Vansinnigt trött!

Jag hatar bokföring, jag verkligen hatar det eller i alla fall bankens skitprogram som förstör min bokföring! När det inte funkar, och jag bara känner mig dum får jag 1 panik 2. kroniskt trötthetssyndrom.

Jag har skjutit upp bokföringen länge, för länge. Idag gjorde jag och min sambo en deal. Om han går till körskolan och skriver in sig ska jag bokföra. Så jag började. Jag har fått ihop allt manuellt, alltså suttit och räknat med gammal hederlig miniräknare och det är glasklart vad jag ska betala i skatt och vad jag ska betala i moms och vad jag kan ta ut utan att göra mig bankrutt. Men, det jävla bokföringsprogrammet hos banken suger *censur*.

Nog om det. Jag måste hitta kraft för att kompensera den som försvinner genom negativa saker som detta. Vad har jag gjort idag som ger kraft. Ja mitt i all bokföring inser jag att mitt viktigaste kvittenshäfte är borta men i ivern att hitta detta fick jag ordning på femtielva andra saker, BRA!, jag gick en skön morgopromenad BRA!, jag fikade på fik BRA!, jag sa nej när jag inte orkade träffa kompisar med något halvjobbiga barn för jag för för trött. JÄKLIGT BRA TJEJEN!

Så jag bestämmer att jag ligger på plus och nu ska jag äta choklad.
Hej!

Gott nytt 2014!

Ett nytt år är här och som jag har längtat. Jag kan inte påstå att jag tycker att 2013 var ett bra år. Här kommer min årskrönika!


Början av året präglades mest av mycket arbete. Jag var trött och innerligt trött på kylan och mörkret. Under slutet av mars månad, alltså strax innan påsk blev min bror allvarligt sjuk. Ett tag visste vi inte hur det skulle gå. Han fick allvarliga komplikationer till följd av ett tuff influensa och hans njurar kollapsade. Mitt i detta fyllde min sambo 40 och det var kalas som tack och lov hölls på annan ort. Tiden var jobbig men så väl ljuset som hoppet kom tillbaka och min bror blev sakta men säkert bättre. Han blir aldrig helt bra igen men mår så gott han kan nu.

Under maj månad åkte vi till Yttre Hebriderna i Skottland och jag fick möjlighet att ladda batterierna något. Tack vare denna resa och en något lugn jobbsommar så kunde jag gå utvilad på sommarsemester. Men under sommaren kom jag underfund med vad jag egentligen ville och i mina planer ingick det inte att stanna kvar på min nuvarande tjänst. Jag vill utvecklas! Som ett brev på posten så utlystes det en ny tjänst hos min arbetsgivare och jag sökte och fick den! Jag börjar idag faktiskt, den 1 januari, eller ja. Jag är ledig till den 7:e! :)

Hösten var tung. Jag kände mig inte så uppåt, jag var/är konstant trött och försökte få orken till att räcka till det mest akuta. Nu under julen har det nästan nått sin kulmen. Jag har haft svårt att njuta av julen som jag brukar och jag ville bara att det nya året skulle komma. Anledningarna är flera och en av dem är högst personlig och inte direkt kopplade till jobbet. På ett sätt är det just det men det finns situationer vi inte riktigt själva kan råda över, saker som bara sker och så sitter man helt plötsligt där och har fattat galoppen. Jahopp....Vad gör jag nu? Det är det jag ska fundera över och jag ska ha löst det innan januari är slut för jag bara måste.

Jag kan inte skriva om själva problemet eftersom det involverar flera människor i min närhet och det är mycket känsligt. Men löser jag/vi detta så tror jag att jag kan få en riktigt trevlig vår. Jag löser det. Det vet jag. Eller det löser sig vare sig jag gör något eller inte. Det är ju så livet är. Det lever sitt eget liv ibland.

Julafton

Jumafton har gått bättre än förväntat. Nu kopplar vi av de sista timmarna innan det bär av till Göteborg. 

God jul på er! 

God jul!

Nu är det julafton, julaftons morgon närmare bestämt. Utanför strilar regnet ner, mörkret kommer ligga många timmar till och än är det tid innan de sista förberedelserna. Detta år har jag inte haft så mycket julkänsla. Det beror troligen på all stress på jobbet innan jul och problem inom familjen. Jag har bara inte sett fram emot julen som jag vanligtvis brukar. 

Jag känner mig frånvarande, utzoomad och ointresserad. Tiden bara flyger iväg. Mitt i allt har jag tappat aptiten och insett att läget är illa.

Härom kvällen var jag och en god vän på Liseberg. Nöjesparken är så här års pyntad med ljus, konstsnö så man får sig en rejäl överdos jul när man spenderar en stund där. 

Vi tigcoss upp till Lisebergstornet där en del design och hantverk säljs. Jag var ute efter några fotografier av Kälvelid www.kalvelid.se. Vi småpratar lite om motiven och deras betydelse. Då frågar han mig om jag "stannar upp ibland". Kanske formulerade han sig inte exakt så, minnet är inte längre så bra. Men jag blev lite paff av frågan men svarade att det är jag nog inte så bra på. Läget har varit ganska så hysteriskt länge. Sen berättade han att han kunde känna av sånt. Jag nickade igenkännande och tänkte på högsensitiva eller vad man nu vill kalla sig. 

Jag gick in på hans hemsida för att läsa mer om hans fotograferande och det visar sig att han även arbetar som medium och med healing. Jag blev lite nyfiken. Ska fundera på en sittning. Jag är just nu i en fas i livet som jag tror är en början tillstora förändringar. Förändringarna är oundvikliga eller i allafall slutligen. Jag tror inte att en sittning ger mig svar. De har jag inom mig. Det kanske snarare handlar om hur jag ska lyssna på mitt inre och hantera sidor hos mig själv som jag idag har svårt för. 

Men först jul. Den blir stressig tyvärr. Jag får fokusera på att hitta stunder för återhämtning och reflektion. 

God jul på er! 

Decembermys

Nu är det mycket. Så blir det alltid i december men ledigheten är snart här! Bara en vecka kvar på gamla jobbet nu.

Härom dagen var jag hos min frisör och fick trasslet fixat. Kände mig lite snål inför julen men kände att jag verkligen behövde unna mig detta och så mycket jag fick tillbaka! Jag var ganska nere den dagen, lipfärdig faktiskt och tyckte inte att livet var så jäkla kul trots allt.

För tillfället är min frisör mammaledig så jag bokade in mig hos hennes kollega istället. Direkt kommer vi in på min akilleshäl, barn. Jag har inga barn än och det är lite av en sorg. Just de dagarna var det extra jobbigt så jag undviker samtalsämnet så gott det går. Vi pratar ändå lite om det och jag känner att det känns bättre. Vi kommer även in på hur vi kan må när vi kommer i kontakt med andra människor då vi båda visar sig kan tydligt känna av hur människor i vår omgivning mår. "Jo med HSP du vet" säger hon och då var samtalsämnet för denna sittning avgjord!

Hon och jag är väldigt lika, bland annat lever vi båda med var sin parter som inte är HSP och som kan ha svårt att förstå hur det är och vad det innebär. Så det var väldigt skönt att få prata med någon som förstår mig och hur livet kan te sig och vilken situation jag befinner mig i.

Efter detta bestämde jag mig för att vara mer öppen med mina känslor kring det här med barn och sluta försöka hålla uppe en fasad över att jag är så jäkla tålig, för det är jag inte alltid. Jag har också mina demoner och mina dalar och jag måste acceptera dem för att kunna hantera dem på ett vettigt och långsiktligt sätt.

Det kostade mig en del att få håret fixat men det var som att få två timmars konsultation hos psykolog samtidigt. Var tvungen att skriva ett sms till frisöret efteråt och tacka henne. Och jag blev jävligt snygg i håret. :)

Tjillevippen

Ett meddelande som värmer

En av de få jag diskuterat HSP med på jobbet är en riktig härlig tjej. Tyvärr är hon nu långtidssjukskriven och det ser i nuläget inte ut som om hon kan komma tillbaka. Men hon har tagit
ett stort (och häftigt) steg och valt att omskola sig inom healing. Hon är som jag, typ hypersensitiv som vi kallar det. Under en tid har hon haft en alternativ skärm istället för en vanlig datorskärm, nämligen en TV! Nu fick jag ett meddelande att hon hade fått en ingivelse från ovan att jag skulle ha den för att det skulle jag må bättre av (antar att hon menade detta) och att budskapet var starkt.

Nu återstår bara för mig att smyga in på rummet och sno skärmen utan att den som arbetar i rummet idag märker det och byta ut den mot min egen. Han kommer inte märka ett skit! haha! :)
Tack U! Det kommer komma till användning och jag kommer sakna dig!

Jag har länge funderat på vad inlägg nr 100 ska handla om men det löste sig och ämnet är väl perfekt?

Vänta, stanna, tiden går så fort!

Nu känns det som om allt rusar på! Julen kommer med stormsteg närmare, beställningar trillar in, det är tokmycket på jobbet och jag vill så mycket.

Men lugn lugn! Det mesta löser sig med planering och "to do -lists". Just nu är listorna min livlina. Det är så många tankar och så mycket som snurrar i huvudet nu att jag glömmer hälften av det jag ska göra. Nu försöker jag få in rutinen att planera nästa dags arbete i lugn och ro på kvällen.

Listor skrivs, kalendrarna synkas, väskor packas och kylskåpet ses över.

Det rullar på bra med det egna företaget nu. Är någon nyfiken så hittar ni min hemsida här!
Just nu är min stora uppgift att sälja av årets julkort, eller årets och årets. Jag har tagit fram fyra olika motiv, tryckt upp i 250 ex vardera och säljer dem. Styck, 10-pack eller 5-pack. Är ni intresserade så finns de på hemsidan inom kort, under dagen om allt går som det ska! :)

Ett av motiven kan ni se här. Idag har jag flexledigt. Jag har jobbat så mycket att jag måste ta ut lite ledighet och då framför allt min knopp är sliten så är detta behövligt. Jag kommer förvisso jobba med min egna firma men det är en massa saker jag måste få bocka av idag för att stressen ska släppa. Men det är kul, dock är det alltid så att man ändå ska se upp med stress. Det är inte sällan de roliga sakerna jag engagerar mig i som slutligen suger ur musten på mig.

Jag har haft alldeles för mycket hjärtklappning senaste tiden och  nu även nattetid. Härom morgonen vaknade jag alldeles för tidigt med dunkade hjärta. Det var bara att snöra på sig promenadskorna och 1 timmes powerwalk senare slog hjärtat mitt som det ska igen. Motion ska inte underskattas!

Ta hand om er!