Upp upp upp!

Ibland måste jag bara bestämma mig för att det är upp som gäller. Inte se tillbaka, inte blunda för möjligheterna som finns. 

Så jag försöker. Jag får se hur det går. Jag är trött. Varenda cell i min kropp skriker periodvis av trötthet. Det är efterreaktioner över allt som varit. Lite dramaqueen är jag. Livet blir mer sköj så! :)

Men jag måste ta det lugnt fokusera. Jag möste fundera över om jag behöver någon ny i mitt liv. Är det verkligen det jag ska lägga tid och energi på just nu. 

Det finns ju en person. En person som kryper under skinnet på mig. Som vill veta allt, varför jag är som jag är. Han vill förstå, utforska och uppleva. En del av mig håller tillbaka. Mycket för att jag inte är van. Hur ofta träffar man på en sådan person som vill se allt detta? En man som kan tala om känslor, sätta ord på sitt inre? Dom är sällsynta, faktiskt! Så kanske kan jag för en gångs skull faktiskt låta en person få känna mig på riktigt? 

Jag tar en dag i sänder. Det är vad som funkar nu. Men vi har diskuterat hsp, han och jag. Han har drag av det jag är en fullpott i det. Men han är nyfiken och vill förstå.  

Det kom precis en åskknall som fick det att ringa i öronen på mig. Jisses. Tjejerna är påväg hit för förfest. De ska vidare ut. Jag önskar mig en lugn kväll och stannar hemma men bjöd över dem hit. Så får man göra ibland. Kompomissa alltså. 

Trefvlig afton mitt herrskap 

Upp och ner....ner och upp

Jag har insett mer och mer hur jag uppskattar stabilitet i livet. När jag var yngre hade jag lättare för förändringar och upptåg. Inte längre. Jag hatar att vara singel, jag haaaaatar att dejta! Vem fasiken gillar egentligen att dejta?

Så sitter man där och ska göra reklam för sig själv som den perfekta tjejen i hopp om att den perfekta partnern sitter framför en och allt avgörs av kemi och inte ett skit kan du göra! Det är bara att flyta med. Det är en typ av situation jag inte har någon kontroll, där det kan vända från den ena dagen till den andra. Jag känner att jag inte kan slappna av, för så fort jag gjorde det nu sist så vände det. Ett sms kom där det stod att det fanns inget pirr....jo vi talades vid på telefon också. Så han smsade det inte bara. Men det tog. Han var så jäkla fin.

Som alla säger, det finns fler firrar där ute. Jo tack jag vet. Det är bara det att jag inte...äh jag vet inte vad jag vill. Jag håller fortfarande till stor del på att smälta det stora uppbrottet. Det är en stor förändring i mitt liv. Ibland sitter jag och tittar runt mig, i min lägenhet och undrar hur blev det så här? Men samtidigt är jag inte helt uppfylld av sorg. Jag får inte glömma allt som inte var bra. Det var mycket som inte var bra.

det blir bättre jag lovar mig själv det. Alla inläggen har inte så mycket fokus på HSP men va fasiken. Det är ju mig allt handlar om! haha! egogirl