Midsommar

Ännu en midsommar har firats. Jag valde, trots uppbrottet, att fira traditionellt i båthuset med exet och alla våra vänner. 

Det gick bra och kändes inte jobbigt. Det är en ny tid nu. Detta är min sommar. Och bad blev det. Så klart! 

Kalas I hate them!

Jag gillar inte kalas! Vare sig mitt eget eget eller andras och i synnerhet inte om kalaset är fullspeckat med människor jag inte känner, innefattar bordsplacering och alkohol saknas. Sorligt att jag lättar upp av denna dryck? Tja. Det får ni tycka vad ni vill om men jag minglar inte. Jag kryper gärna upp i ett tryggt hörn, leker med barnen eller sätter mig med dem jag trivs bäst med. 

Imorgon väntar ett stort seminarium där jag ska vara värd för en del diskussioner. Jag har 2 1/2 tim förberedelser inför det på tåget upp. 

Ett aber bara är tidens senaste omvälvande rubbning, karln som figurerat i flera inlägg. Det visade sig att han ska med samma tåg och sitter i samma vagn. Dock tror jag det när jag ser honom. En del av mig tror fortfarande att det mesta han säger är osannt eller rena drömmerier.  Eller så är han lika osäker som jag. Vem vet. Inte jag iallafall! Fortsättning följer....

Men gud asså typ ba va! jag orkar inte....

Intensive herrn var lite väl intensiv och ambivalent. Efter en del tjafs om ett och annat insåg jag hur mycket jag uppskattar att ha en lugn och harmonisk människa i min närhet. Denne person är hela tiden på och på gång. Driven och sökande efter nya framgångar. Pryltokig är bara förnamnet. Ibland måste man få lite perspektiv på tillvaron. Inse vad man söker genom att träffa motsatserna. Jag söker någon som är i harmoni. Han kan ta mig fan inte ens stava till ordet. 

Nu njuter jag av en lugn och skön helg hos föräldrarna i sudosus! 

Och så står han där

Det är nästan så jag lackar totalt. Jag har inte tid med detta. Jag har alla mina projekt, det största är mig själv och så står han bara där och får mig att tappa fotfästet lite grann. 

Skeptiska flickan smälter och fnissar som en trettonåring. Det blev ingen dejt i lördags men en frukostdejt på söndagen. En timme hann vi med och vi konstaterade mer eller mindre direkt att vi vill ses igen. Det sprakar mellan oss. Det känns konstigt. Plötsligt står han där och säger att jag har de vackraste av ögon. Jag skrattar och säger att han är galen. Ja han är galen. Kan jag inte för en gångs skull också vara galen och tillåta mig att tappa fotfästet, att släppa kontrollen? Låta mig gå sönder om det inte funkar? Vi får se vad som händer. Han är så intensiv. Man kan säga raka motsatsen till sensitiv. Fortsättning följer....