kollegas kolsvarta ögon och verkligen känt av hans irritation. Vad fan har har att vara irriterad över har jag väl ingen aning om men det är dagar som denna jag önskar jag vore så jäkla mycket mindre känslig! GAAAAA!

Hoppas ingen kollega läser detta!

Skit!

Tur att det snöar. Hade det regnat hade jag sjukanmält mig och dragit täcket över mig.
Tror jag ska få mens snart också.....f-n!!!