Julafton

Jumafton har gått bättre än förväntat. Nu kopplar vi av de sista timmarna innan det bär av till Göteborg. 

God jul på er! 

God jul!

Nu är det julafton, julaftons morgon närmare bestämt. Utanför strilar regnet ner, mörkret kommer ligga många timmar till och än är det tid innan de sista förberedelserna. Detta år har jag inte haft så mycket julkänsla. Det beror troligen på all stress på jobbet innan jul och problem inom familjen. Jag har bara inte sett fram emot julen som jag vanligtvis brukar. 

Jag känner mig frånvarande, utzoomad och ointresserad. Tiden bara flyger iväg. Mitt i allt har jag tappat aptiten och insett att läget är illa.

Härom kvällen var jag och en god vän på Liseberg. Nöjesparken är så här års pyntad med ljus, konstsnö så man får sig en rejäl överdos jul när man spenderar en stund där. 

Vi tigcoss upp till Lisebergstornet där en del design och hantverk säljs. Jag var ute efter några fotografier av Kälvelid www.kalvelid.se. Vi småpratar lite om motiven och deras betydelse. Då frågar han mig om jag "stannar upp ibland". Kanske formulerade han sig inte exakt så, minnet är inte längre så bra. Men jag blev lite paff av frågan men svarade att det är jag nog inte så bra på. Läget har varit ganska så hysteriskt länge. Sen berättade han att han kunde känna av sånt. Jag nickade igenkännande och tänkte på högsensitiva eller vad man nu vill kalla sig. 

Jag gick in på hans hemsida för att läsa mer om hans fotograferande och det visar sig att han även arbetar som medium och med healing. Jag blev lite nyfiken. Ska fundera på en sittning. Jag är just nu i en fas i livet som jag tror är en början tillstora förändringar. Förändringarna är oundvikliga eller i allafall slutligen. Jag tror inte att en sittning ger mig svar. De har jag inom mig. Det kanske snarare handlar om hur jag ska lyssna på mitt inre och hantera sidor hos mig själv som jag idag har svårt för. 

Men först jul. Den blir stressig tyvärr. Jag får fokusera på att hitta stunder för återhämtning och reflektion. 

God jul på er! 

Decembermys

Nu är det mycket. Så blir det alltid i december men ledigheten är snart här! Bara en vecka kvar på gamla jobbet nu.

Härom dagen var jag hos min frisör och fick trasslet fixat. Kände mig lite snål inför julen men kände att jag verkligen behövde unna mig detta och så mycket jag fick tillbaka! Jag var ganska nere den dagen, lipfärdig faktiskt och tyckte inte att livet var så jäkla kul trots allt.

För tillfället är min frisör mammaledig så jag bokade in mig hos hennes kollega istället. Direkt kommer vi in på min akilleshäl, barn. Jag har inga barn än och det är lite av en sorg. Just de dagarna var det extra jobbigt så jag undviker samtalsämnet så gott det går. Vi pratar ändå lite om det och jag känner att det känns bättre. Vi kommer även in på hur vi kan må när vi kommer i kontakt med andra människor då vi båda visar sig kan tydligt känna av hur människor i vår omgivning mår. "Jo med HSP du vet" säger hon och då var samtalsämnet för denna sittning avgjord!

Hon och jag är väldigt lika, bland annat lever vi båda med var sin parter som inte är HSP och som kan ha svårt att förstå hur det är och vad det innebär. Så det var väldigt skönt att få prata med någon som förstår mig och hur livet kan te sig och vilken situation jag befinner mig i.

Efter detta bestämde jag mig för att vara mer öppen med mina känslor kring det här med barn och sluta försöka hålla uppe en fasad över att jag är så jäkla tålig, för det är jag inte alltid. Jag har också mina demoner och mina dalar och jag måste acceptera dem för att kunna hantera dem på ett vettigt och långsiktligt sätt.

Det kostade mig en del att få håret fixat men det var som att få två timmars konsultation hos psykolog samtidigt. Var tvungen att skriva ett sms till frisöret efteråt och tacka henne. Och jag blev jävligt snygg i håret. :)

Tjillevippen