Puuh

Både bra och mindre bra dag idag. Ett jobbigt möte är avklarat. Allt gick väldigt bra fram tills att en idiot till kollega började ifrågasätta mig inför en massa. Det blir av att ta ett allvarligt snack med henne för den typen av beteende som hon uppvisade idag är inte acceptabelt. 

Jag är pga av den höga anspänningen väldigt trött. Tyvärr beslöt jag idag för att hoppa över dansen en termin. Jag har lite för mycket att göra och jag måste prioritera. Ska se om jag kan hitta ett sustitut. 

Nu sova säng 

Måttligt road...

....efter helgens eskapader. Faktum är att jag inte fått vila upp mig en jäkla sekund på när som mysfika men en kollega som kom förbi och sa hej.

Lördag kväll tillbringades på den i tidigare inlägg omnämnda festen där jag inte kände en käft. Efter att ha överlevt det påtvingade mingeltvågen och hittat en trevlig kille att diskutera japanstudier med gick det okej men innan det stunden infann sig var jag ytterst nära att kasta mig rakt ut genom ytterdörren och skrika rakt ut i luften.

Hatar mingel. I synnerhet påtvingat sådant.

Söndagen gick åt att träffa kompisar och sedan familjekalas med "the special person" som vid närmare eftertanke inte var så spännande och speciell och tack gode gud för att han inte läser min självutlämnande digitala dagbok! Jag försökte igår berätta lite för honom varför jag blir så trött på kvällarna och om HSP men faktum var att han mest tittade skeptiskt på mig och då bestämde jag mig för att han inte är något att satsa på. Personen i fråga måste vara förstående och intresserad av att veta mer. Inte sitta som ett jävla fån i en soffa och säga "jaha".

Men jag överlever, gosse vad jag saknar mig själv och mitt singelliv. Det blir mer av den varan har jag lovat mig själv. Jag längtar efter en höst med bullbak, mys framför levande ljus und so wieter.

Så måttligt road ja, lagom "trevlig" och charmig är jag också. Faktum är att jag blir en riktigt otrevlig typ när jag är stressad och jag får ta tag i det där annars dör jag ensam och omgiven av en massa katter som äter på mina fingertoppar!

HSP - vad hände sen?

Ett tag var HSP ganska så i ropet och sen blev det lite tystare...eller? Mest en undran för mig själv.

Nåja, jag ska erkänna att jag själv inte tänker särskilt ofta på mitt karaktärsdrag. Det är ju så mycket annat av mig också! :)

På lördag ska jag på en fest. Jag vet inte hur stor den blir, hur många som kommer, hur högljudd det kommer att vara eller någonting. Det är inget problem i sig för nu vet jag att jag ska ta det lugnt under dagen för att orka med kvällen. Jag ska ta det så lugnt att jag blir uttråkad och bara skriker efter att få umgås med andra! :) Det är inget att stressa upp sig över. Jag känner inte en käft där. Ingen av dem vet alltså vem jag är eller något om min historia, som faktiskt inte är särskilt speciell alls. Jag vet inget om dem. Det ska bli kul att för första gången på länge gå till ett party där jag inte känner någon och inte heller har några föreställningar om dem.

En person känner jag, en speciell person och han vill gärna ha med mig för att introducera mig för några av hans vänner. Det ska bli intressant.

Att lyssna inåt

hej
Nya tag med bloggen! Jag har tagit det lugnt ett tag vilket har varit gott för mig. Mycket har hänt både själsligt och praktiskt i livet eller mest själsligt faktiskt.

Jag börjar med en återkoppling till förra inlägget. Det handlade om fysisk trötthet, ren utmattning och om en person som kröp under skinnet på mig. Jag var inte bekväm med min livssituation då. Inte alls faktiskt men det är bättre. Bättre än på länge och det är skönt.

Ibland är jag inte så smart, eller rättare sagt, så bra på att lyssna på min kropp och dom signaler den ger mig. Jag hade ont överallt, var det bara allt som hade hänt? Nej så var det inte riktigt. Smärtorna kom ungefär samtidigt med att jag fick kontakt med personen som "ville krypa under skinnet på mig" men just då gjorde jag inte den kopplingen själv. Faktum var att så här i efterhand när jag analyserar situationen så insåg jag att han var ganska manipulerande, fast utan större framgång.
Det var passion ja, men det betyder inte att det är bra passion. Jag fick känslan av en snöboll som var i rullning och att detta kan komma att göra ont.

För att göra en lång historia kort så blev det så att det bestämdes att det inte funkade, ingen av oss mådde bra. Vi befann oss ett par veckor i limbo, en tid då jag fortfarande hade ont och tyckte allt var jobbigt. Tillslut bestämde vi att vi ska inte höras alls mer. Det var faktiskt rent ut sagt befriande. Med ens kände jag hur spänningarna släppte. Jag hade haft en rent ut sagt genomjäfvlig nackspärr i två dagar som gjorde mig på ett gräsligt humör. (Försök torka dig arslet när det känns som någon kört ett spett rakt genom nackleden på dig!) Morgonen efter det jobbiga samtalet och hela två timmars sömn vaknar jag....smärtfri! Mjuk och skön i kroppen om än lite gäspig. Allt eftersom dagarna går så blir det bättre.

och så händer det....det där osannolika egentligen att jag träffar en ny. (Nu tänker ni alltså kom igen tjejen hur många dejtar du och hur ofta? Svaret är en del och ofta! :) )
Ja vem är han? Varför just han?

Jag vet inte. Jag vet inte hur det går. Vi tar en dag i sänder. Men det känns....lugnt. Det är en ro som infunnit sig hos oss båda. Det är skönt och okomplicerat. Redan till helgen ska vi träffa varandras vänner. Nästa helg blir det av att träffa hans familj. Fort går det....motsägelsefullt till en dag i sänder men på något sätt så händer det bara av sg självt.

Den där snöbollen. Den har smält bort. Det är istället en varm som som sprider mjukhet i mitt inre och värmer mig.

Vad är kontentan? Känns efter! Vilken fysisk känsla lämnar en människa efter sig i din kropp? SPsyket och kroppen hänger ihop, mycket mer än vad vi tror och inser. Kroppen talar till oss konstant. Men i vår stressiga vardag stannar vi sällan och och frågar vår kropp "vad sa du?" "hur kände du sa du?" Tecknen kan vi sedan koppla ihop med de känslor vi har i vårt inre som också härör från hur människor berör oss. Det kan vara klargörande tror jag.

Det är inte lätt att dumpa personer i sin omgivning när man inser att de inte får en att må bra. Ibland räcker det med en paus men tyvärr måste den bli permanent ibland.

uäk! förkyld! Lyckades av misstag köpa näsdukar med menthol. Vem fasiken kom på det? Känns....fräsht..dra på trissor...

Atjoo!

Ps. Hoppas att fler kan hitta hit så sprid gärna bloggen eller kom med inspel om vad jag ska skriva mer om. Eller båda! :)