Och så står han där

Det är nästan så jag lackar totalt. Jag har inte tid med detta. Jag har alla mina projekt, det största är mig själv och så står han bara där och får mig att tappa fotfästet lite grann. 

Skeptiska flickan smälter och fnissar som en trettonåring. Det blev ingen dejt i lördags men en frukostdejt på söndagen. En timme hann vi med och vi konstaterade mer eller mindre direkt att vi vill ses igen. Det sprakar mellan oss. Det känns konstigt. Plötsligt står han där och säger att jag har de vackraste av ögon. Jag skrattar och säger att han är galen. Ja han är galen. Kan jag inte för en gångs skull också vara galen och tillåta mig att tappa fotfästet, att släppa kontrollen? Låta mig gå sönder om det inte funkar? Vi får se vad som händer. Han är så intensiv. Man kan säga raka motsatsen till sensitiv. Fortsättning följer....