Upp och ner, ner och upp!

Så som livet är....
måste erkänna att jag har en lite låg vecka. Det är allmänt tråkigt men jag är också mycket trött. Just nu kan jag inte sätta fingret på varför men vintern tar väl ut sin rätt. Det är mycket mys under täcket som gäller nu. Igår kom min efterlängtade pysseltidning så det blev en stunds kreativt läsande så att säga.

Annars är det fokus på musiken nu. Idag har jag gått upp extra tidigt för att hinna hem och öva innan jag ska vara på gymmet. Puh, tajt schema men men jag älskar ju att spela. Tiden bara försvinner och jag bara är. Eller inte igår när jag av ren ilska tillslut stampade i golvet och skrek. Folkmusik kan vara enerverande tro mig...och så jävla svårt. Av riva av ett klassiskt stycke är easy piecy i jämförelse!

Idag är det semledagen! Månne om någon själ kommer förbarma sig över mig och ge mig en semla?

Jag tror mina spänningar börjar släppa, jag sitter inte och biter ihop käkarna lika ofta längre och jag har bara lite ont i axlarna ;)

Andas bruden andas!

Jag orkar inte alltså säger jag nej....

Jag börjar bli bättre på att lyssna på kroppen och min mentala "status". Börjar bli bättre på är inte samma sak som att vara "bra på". Men det tar sig. I lördags vankades det världens godaste kladdkaka hos några vänner. Vi svarade lite sent så de bestämde träff med ytterligare  några vänner som har två väldigt livliga barn. I allafall är ett av barnen livligt. Så jag kände bara...nej. Inte en chans. Jag var trött, håglös och på jäkligt dåligt humör. Bara tanken av att bli nypt en gång till av ungen (som jag blev sist varför märker aldrig föräldrarna något?) vad rent avskräckande. Hon är jättegullig men jag orkar bara med henne i lagom doser. Frågan är om jag överhuvudtaget borde skaffa barn men det där tänker jag inte fundera någon djupare över nu...en annan gång!

Så jag sa nej och som det var. Jag orkar inte med två ungar till. :)
Gulliga kompisen skickade med en rejäl bit kaka hem till mig. Synd att det var nötter i, jag kunde känna dess himmelska doft!

Tur att jag stannade hemma, jag var som ett utsketet päron efter en kort runda på stan. Resternade helg innehåll pusslande, läsande och familjekalas. Lagom utvilad till en lugn arbetsvecka. Förväntar mig tyst telefon och mail denna sportlovsvecka.

Tjingeling!

Fredag!

Trots arla morgonstund är det en rolig dag att gå upp till. Just nu sitter jag på tåget på väg till ett av våra kontor för att träffa några trevliga kollegor. lDet vankas semlor och ikväll blir det middag på lokal med några vänner.

I helgen ska jag koppla av och ta långa promenader.Målandet gick faktiskt bra trots att jag började jobba vid halv tio på kvällen. Det blev en abstrakt tavla som inte liknar något vilket är lite ovanligt för mig.
Jag blev nöjd i allafall, det är viktigast.

Nästa Alingsås, Alingsås!

Bättre balans idag

Gårdagen slutade nästan i panik. Målandet gick inte bra, jag tappade tålamodet och tillslut även humöret. Men tillslut kom min J hem och kunde med nya ögon hitta enkla lösningar på problemen. Tänk vad lite beskärning av bilder kan göra!

Idag har det varit lite lugnare på jobbet. Jag har jobbat mer fokuserat och faktiskt klarat av två jobbiga samtal som gick över förväntan. Återstår att se om kvällens måleri går bättre. Annars får jag ta något av det jag har. Under åren har det ju blivit ett antal målningar.

Nu träning!

En lugnare dag

detta vackra bi hänger på min vägg i mitt arbetsrum

Denn adag har varit mer harmonisk och lugn än gårdagen. Men det är få dagar som toppar en sån skitdag jag hade igår. Träningen gick bra. Jag öste på och klättrade som en liten apa i armgångsribbsmojen vad den nu heter...ni vet en sån där som stod på varje lekplats förr och man klängde runt som en liten apa i.

Ikväll så har jag "metime". Jag ska vara med i en konstutställning till jobbet och självkritisk som jag är så är inte heller denna utställning ett undantag från hur det brukar vara....

fem i tolv slänger jag undan det jag gjort, förkastar det helt och börjar om. Sist satt jag och målade långt in på natten dagen innan tavlorna skulle upp.

Denna utställning blir lite annorlunda. Jag försöker få med verk som visar lite av mitt andra jag, d v s inte bara mina perfekta (hoho) naturvetenskapliga illustrationer utan den där andra "Tea". Så ikväll blir det mumsig sallad, lite fiolspelande, en semla och full fart bland penslar, papper och färg!

Wish me good luck!

dagens tuppjuck!

Ringer man och anklagar mig och mina kollegor för lögner och bestickning då får man skylla sig själv!

Känsligt ämne när man jobbar som en liten blå på en av Sveriges största myndigheter. Vi får inte mycket lön för mödan men vi jobbar med våra hjärtan. När man blir biolog så är det för att det är ett kall. Vi blir inte så ofta byrokratiserade och jag är sååååå jääääääkla less på alla avundsjuka människor här i vårt samhälle som grinar som småungar så fort en granne ska bygga ett hus.

Blä!  så det var det!

Nu ska jag alldeles snart till gymmet och slita i vikterna tills jag nästan spyr.

Tror baske mig det är dags för lingonvecka. Det känns så!

Händer inte mycket....eller?

Nej nu händer det inte mycket. Känns som alla bara går och längtar efter våren, mig inkluderad!

Jag tragglar på med jobb. Äntligen harjag fått gå en effektivitetskurs och jag som trodde att jag var så effektiv...Bah!

Nu är jag i allafall mer effektiv! :) Lite struktur underlättar störningsmomenten, för de är ganska så många just nu.

Jag har börjat spela för en annan violinlärare. Första gången igår. Var faktiskt inte alls nervös men det lät förjävligt ändå. Så fort han hade gått lät det helt okej igen. Ja det var då typiskt....men nu ska jag öva ordentligt. Bland annat ska jag öva på att spela inför fölk och bli mer avslappnad. Det är väl bra?....eller kommer jag tänka "Vad tusan skulle detta vara bra för?"?. Återstår att se.

Sen fick jag två tuppjuck förra veckan. Ett när alla mina arbetskamrater promt skulle knö ner sig vid vårt fikabord där vi redan var 8 st (!) alltså tre fyra till kom och vågande inte sätta sig vid ett eget bort. Jävla flockdjur skingra er!

Andra tuppjucket inträffade på min effektivitetskurs där jag (redan upprörd av en plump herres generaliseringar mellan män och kvinnor) helt sonika kommeterade de övriga deltagarnas problem med "tysta kollegor" med "Låt dom vara ifred!!!!!"

Vad tusan är problemet med att en kollega inte väljer att snacka så mycket? Det blir ju inte bättre av att man försöker tvinga personen i fråga att socialisera sig. De tysta trivs oftast mycket utmärkt med att sitta och lyssna på andra och är någon blyg eller så ja då får väl chefen kolla av med dom efter mötet om det är något de vill tillägga. "alla ska med"  (läs alla ska vara som vi andra) bla bla bla....sånt blir jag så jäkla trött på.

Återstår att se vad dagens tuppjuck kommer bestå av....jag är lite väl känslig nu för tiden....men så är det bara.