Jag har insett mer och mer hur jag uppskattar stabilitet i livet. När jag var yngre hade jag lättare för förändringar och upptåg. Inte längre. Jag hatar att vara singel, jag haaaaatar att dejta! Vem fasiken gillar egentligen att dejta?
Så sitter man där och ska göra reklam för sig själv som den perfekta tjejen i hopp om att den perfekta partnern sitter framför en och allt avgörs av kemi och inte ett skit kan du göra! Det är bara att flyta med. Det är en typ av situation jag inte har någon kontroll, där det kan vända från den ena dagen till den andra. Jag känner att jag inte kan slappna av, för så fort jag gjorde det nu sist så vände det. Ett sms kom där det stod att det fanns inget pirr....jo vi talades vid på telefon också. Så han smsade det inte bara. Men det tog. Han var så jäkla fin.
Som alla säger, det finns fler firrar där ute. Jo tack jag vet. Det är bara det att jag inte...äh jag vet inte vad jag vill. Jag håller fortfarande till stor del på att smälta det stora uppbrottet. Det är en stor förändring i mitt liv. Ibland sitter jag och tittar runt mig, i min lägenhet och undrar hur blev det så här? Men samtidigt är jag inte helt uppfylld av sorg. Jag får inte glömma allt som inte var bra. Det var mycket som inte var bra.
det blir bättre jag lovar mig själv det. Alla inläggen har inte så mycket fokus på HSP men va fasiken. Det är ju mig allt handlar om! haha! egogirl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar