Jag är en aningens trött efter tretimmarsdop. Vi var bara ett fyrtiotal men med en större andel barn. Idag fokuserade jag på att studera hur andra (även barnen) hanterar denna typ av tillställningar. Det tydligaste är nog att de allea flesta har ett behov att ta en nypa frisk luft då och då och det gäller ALLA!
För tillfället håller jag på och läser min första "självhjälpsbok" "The highly sensitive person" (skriver mer om den i nästa inlägg). I den finner man en rad tips om hur man ska hantera olika situationer. Nu har en del betydligt större svprigheter att klara av större skräniga tillställningar än vad jag har men detta kan man göra:
1. Omdu inte känner så många på festen och inte har lust att kallprata försök luska ut vilka som kan vara Hsp! Sök kontakt med dessa och gärna med öppningsfrasen "det är så livat/högljudt här!
2. Ska du småprata med någon så bestäm dig för om du ska prata eller bara lyssna. Många pratar gärna så det är inte säkert att ditt sällskap skulle misstycka tvärtom. Om du lyssnar uppmärksammat märks det utan att du behöver prata en massa.
3 Kom lättare ihåg namn genom att använda namnet i nästa mening "vilka shoes to die for Anna"!
4. Att socialisera i grupp ter sig olika för mig beroende på ork och humör. Jag älskar ibland att bara sitta och lyssna på människor och betrakta dem. Andra kan känna att vi som tysta betraktare är utanför och beter oss lite avigt. Märker du av detta berätta att du känner dig delaktigt och tycker att det är mycket intressant att lyssna på alla och att du gillar dom. Får man ingen bekräftelse under ett samtals gång undrar många om det är så att de inte är omtyckta av sin omgivning. Helt naturligt! :) Idag trivdes jag bra med att vara tyst men ofta tjötar jag på.
På dopet kunde jag inte hitta någon hsp i alla fall ingen vuxen :). Men jag kände ju också de flesta och när ljudnivån blev lite för mycket (som i andras öron måste varit högst normal) var det bara att ta en sväng runt huset! Perfekt!
Puh lätt att tappa koncentrationen under bloggandet när man har en fisande hund vid sina fötter! :)
Oh lord let's party some more!
Jag kan flyga
söndag 29 juli 2012
lördag 28 juli 2012
Jag läser dig som en öppen bok....
Jag har alltid haft väldigt lätt för att läsa människor och snappa upp små detaljer och sinnesstämningar som verkar gå andra förbi. Jag har aldrig reflekterat särskilt mycket över denna egenskap utan har tillskrivit det som en del av min välutvecklade intuition. Det stämmer väl också och ibland har jag väl funderat över om jag inbillar mig saker eller om andra bara blundar för att de inte vill se.
Men det handlar helt enkelt om att jag tar upp många fler detaljer och fogar samman all information och drar slutsatser, mycket snabbare än andra. Jag har ju helt enkelt mer information alltså går det snabbare.
En del i min omgivning kan nog känna att detta är lite besvärligt eftersom ibland vill man faktiskt dölja saker och inte vill berätta vad som hänt. Och där står ju jag, "va är det?" "vad har hänt?" "ge dig jag ser ju att något har hänt?". Jag kan inte släppa det hur som helst. Jag vill gärna vara där för alla mina vänner och hjälpa dom om jag kan och ibland kanske jag inte är så bra på att läsa av att de inte vill prata...konstigt det där! :)
Det är oftast det negativa vi hsp snappar upp eftersom negativa känslor är så påtagliga. De stjäl mer energi än de ger till skillnad från positiva. Det är få saker som undgår mig och jag kan verkligen känna att jag läser människor som en öppen bok. Det är på gott och ont. Det är inte allt man vill se eller alltid orkar med. (förväxla inte detta med att vara synsk för det ska ni veta att det är jag verkligen INTE!)
Dagar är olika så för alla. Det är inte alla dagar jag orkar med människor eller människors problem och så är det för precis alla vare sig man är HSP eller inte eller hur? (det är då jag frågar "allt bra med dig?")
Många HSP utbildar sig till psykologer och det kan jag verkligen förstå. Dock anser jag att jag inte är så fullt begåvad med egenskapen att lyssna. Jag tappar lätt fokus och helt plötsligt sitter jag där och undrar vad personen har sagt den senaste minuten....nej kanske inte så bra egenskap om man är psykolog.
Att snappa upp människors sinnesstämningar leder inte alltid bara till att man ställer frågan "hur mår du egentligen?" för ibland trillar polletten inte ner direkt. Ibland får jag bara en obehagskänsla som kan vara mycket svår att skaka av mig, men även detta tror jag att alla får vare sig man är hsp eller inte. Vad ska man göra? Analysera mera? Nej, jag försöker helt enkelt skaka av mig det och hitta på något annat.
Vad gör man den dagen ens vän vill prata men man verkligen inte orkar? Tack och lov händer det sällan men ibland kan både jag och andra ha en tendens att älta. Ibland blir man bara galen på ältande....
Du har två val. 1. Lyssna, du dör inte av det.
2. Säg till din vän att du idag inte kan ge det stöd hon eller han verkligen behöver då du inte mår så bra. Rekommendera dem en annan person att prata med. Är man i behov av att prata med någon är man mycket känslig så för guds skull säg inte "jag orkar faktiskt inte prata med dig nu". Det kommer ni bara få ångra.
Om jag har varit på ett möte som visade sig vara riktigt jobbigt med arga människor och så kan jag vara helt helt slut och utpumpad resten av dagen. Andra verkar inte beröras så mycket men mig tar det verkligen på. Jag gör allt för att undvika denna typ av konfrontationer genom att se till att de jag ska bemöta är pålästa om vad vi ska prata och väl förberedda. Dagordning är a och o och att ge dem möjlighet att ställa frågor innan och ta upp det de vill prata om.
Har man hsp ser man och märker mer än andra och med det kommer ett ansvar! Människor som besitter sådana egenskaper utgör ofta ett mycket stort stöd för sin omgivning och är mycket uppskattade!
Men det handlar helt enkelt om att jag tar upp många fler detaljer och fogar samman all information och drar slutsatser, mycket snabbare än andra. Jag har ju helt enkelt mer information alltså går det snabbare.
En del i min omgivning kan nog känna att detta är lite besvärligt eftersom ibland vill man faktiskt dölja saker och inte vill berätta vad som hänt. Och där står ju jag, "va är det?" "vad har hänt?" "ge dig jag ser ju att något har hänt?". Jag kan inte släppa det hur som helst. Jag vill gärna vara där för alla mina vänner och hjälpa dom om jag kan och ibland kanske jag inte är så bra på att läsa av att de inte vill prata...konstigt det där! :)
Det är oftast det negativa vi hsp snappar upp eftersom negativa känslor är så påtagliga. De stjäl mer energi än de ger till skillnad från positiva. Det är få saker som undgår mig och jag kan verkligen känna att jag läser människor som en öppen bok. Det är på gott och ont. Det är inte allt man vill se eller alltid orkar med. (förväxla inte detta med att vara synsk för det ska ni veta att det är jag verkligen INTE!)
Dagar är olika så för alla. Det är inte alla dagar jag orkar med människor eller människors problem och så är det för precis alla vare sig man är HSP eller inte eller hur? (det är då jag frågar "allt bra med dig?")
Många HSP utbildar sig till psykologer och det kan jag verkligen förstå. Dock anser jag att jag inte är så fullt begåvad med egenskapen att lyssna. Jag tappar lätt fokus och helt plötsligt sitter jag där och undrar vad personen har sagt den senaste minuten....nej kanske inte så bra egenskap om man är psykolog.
Att snappa upp människors sinnesstämningar leder inte alltid bara till att man ställer frågan "hur mår du egentligen?" för ibland trillar polletten inte ner direkt. Ibland får jag bara en obehagskänsla som kan vara mycket svår att skaka av mig, men även detta tror jag att alla får vare sig man är hsp eller inte. Vad ska man göra? Analysera mera? Nej, jag försöker helt enkelt skaka av mig det och hitta på något annat.
Vad gör man den dagen ens vän vill prata men man verkligen inte orkar? Tack och lov händer det sällan men ibland kan både jag och andra ha en tendens att älta. Ibland blir man bara galen på ältande....
Du har två val. 1. Lyssna, du dör inte av det.
2. Säg till din vän att du idag inte kan ge det stöd hon eller han verkligen behöver då du inte mår så bra. Rekommendera dem en annan person att prata med. Är man i behov av att prata med någon är man mycket känslig så för guds skull säg inte "jag orkar faktiskt inte prata med dig nu". Det kommer ni bara få ångra.
Om jag har varit på ett möte som visade sig vara riktigt jobbigt med arga människor och så kan jag vara helt helt slut och utpumpad resten av dagen. Andra verkar inte beröras så mycket men mig tar det verkligen på. Jag gör allt för att undvika denna typ av konfrontationer genom att se till att de jag ska bemöta är pålästa om vad vi ska prata och väl förberedda. Dagordning är a och o och att ge dem möjlighet att ställa frågor innan och ta upp det de vill prata om.
Har man hsp ser man och märker mer än andra och med det kommer ett ansvar! Människor som besitter sådana egenskaper utgör ofta ett mycket stort stöd för sin omgivning och är mycket uppskattade!
tisdag 24 juli 2012
Positiva aspekter med HSP
Det finns många positiva aspekter med att vara en HSP. Här kan ni läsa en artikel om några av dem men även några mer negativa.
En av de negativa är att en HSP tar mycket mer illa vid sig av att vara utsatt för en annan persons ilska. Det är något jag har varit utsatt för under ett par månaders tid. Jag är medlem i en ideell förening där vi av misstag om jag får säga så fick med en medlem som visade sig vara bedragare och psykopat. Jag avslöjade att han hade gjort sig skyldig till bedrägeri mot föreningen och han hatar mig över allt annat nu. Vi kan inte ens bli av med honom då han ockuperar området vi arrenderar.
Hela den situationen har fått mig att inse att jag inte klarar av denna typ av förtroendeuppdrag om jag måste utsätta mig för psykiskt sjuka människor av detta slag d v s psykopater eller andra med kraftiga aggressiva drag. Att påstå att jag mår bra är en lögn. De senaste månaderna har präglats av vånda och rädsla så till den grad att jag lider av sömnsvårigheter. Jag tror inte heller många i min omgivning kan förstå hur illa det är ställt eftersom de flesta inte är HSP. Det följer mig dag och natt för som en del andra kan vi inte stänga av och förtränga på samma sätt.
Men jag har löst det hela genom att slänga in handduken helt enkelt. Det får vara bra nu. Jag ska inte utsätta mig för denna typ av personer.
Så fort du märker att en person i din omgivning är svår att ha att göra med. Gör dig om möjligt av med personen från din umgänges krets för en sådan person tar betydligt mer energi från dig än vad han och hon ger tillbaka.
CU
måndag 23 juli 2012
Oh Lord....
Nej jag har inte blivit religiös men däremot tagit mig igenom ett besök på Universeum mitt i högsemestern!
Detta är normalt inget att rekommendera för den känslige. Förutom barn som skriker för full hals ska man även handskas med irriterande vuxna som envisas men att dra med sig en tvillingvagn (alltså ärligt talat!) in i regnskogen och lågt blodsocker....det där sistnämnda är mitt eget fel!
Ja det är utmattande men skitkul! Det finns massor att se och som vanligt när jag besökt en plats som denna så är huvudet så fullt av synintryck och minnen att jag inte gids tänka eller koncentrera mig på annat. Nu behöver jag ett par timmars vila och det är inte omöjligt att jag somnar....
Hur gör man när man som HSP ska till en plats med mycket människor och synintryck? (för hur jädra kul det än blir så ser man faktiskt inte fram emot det innan så är det bara, man våndas en hel del.)
1. Intala dig själv att du faktiskt inte har en aning om hur det kommer att gå så ingen idé att måla fan på väggen.
2. Ha gott om tid.
3. Ät innan! Ha dessutom druvsocker eller annat blodsockerhöjande med dig.
4. För guds skull sov ordentligt innan!
5. Skaffa öronproppar som tar ner ljudet till en för dig lagom nivå. Nu pratar jag inte om vanliga proppar utan avancerade musikproppar som är värda varenda öre (skitdyra). De kan även formgjutas efter dina öron.
6. Undvik om möjligt högsäsong, lov och liknande.
7. Vad du än gör gå inte in i lekrummet! :)
Det är väldigt basic och enkla tips och det finns säkert tusen till.
Något som är väldigt vanligt när man börjar att läsa på mer om HSP och lär känna sig själv är att man överreagerar på stimuli och situationer genom att helt enkelt bli "för medveten" om sitt karaktärsdrag. Ett exempel är att undvika festen du annars hade tänkt att gå på för du är ju faktiskt en HSP och det bästa är att sitta hemma och uggla i min mörka lägenhet. Överdriver jag? Nej faktiskt inte. Men vi ska inte glömma att HSP inte alls är asociala och introverta, i alla fall inte mer än andra. Vi måste bara portionera ut det sociala i lagom doser.
Men det är en normal reaktion eftersom jag som så många andra helt plötsligt fått klart för oss varför vi reagerar som vi gör i olika situationer. Jag undrade ofta om någon var fel på mig eftersom jag inte gillar fest och ståhej men...
Jag älskar fest....så länge jag känner alla där...
...och jag är väldigt normal!
Detta är normalt inget att rekommendera för den känslige. Förutom barn som skriker för full hals ska man även handskas med irriterande vuxna som envisas men att dra med sig en tvillingvagn (alltså ärligt talat!) in i regnskogen och lågt blodsocker....det där sistnämnda är mitt eget fel!
Ja det är utmattande men skitkul! Det finns massor att se och som vanligt när jag besökt en plats som denna så är huvudet så fullt av synintryck och minnen att jag inte gids tänka eller koncentrera mig på annat. Nu behöver jag ett par timmars vila och det är inte omöjligt att jag somnar....
Hur gör man när man som HSP ska till en plats med mycket människor och synintryck? (för hur jädra kul det än blir så ser man faktiskt inte fram emot det innan så är det bara, man våndas en hel del.)
1. Intala dig själv att du faktiskt inte har en aning om hur det kommer att gå så ingen idé att måla fan på väggen.
2. Ha gott om tid.
3. Ät innan! Ha dessutom druvsocker eller annat blodsockerhöjande med dig.
4. För guds skull sov ordentligt innan!
5. Skaffa öronproppar som tar ner ljudet till en för dig lagom nivå. Nu pratar jag inte om vanliga proppar utan avancerade musikproppar som är värda varenda öre (skitdyra). De kan även formgjutas efter dina öron.
6. Undvik om möjligt högsäsong, lov och liknande.
7. Vad du än gör gå inte in i lekrummet! :)
Det är väldigt basic och enkla tips och det finns säkert tusen till.
Något som är väldigt vanligt när man börjar att läsa på mer om HSP och lär känna sig själv är att man överreagerar på stimuli och situationer genom att helt enkelt bli "för medveten" om sitt karaktärsdrag. Ett exempel är att undvika festen du annars hade tänkt att gå på för du är ju faktiskt en HSP och det bästa är att sitta hemma och uggla i min mörka lägenhet. Överdriver jag? Nej faktiskt inte. Men vi ska inte glömma att HSP inte alls är asociala och introverta, i alla fall inte mer än andra. Vi måste bara portionera ut det sociala i lagom doser.
Men det är en normal reaktion eftersom jag som så många andra helt plötsligt fått klart för oss varför vi reagerar som vi gör i olika situationer. Jag undrade ofta om någon var fel på mig eftersom jag inte gillar fest och ståhej men...
Jag älskar fest....så länge jag känner alla där...
...och jag är väldigt normal!
Första inlägget på resten av mitt liv?
O nej så dramatiskt behöver det inte låta väl?
Så hur började det hela?
En morgon satt jag som vanligt och bläddrade mig igenom GöteborgsPosten. Som alltid gick det ganska fort, jag sållar raskt i all information och tar mig bara samman för att läsa det som verkligen intresserar mig.
Min blick fastande på en artikel som handlade om HSP- highly sensitive persons. I blickfånget hade de lagt in några enkla frågor "Är du en HSP"?. Jag insåg ganska snabbt att jag var något på spåren men kritisk som jag är mot vardagsjournalistik bestämde jag mig får att söka information på egen hand. Inom fem minuter hade jag hittat Elaine N .Arons hemsida där jag hittade ett mer utförligt test. Testet består av 23 frågor totalt som rör ditt sätt att förhålla dig och hantera din omgivning.
För att initialt klassas som en HSP bör du ha svarat ja på 12 av 23 frågor. Om jag minns rätt svarade jag ja på 21 så jag, ja vad ska man säga, poletten trillade ner. Det är ingen tvekan om att jag besitter dessa karaktärsdrag sen får man kalla det vad man vill HSP eller något annat.
Vad är då HSP? Det är kanske det jag har tänkt att denna blogg ska ge svar på. HSP är INTE ett syndrom eller en sjukdom av något slag. Det är nämligen så att minst 20 % av världens befolkning är klassade som HSP och därmed är det ett karaktärsdrag, ett normaltillstånd och inget annat. Problemet är snarare att 80 % av befolkningen inte är känsliga eller "mindre känsliga" och det är för dessa samhället i många aspekter är anpassat till. Vi förväntas bete oss, socialisera i viss omfattning och reagera på ett visst sätt. Allt som avviker från denna norm betraktas som annorlunda. Är vi verkligen annorlunda?
Nej det är vi inte, men vi måste i större utsträckning lyssna på vår inre röst och vår kropp.
Kort om karaktärsdragen för "typiska" HSP-personer:
Så hur började det hela?
En morgon satt jag som vanligt och bläddrade mig igenom GöteborgsPosten. Som alltid gick det ganska fort, jag sållar raskt i all information och tar mig bara samman för att läsa det som verkligen intresserar mig.
Min blick fastande på en artikel som handlade om HSP- highly sensitive persons. I blickfånget hade de lagt in några enkla frågor "Är du en HSP"?. Jag insåg ganska snabbt att jag var något på spåren men kritisk som jag är mot vardagsjournalistik bestämde jag mig får att söka information på egen hand. Inom fem minuter hade jag hittat Elaine N .Arons hemsida där jag hittade ett mer utförligt test. Testet består av 23 frågor totalt som rör ditt sätt att förhålla dig och hantera din omgivning.
För att initialt klassas som en HSP bör du ha svarat ja på 12 av 23 frågor. Om jag minns rätt svarade jag ja på 21 så jag, ja vad ska man säga, poletten trillade ner. Det är ingen tvekan om att jag besitter dessa karaktärsdrag sen får man kalla det vad man vill HSP eller något annat.
Vad är då HSP? Det är kanske det jag har tänkt att denna blogg ska ge svar på. HSP är INTE ett syndrom eller en sjukdom av något slag. Det är nämligen så att minst 20 % av världens befolkning är klassade som HSP och därmed är det ett karaktärsdrag, ett normaltillstånd och inget annat. Problemet är snarare att 80 % av befolkningen inte är känsliga eller "mindre känsliga" och det är för dessa samhället i många aspekter är anpassat till. Vi förväntas bete oss, socialisera i viss omfattning och reagera på ett visst sätt. Allt som avviker från denna norm betraktas som annorlunda. Är vi verkligen annorlunda?
Nej det är vi inte, men vi måste i större utsträckning lyssna på vår inre röst och vår kropp.
Kort om karaktärsdragen för "typiska" HSP-personer:
- höga ljud och starka lukter stör koncentrationen och kan vara olidliga
- vi tar in fler intryck och registrerar fler detaljer än en icke-känslig
- vi är mycket känsliga för andra personers sinnesstämningar
- vi har ett större behov av att dra oss tillbaka för att smälta intryck och koppla av
- ibland är vi mer känsliga för smärta
- vi gillar inte stress...
- vi berörs ofta starkt av konst och musik
- vi är känsliga för hunger
- känsliga för koffein
- ofta lite mer tystlåtna än andra, betraktas ofta felaktigt som blyga
Det var bara några karaktärsdrag men summerar man dom inser man att en HSP har ett komplext men ett rikt inre liv. Vi ska sålla mycket information och det tar på krafterna. Vi har ett större behov av att ta det lugnt och vi undviker gärna hög volym på tv.
Jag är själv och har alltid betraktas mig som känslig men inte nödvändigtvis blyg. Jag pratar gärna men kan lika bra sitta helt still och bekvämt betrakta och lyssna på andra. Det kommer längre fram ett inlägg om just samtal. Nog om det nu. Jag tycker det är mycket obehagligt med våldsfilmer och höga ljud.
Fick jag själv välja skulle jag ta ett jobb där jag slapp ha med människor att göra för om jag ska vara ärlig tycker jag inte om människor. Jag älskar däremot djur och få saker kan lugna mig som en mjuk hund i famnen.
Då jag saknar ett visst tunnelseende för att sålla information kan det vara svårt att bara läsa tidningen. Jag läser gärna magasin men jag bläddrar igenom dom flera gånger och det tar således några dagar att ha läst en tidning helt.
Men nu ska inlägget inte bli för långt. Det är lättare för mig att skriva långt än att läsa. Jag antar att ni som läser även hyser ett intresse för HSP, så text mängden får gärna kortas ner i fortsättningen. Hellre fler och kortare inlägg än få och väldigt långa...
CU
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)