När hösten kommer....

...kommer för min del även trötthet men den är extra påtaglig i år. Jag har tidigare skrivit om min arbetsbelastning på arbetet och det är ingen hemlighet att det alltid är skitmycket att göra. Vad som är tacksamt i sådana lägen är en handlingskraftig chef som är väl insatt i verksamheten och vad de olika arbetsuppgifterna innebär och som har förmågan att göra avvägningar och konsekvensanalyser av beslut.

Min chef kan inget av det. Man ska inte snacka skit om chefen sägs det. Särskilt inte på sociala forum men inga av mina arbetskamrater läser detta allra minst chefen men vad gör man när ingen lyssnar?
När man har en chef man inte har det minsta förtroende för?

Jag biter för tillfället ihop och väljer mina strider. Men stunderna med mikropauser blir fler och fler. Hjärnan orkar inte med och jag känner mig konstant trött. Jag har tidigare skrivit om ventiler, jag har ju ett par sådana. Träning är en och igår kväll blev jag väl påmind om hur viktig den är.
Det kröp i hela kroppen trots tröttheten. Tillslut stannade jag upp och kände efter. Jag är trött i hjärnan inte i musklerna eller hjärtat. Så trots ösregn och mörker snörde jag på mig mina löpardojjor och gav mig ut på 4 km löpning. Det var underbart, hur skönt som helst. Det kändes som regnet hade en renande effekt. Väl ute lovade jag mig att det måste bli minst en runda i veckan nu, jag har ju också min övriga träning.

Ikväll blir det beapass som jag kallar det. Snygging Bea ska få skrika på oss och få oss att pressa oss till vårt yttersta.

Så nu känns det mycket bättre. Förutom att jag får skriva av mig så låter jag hjärnan få fritt spelrum. Jag har sällan ett mål med ett inlägg eller en tanke om vad jag ska skriva om. Jag låter tankarna vandra och så kommer det av sig själv.

Nere öser regnet fortfarande. Solarium vore inte helt fel....

Ibland blir det för mycket...

Ibland stöter jag på de där personerna som verkligen utstrålar sån negativ energi att jag känner mig sänkt resten av dagen. Vissa kan det gå förbi men för vissa med hsp så kan det bli trendsättande för resten av dagen om man inte lär sig att hantera det. 

Idag har jag väl inte hanterat det så väl. Egentligen borde jag göra personen lite medveten om hur hon kan uppfatta men utan att för den sakens skull ge henne dåligt samvete. Vi kan alla må dåligt ibland men man behöver inte vara näsvis och syrlig så fort man öppnar käften. Ibland orkar jag bara inte med. Så hur hanterar jag det? 

Silkesvantar? 

Ja men hur går det med dejtandet då?

Haha, det var nästan så att jag funderade på att starta en hemlig blogg för att skriva om mina eskapader. Inte för att jag ställer till det så men alla absurda moment. Åh jag måste ju bara dela med mig av en del. Det är ingen hemlighet för mina vänner att jag dejtat galet mycket under sommaren. Nåja det blir ju oftast inte mer än en promenad eller en öl här och var, jag håller dessutom inte till på en otrohetssajt eller någon annan oseriös sida som en kollega trodde det hela handlade om.

Men några dejter har det blivit och det första jag slås av är att jag faktiskt träffat många fina killar som det kanske inte klickar med men som ändå har blivit givande möten då vi haft mycket att prata om, det är en person jag annars inte hade stött på. Flera kan jag tänka mig ha som kompisar men inte så mycket mer och det är fint nog.

Senaste dejten, R  pratade om magproblem och fekalieprover. Tips, don´t do that....
Tillslut stoppade jag honom och skrek nästan "du detta måste vi inte prata om".
Men vi har alla ont i magen ibland han var bara helt öppen med det och det är helt okej. Skitfin kille men det klickar inte.

Vi har J, som satte mitt hjärta i brand och som sen dumpade mig. Lite känslosvall har väl ingen dött av. För mig kändes det som om jag vaknade till liv igen efter ett antal års känslomässig avstängning och det är jag evigt tacksam över. Kysser som en gud gör han också. Vi stöter på varandra då och då. No hard feelings.

Vi har M som jag dejtade enbart för den goda musiksmaken och hans Banksytatuering...ja det är ju inga dåliga skäl i sig eller? Han är ett rövhål...

N, som berättade om sina erfarenheter från utlandsresor och sin tid på Wallstreet, tankeväckande och intressant samtal. Intelligent som få. Sen att han är världens segaste norrlänning fick det att gå i stå. Lika bra det!

D som borde veta bättre än att skicka penisbilder till tjejer men å andra sidan vet man vad man får som en kompis sa. Eller i mitt fall...vad jag slapp! Haha Men han är galet rolig och helt crazy. Sådana personer behövs också. Vi blev galna i varandra från dag 1 men bråkade också från dag 1. Kanske inte ett optimalt upplägg?

P, du som grävde dig ner i mitt djupaste inre. Ren passion och tyvärr tärde lika mycket på oss so det gav. Timslånga samtal och långa resor. Väl värt varenda sekund.  Det är få man kommer inpå livet på det sättet. Vi vet saker om den andre som ingen annan vet och hemligheterna går med oss ner i graven.

J som kan foto men inte så mycket annat och som verkar ha issues med att komma till skott i livet. Nope, no more of that. Introducerade för familjen efter en vecka. Lärdom? Det gör jag inte om...

A som efter tre öl till slut erkände att han skulle ha svårt för att tacka nej till amfetamin och ville strypa sitt ex. Tack och hej!

Sen nu den senaste och den sista för det blir inget mer dejtande nu på ett tag. A. Papegojägare, mjuk och fin kille. Ingen aning vad som sker men det är bara att hänga med.

Men det är bra nu. Jag har dejtat klart på ett tag. Marknaden är sonderad. Jag tror jag avverkat de flesta typerna utom 22-åringarna. Haha även jag har min gräns. ;)

På återseende...

Substitut för dans...

...är hittat. Substitutet går under smeknamnet Bea, är en hänsynslös passinstruktör som plågar ihjäl oss varje torsdag kväll på Friskis och Svettis. Att han är skitsnygg dessutom gör ju inte saken sämre! :) Men vi små som kämpar blir för varje gång lite lite starkare och får lite bättre flås.

Jag har de senaste veckorna igen blivit påmind om att kroppen inte orkar hur mycket som helst. Jag har också insett vikten av att skriva om så det gäller tankar, känslor eller en enkel kom ihåg lista. Varför inte en måste-göras-lista? Allt får inte plats i huvudet så att få det på pränt och förstå att jag måste planera min vardag bättre har hjälpt mig mycket den senaste tiden men jag måste bli ännu bättre. Jag måste inse att jag verkligen behöver rutiner, de är inte av ondo.

Så även träningen måste schemaläggas för att inte tala om fiolspelandet. Det ska bara göras och det är inte kul att spela för sällan...det blir liksom inte bra.

Nope, gnida på felan kanske? Shit det låter ju hur snuskigt som helst!